Stockholmsmammor med BF maj 2014

Ännu en Stockholmsboende som planerar att föda fram en liten skatt i mitten av maj, anländer till gruppen!

Har varit på två vul (v 7 och v 8) och har sett det lill* hjärtat slå och har också hunnit med inskrivning på mvc (Riddargatan) i förra veckan. Trots detta så känns allt så himla overkligt! Jag känner nästan inte alls av graviditeten och glömmer till och med nästan bort det stora som vi står inför ibland.
Undrar när det ska börja kännas verkligt... När magen börjar synas? När vi gjort kub-testet? När det är "outat" på jobbet? När? Jag trodde att dessa första 12 veckorna skulle vara mitt livs svåraste period. Att jag skulle behöva kämpa dagligen för att inte skrika ut till hela världen att JAG väntade barn. Men icke sa nicke. Overkligt var ordet.  

Tack snälla!!
Ja, det är första barnet varför jag också förstår att det är svårt att i förhand veta hur man ska reagera. Och jo, jag är nog ändå glad över att veckorna går UTAN att jag torteras, men liiiite illamående, spända bröst eller halsbränna kunde jag väl ändå fått känna?!   

Gysell: NEJ! Känner verkligen med dig... 

Jag mår fortfarande oförskämt bra! Fick t o m göra ett extra ul för två veckor sedan, när jag var och träffa läkaren, bara för att jag skulle få se det lill* knyttet ännu en gång. 
Mina enda symptom är liiiite trötthet, att jag blir en uns mer andfådd när jag tar trapporna (våning 7) på jobbet samt  att jag inte klarar av tanken på "fulkaffe" utan att må illa. Och då LEVDE jag på 7/Eleven-kaffe i många år. 

Tiger grr: Jag har också kub den 11/11 och har BF satt till den 20/5. Vad är oddsen?

Har era gravidmagar börjat synas ännu?

 

Dag och natt: Det gick jättebra på KUB:en! Fick se den lill* igen, hur långt gången jag var samt BF-datumet behövdes inte justeras och resultatet på själva testet kändes väldigt positivt. So all good, här!

Vad gäller humöret så förstår jag till 100% vad du menar. Jag har - som jag skrivit innan - inga direkta graviditetsvibbar, men fy "fakk" vilket humör jag fått! Jag har uselt tålamod, blir sjuk lätt irriterad samt att jag SÅ lätt känner mig överkörd och förbigången. Detta gäller både på jobbet och hemma så förhoppningsvis vet alla vad min personlighetsrubbning beror på, men hilfe - inte ens JAG vill umgås med mig själv längre.  

Idag har jag varit på stora-UL och fick då se den lille skrutten igen och ja - vi väntar en perfekt liten kille. 

Dag och natt; GRATTIS till er, snart anländande, son! Nästan alla jag känner som ska ha barn +/- 1 månad då vår son kommer, väntar just söner... Kanske något i luften.

Hur går det för er, alla (soon-to-be) majmammor? Själv har jag 10 dagar kvar till beräknad "leverans" men efter ca 38 veckor av totalt supersmidig graviditet så börjar jag nu känna mig otymplig och tung (trots enbart +11 kg på vågen). Det är en livlig liten krabat som jag har i magen och jag letar verkligen tecken på att han ska vilja ut, men icke sa nicke. Han verkar ha det bra inne i min mage, vilket i och för sig är bra, men ändå: han FÅR verkligen komma nu, om han skulle vilja. 

Ska föda på BB Sophia - någon mer av er som planerar det samma/gjort det?

v 37+4

clojsi: Förstår att det är tungt att gå och vänta. Vi har som sagt var 9 dagar kvar innan beräknad födsel och redan NU är jag redo. Kan då bara tänka hur du har det som gått 9 dagar över tiden. Hilfe!

Jag tror att man blir nöjd vart men än föder och att stället spelat mindre roll. Det är väl med BB som med alla andra platser som man besöker; Det är människorna väl på plats som avgör. 

Jag håller samtliga tummar och tår att något händer för sig inom kort - naturligt eller med lite hjälp, och som du själv skriver, förstå; inom fem dagar är din lilla dotter här och kommer finnas i ditt liv så länge du lever.  

Jag är otålig men har det ju ändå rätt så bra som jag har det just nu, så jag vet inte riktigt varför jag "ivrar" på?! Fick just ett sms av min kompis att en bekant, som skulle få barn 7 juni födde en liten, liten flicka imorse och då känner jag (givetvis) glädje, men också en viss avundsjuka. Svårt att förklara...

Ja, det är min fösta. I'm a late bloomer.  

Men vad spännande med att få en "tid" för förlossning. Förstår du vad nära du är nu?!