Överdriver vi inte en smula nu?
Som varande just den mamma, som låg inne på sjukhus i fjol, så kanske jag skulle förklara varför jag blandade mig i fruktdiskussionen.
Det var alltså inte en gång utan en hel vecka som dottern gick till skolan utan frukt. De första 2 dagarna frågade hon kompisar om de kunde dela, men sedan slutade hon fråga eftersom de inte ville dela med sig. Varje dag i en vecka satt hon ensam under fruktstunden och tittade på. Det här spred sig till rasterna, då kompisarna plötsligt inte ville vara med henne. Hon blev retad för att hon inte hade frukt och för att hennes klädsel inte var helt genomtänkt av barnvakten.
Tack vare ett sommarlov som kom och bröt av den onda cirkeln, så kunde dottern börja tvåan utan kompisproblem. Då inträffade det osannolika - att jag åkte in akut på sjukhus ännu en gång. Den här gången missades frukten till fruktstunderna, matsäck till en utflykt och någon läxbok. "Kompisarna" delade inte med sig, skolan hade ingen reservplan och dottern blev definitivt utanför. Hon blev retad för att hennes mamma var dum som inte skickade med frukt och fika, dottern blev arg och ledsen å mina vägnar och den onda cirkeln kom i gång igen. Helt i onödan kan jag då tycka förstås.
Nej, det här är inte mitt största problem utan kanske en bagatell, men för min dotter är det fortfarande ett stort problem. Jag skulle inte kalla det curling att bekymra sig när ens barn blir ensam och utanför i skolan.