när skall man ringa efter ambulans

Alltså en fraktur i ett ben eller en arm som är så uppenbar att även vanliga Svensson ser att ngt är brutet är inget man ska ge sig på att flytta själv. Det kan åsamka stor skada på intilliggande organ och vävnader. Har ingenting att göra med hur ont man har. Är det däremot så diffust att det skulle kunna vara en kraftig stukning t ex så är det ju bra om man kan ta sig till akuten på egen hand.

Likaså i exemplet om astmaanfall. Får man inte luft så dör man. Klarar man inte av att häva anfallet med sina mediciner så ringer man ambulans. Punkt. Det kan gå mkt snabbt när det gäller astma, och man måste ha medicin - snabbt.

Getingstick är vid överkänslighet direkt livshotande.

I övrigt tycker jag det är direkt oproffsigt om man jobbar inom ambulanssjukvården att sitta här och mer eller mindre håna folk som man tycker ringer i tid och otid. Att sitta och raljera om att man tar för lite ansvar för sitt eget liv. Beklämmande faktiskt. Håller med en föregående "talare" att det kan få ödesdigra konsekvenser och få någon att avstå från att ringa SOS för att man är rädd för att ringa i onödan.

En icke medicinskt kunnig varken kan eller ska ta sådana beslut själva.

Och man behöver inte gå till sådana ytterligheter som att gång efter gång tjata om skoskav och magont i fem dagar, för helt seriöst - ringer folk ambulans för att man har skoskav? Knappast va...

Jag är fullt införstådd med att det finns människor som faktiskt ringer ambulans i "onödan". Det jag hänvisade till var de exempel som togs upp i TS, och alla dom tre exemplen kan faktiskt visst indikera på behov av en ambulans.

Men mycket av det som diskuteras här som "onödiga" fall vet man ju som pat inte om. Ambulanspersonalen och annan sjukvårdspersonal kanske tycker det, men hur vet Svensson hemma i soffan att hans gastritanfall inte är en hjärtinfarkt?

Hur vet vanliga Svensson vad som är akut och vad som kan vänta till VC öppnar, och by all means - vad som anbelangar en ambulanstransport? Många vet säkert, men långt ifrån alla. Det som är självklart för en sjukvårdsutbildad är inte lika självklart för en okunnig. Det tycker jag man kan vara lite ödmjuk inför.

Jag tycker att man lägger alldeles för stort ansvar på den egna individen när man tycker att Svensson ska sitta hemma i stugorna och ställa sina egna diagnoser och själva räkna ut huruvida man är i behov av en ambulans eller inte.
Som sjukvårdspersonal tycker jag att det är en viktig del av ens yrkesroll att vara empatisk gentemot det faktum att är man sjuk, mår dåligt, råkat ut för en olycka eller har väldigt, väldigt ont så är man förmodligen kanske rädd också, och tänker kanske inte helt rationellt.

Lägg då hellre det ansvaret på larmoperatörerna om ni tycker att ni blir utbeordrade på "taxi-körningar".

Om lillan sätter nåt i halsen och inte får luft så ser jag gärna att ambulansen är där på fem röda. Likaså vill jag ju heller inte att någon sitter fastklämd i en krockad bil och förblöder för att ambulansen är ute på ett skoskav.
Men en ambulans som är ute och behandlar ett skoskav är fortfarande larmoperatörens ansvar och inte uppringarens.
(Såvida den som ringt inte uppgett ngn annan allvarligare åkomma som senare vid ankomst visar sig vara just ett skoskav. Men det är en helt annan diskussion anser jag, när man helt enkelt ringer och hittar på för att få ambulans.)

Och det ena behöver inte utesluta det andra. Samtidigt som jag skulle vilja att det alltid fanns en ambulans på plats direkt när det väl behövs, så kan jag ändå förstå att alla "vanliga" människor har inte alltid förmågan att själva bedöma huruvida en åkomma kräver ambulanstransport eller inte. Det är upp till SOS Alarm att göra den bedömningen.

Scrubs81:

Jag förstår faktiskt vad du menar och jag håller med dig att det är ett problem. Jag inser att det måste vara oerhört frustrerande att sitta med både kunskapen, möjligheten och medlen att verkligen kunna rädda liv, och så behöva kuska runt på pat med förstoppning och nageltrång (för att använda ytterligheter).
Men det jag reagerar mot är att i din värld är det solklart vad som kräver ambulans och inte, men du verkar inte riktigt ha förmågan att inse att det inte är lika kristallklart för vanliga dödliga. Mannen med bröstsmärtor i tre dagar har kanske slagit undan tanken på infarkt ett antal ggr. Han tänker kanske "det går över. Jag väntar och ser." Men det går inte över. Eller så vägrar han inse att det kan vara en hjärtinfarkt, vägrar söka vård och på tredje dagen är frun utom sig av oro och bestämmer sig för att ringa 112 mot mannens vilja. Det finns x antal scenario till varför ambulans tillkallas efter tre dagar med bröstsmärtor och jag tycker att man kan vara lite mer empatisk mot pat. och inse att dom inte har blicken alltid för vad som är akut och inte.

Haha, alltså debatten tar sig rätt roliga vändningar emellanåt...

(...satt och drack kaffe... )

Men det är väl så att det händer ibland att ambulanserna blir utlarmade på småpotatis och ibland får pat ödesdigra konsekvenser för att dom prioriterat fel på andra hållet. Tråkigt OCH allvarligt. Men det finns ju folk som är mer eller mindre duktiga på sitt jobb, så även på SOS Alarm. Kan heller inte vara helt lätt att sitta i en telefon och försöka avgöra hur pass allvarligt ett tillstånd är.

Tråkigt när debatten blir ett "vi och dom"...