Inlägg från: Anonym (student TS) |Visa alla inlägg
  • Anonym (student TS)

    Deprimerad masterstudent

    Jag blev deprimerad i våras, antagligen pga stress. Jag hade en väldigt jobbig kurs med osympatisk handledare, samtidigt som jag jobbade några timmar i veckan, satt i en styrelse, dansade två gånger i veckan och tog en onlinekurs.
    Jag blev dock godkänd på den kursen, tog sedan kontakt med vården, fick medicin, började nästa kurs och klarade även den. Däremot så avsade jag mig mitt styrelseuppdrag, slutade på jobbet och gav upp med onlinekursen så fort jag fått min diagnos.
    Under sommaren har jag mått ganska hyfsat. Medicinen hjälper, men ibland får jag återfall. Jag klarade dock av mitt sommarjobb i juni med bara två dagars frånvaro. Sen början av juli har jag dock varit helt ledig.

    Nu ska jag börja på mitt ex-jobb. Det är ett projekt jag känner till sedan innan, jag har träffat många av människorna i gruppen förut även om jag inte riktigt känner dem. Igår träffade jag min handledare för att diskutera vad jag skulle göra, fick nyckel till labbet, introducerat till några andra osv. Idag ska jag läsa på om ämnet, för att imorgon sätta upp en tidsplan tillsammans med min handledare. Jag har berättat om min depression till min handledare.

    Men saken är den, att jag blir alltmer osäker på om jag kommer klara av det här. Mötet igår tog bara 40 min, men jag blev yr och osäker. När jag kom hem var jag utmattad och somnade, var fortfarande trött när jag vaknade två timmar senare. Jag har läst de två viktigaste artiklarna och antecknat lite, men jag känner mig okoncentrerad, omotiverad och osäker. Det här med ett längre labprojekt, där jag dessutom är osäker på vad som förväntas förutom långa dagar, påminner mig väldigt mycket om den kursen då jag blev sjuk. Jag håller på att få ett återfall känner jag, bara av själva oron. Jag får en hel del negativa tankar, och mina ögon tåras utan anledning.

    Jag tänker också att ens mastersarbete är viktigt. Det är den uppsatsen man visar upp för arbetsgivare i framtiden. Jag har redan valt att göra kortast möjliga projekt, men jag vill inte att min depression ska göra att resultatet blir dåligt.

    Jag funderar på om jag borde jobba ett tag, göra något som inte alls påminner mig om den situation som satte igång min depression. Eller finns det möjlighet till någon form av arbetsträning? Jag borde nog öva upp min förmåga att planera och ta ansvar. Sen när jag återhämtat mig kan jag kanske göra mitt projekt sen?

    Oavsett, imorgon har jag möte med min handledare igen. I början på nästa vecka har jag en psykologtid. Min läkare skulle ringa mig om huruvuda min medicinering skulle ökas, men hon har inte gjort det än.

    tl;dr: Deprimerad student som ska börja sitt examensarbete är osäker och stressad och funderar på att ta studieuppehåll. Ber om råd.

  • Svar på tråden Deprimerad masterstudent
  • Anonym (student TS)

    Tack för ditt svar.

    Jag pluggar biologi, där är det tuff konkurrans, det jag fått höra är att betyg inte spelar så stor roll, men kursval och kvalitéten och ämnet på masteruppsatsen är det arbetsgivare tittar på.

    Jag har frågat studierektor förut om att hoppa av, när det gällde den kursen jag blev deprimerad av. Hon och kursansvarige och alla andra omkring mig övertalade mig till att göra klart den kursen, eftersom jag gått över halva... men jag känner att jag ångrar det i efterhand. Det betyget var inte värt självmordstankar och medicinering.
    Jag höll på att göra en liknande sak innan, när jag skulle plugga i Uppsala för ca 2 år sen, men bodde i Stockholm. Tänkte att det skulle gå att pendla. Men jag fick ingenting gjort, blev utmattad och deprimerad med självskadetankar och ångest. Jag hoppade av kursen, trots att folk uppmuntade mig att gå kvar, och min depression gick över direkt. Senare läste jag om kursen, men då bodde jag i Uppsala, och allt gick bra.

    Jag funderar över hur rationella min känslor är... kommer jag att vänja mig om jag försöker, eller kommer det bli som med kursen i våras och det kommer bli allt värre men folk uppmuntrar mig att stanna kvar ändå? Ska jag göra det jag känner glädje av nu (söka jobb som vikarie etc), trots att det rationellt sätt vore bättre att bli klar med mina studier?

  • Anonym (student TS)
    Anonym (känner igen) skrev 2013-08-20 20:04:12 följande:
    Det är ju bara du som kan känna vad som är rätt för dig, givetvis.

    Det låter inte konstigt att ta ett studieuppehåll och jobba ett tag om du känner att du mår så dåligt av studierna. Visst, plugga är inte kul jämt men det låter ju som betydligt mer än det. 
    Kommer det kännas lättare efter ett uppehåll tror du? 
    Jag ska känna efter hur det känns imorgon förstås och prata med min handledare. Men jag tänker att tid ska läka alla sår, eller hur? Så om jag blir av med min depression först, så finns det sen inget som hindrar mig från att studera. Jag har ringt min psykolog, men han var inte där just nu. Hoppas han ringer tillbaka imorgon.


Svar på tråden Deprimerad masterstudent