Inlägg från: Anonym (känner igen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (känner igen)

    Deprimerad masterstudent

    Hej!

    Är ju väldigt svårt att ge råd men kan säga att jag var i en liknande situation. Precis klar med Master- (och yrkes- ) examen och var väldigt uppstressad inför och under tiden. Hade enormt höga krav på mig själv, gjorde den dessutom ensam så jag blev ganska isolerad och mådde jättedåligt, funderade på att sjukskriva mig men kämpade mig igenom det. Jag sköt upp inlämningen men till slut var jag tvungen så att jag kunde få examen och börja jobba...jag fick högsta betyg och hade inte alls behövt oroa mig så mycket. Min arbetsgivare bryr sig öht inte om ex-jobbet utan bara att jag är klar med studierna. Det kanske är olika i olika branscher hur viktig ex-jobbet är, men jag tror inte du ska hänga upp dig för mycket på det.

      Jag vill bara säga att gör inte som jag! Du tjänar ingenting på att stressa upp dig om det bara hindrar dig från att göra saker!

    Men det kanske också är rätt med ett studieuppehåll. Kanske kan du prata med studievägledare om vad det finns för möjligheter?

  • Anonym (känner igen)
    Anonym (student TS) skrev 2013-08-20 17:22:32 följande:
    Tack för ditt svar.

    Jag pluggar biologi, där är det tuff konkurrans, det jag fått höra är att betyg inte spelar så stor roll, men kursval och kvalitéten och ämnet på masteruppsatsen är det arbetsgivare tittar på.

    Jag har frågat studierektor förut om att hoppa av, när det gällde den kursen jag blev deprimerad av. Hon och kursansvarige och alla andra omkring mig övertalade mig till att göra klart den kursen, eftersom jag gått över halva... men jag känner att jag ångrar det i efterhand. Det betyget var inte värt självmordstankar och medicinering.
    Jag höll på att göra en liknande sak innan, när jag skulle plugga i Uppsala för ca 2 år sen, men bodde i Stockholm. Tänkte att det skulle gå att pendla. Men jag fick ingenting gjort, blev utmattad och deprimerad med självskadetankar och ångest. Jag hoppade av kursen, trots att folk uppmuntade mig att gå kvar, och min depression gick över direkt. Senare läste jag om kursen, men då bodde jag i Uppsala, och allt gick bra.

    Jag funderar över hur rationella min känslor är... kommer jag att vänja mig om jag försöker, eller kommer det bli som med kursen i våras och det kommer bli allt värre men folk uppmuntrar mig att stanna kvar ändå? Ska jag göra det jag känner glädje av nu (söka jobb som vikarie etc), trots att det rationellt sätt vore bättre att bli klar med mina studier?
    Det är ju bara du som kan känna vad som är rätt för dig, givetvis.

    Det låter inte konstigt att ta ett studieuppehåll och jobba ett tag om du känner att du mår så dåligt av studierna. Visst, plugga är inte kul jämt men det låter ju som betydligt mer än det. 
    Kommer det kännas lättare efter ett uppehåll tror du? 
  • Anonym (känner igen)
    Anonym (student TS) skrev 2013-08-20 20:31:50 följande:
    Jag ska känna efter hur det känns imorgon förstås och prata med min handledare. Men jag tänker att tid ska läka alla sår, eller hur? Så om jag blir av med min depression först, så finns det sen inget som hindrar mig från att studera. Jag har ringt min psykolog, men han var inte där just nu. Hoppas han ringer tillbaka imorgon.



    Depressioner brukar läka ut, ja... Men jag hoppas att du hittar något lustfyllt att göra. Det brukar bara bli värre om man inte gör någonting, även om det är väldigt lockande när man är deprimerad.
Svar på tråden Deprimerad masterstudent