när skall man ringa efter ambulans

Det beror väl helt på? Benbrott och astmaanfall och även getingstick för den delen, kan vara helt berättigade orsaker till ambulanstransport. Och ibland kan det helt enkelt vara så att man är sjuk/har gjort sig illa och inte kan ta sig till sjukhus på annat vis. Tycker det är svårt att generalisera och utesluta vissa tillstånd förutom de helt uppenbara. Det måste ju vara ytterst få människor som ringer ambulans för en sticka i fingret eller ett skoskav.

Däremot så kan ju till exempel ett migränanfall som inte ger med sig vara en tillräcklig orsak även om man kan tycka som utomstående att det är lite tramsigt. När jag får migrän så är jag absolut olämplig bakom ratten och har man då ingen som kan köra, så.   

Du utgår ifrån att alla har råd att lägga de pengarna på en taxi? Newflash: så är det inte.
Personligen skulle jag kunna ta en om man ser till det rent ekonomiska men om man någon gång råkat ut för ett migränanfall så vet man också hur man mår då. Illamående, ljuskänslig och vill helst inte röra sig. Helst få något smärtlindrande också så inte huvudet känns som om det ska vränga in och ut på sig själv. I min värld (och jag är sjuksköterska och inte speciellt handfallen när det kommer till sjukdomar och olycksfall) så är ett riktigt redigt migränanfall som inte viker på de läkemedel man i vanliga fall får lindring av helt tillräckligt skäl för en ambulanstransport.

Vi har vid flera tillfällen tagit emot migränpatienter som kommit till akuten med ambulans. Jag har överhuvudtaget aldrig hört det ifrågasättas. 

Tydligen inte. Har en svärmor som tappar tryck och tuppar av om hon blir stucken. Visserligen har hon epipen men blir ändå mycket påverkad.

Precis så. Gärna ringa en gång för mycket än en gång för lite. Tänker lite på de blodsjuka vi har på min avdelning. I princip alla är väldigt immundämpade och blir jättesjuka om de får en infektion (som de får väldigt lätt). Därför har de också VIP-status; dvs de ringer direkt till oss för rådgivning om de får feber. Sedan får vi bedöma om de måste komma in eller inte och då kommer de direkt utan att gå via akuten. Där vill vi också att de hellre ringer en gång för mycket än tvärtom eftersom det kan sluta med förskräckelse om de inte får vård när de behöver.

Jag har lite svårt att förstå alla de som tycker att folk ska ta mer ansvar och att de inte gör det när de kontaktar sjukvården om de är osäkra. Som jag ser det så är det ju precis vad de gör när de kontaktar någon som är kunnig när de själva inte sitter inne med svaren. Jag kan förstå att man som sjukvårdspersonal kan tycka det är jobbigt med folk som ringer i "onödan" (jag har känt så själv ett antal gånger under mitt yrkesliv) . Men samtidigt så måste vi förstå att majoriteten inte ringer bara för att det är kul utan för att de är osäkra, oroliga, inte fått ordentligt med info från tidigare vårdgivare, kanske, osv.

Nej, det är inte helt rimligt och eftersom det görs en prioritering så är det lika orimligt att en infarktpatient skulle prioriteras under en migränpatient. Dessutom så är det väl ändå så att en person som saknar medel inte är mindre i behov av vård som någon som har råd. Ska man bli utan hjälp för att man inte har råd att ta sig till sjukhus, menar du? Vi ger inte vård baserat på om folk har råd eller inte i det här landet. Än.

Nu är det inte självklart att sjukvårdpersonal inte tjafsar med patienter om deras behov av vård. Sådant händer även om det är ovanligt. Men vi som personal pratar liksom med varandra och där kan det uttalas om någon tycker något är onödigt. Det har jag varit med men då i helt andra fall; aldrig med migränpatienter, som sagt. Majoriteten ambulanspersonal jag har träffat har förståelse för sjukdomsfall som folk här i tråden verkar döma ut som onödiga ambulansbehövande. Kanske för att de har erfarenheten med sig?
  

Ungefär så, ja.

Sjukvården har många problem och jag tror inte att sk onödiga uttryckningar hör till de största. Där handlar det mer om dålig styrning och felsatsade resurser på annat vis.

Jag har nog aldrig träffat på en känd migränpatient som kommer för en normalt migränanfall (om man nu ska ta just migränexemplet; det finns ju andra åkommor av liknande sort) utan de kommer när de provat allt och det inte ger med sig, varför de blir rädda och undrar om det är något annat fel alt. inte står ut efter två-tre dagars förfärligt illabefinnande (vilket jag har full förståelse för). För det mesta är det en engångshändelse eftersom de, när de vårdas, sedan får ny medicin och strategi för att parera smärtan. Och då behöver de inte komma akut mer. Det blir en vinst för alla; för patienten som slipper en massa smärta och kanske inte behöver sjukskriva sig så mycket och för oss som har lyckats hjälpa en patient så att hen inte konsumerar massor av vård i framtiden. Som exempel. Däremot finns det andra grupper med kända åkommor som ofta kommer och som är betydligt mer kostsamma på alla sätt och vis (om man nu väljer att se det ur ekonomisk och resurskrävande synvinkel). 

Jag tänkte nästan att det sista stycket skulle komma; hade för avsikt att beröra ämnet i förra inlägget men lät bli. Som jag ser det är det svårt att låta bli att rycka ut på mindre farliga tillstånd ifall det larmas om något värre under tiden. Det innebär i praktiken att en ambulans aldrig kan åka på något larm för det kan ju alltid komma något värre medan man är på annat uppdrag. Min gissning är dock (eller förhoppning, snarare) att man har en viss beredskap för detta. Annars får man väl helt enkelt förbjuda människor att ringa ambulans så länge de inte är döende.

Det är trots allt så här det ser ut över hela linjen. På en avdelning har man exakt samma situation där sängplatser tas upp av patienter som är mer eller mindre sjuka. Alla är ju inte precis lika sjuka och alla behöver inte heller vara på livets rand för att ligga där. Åtminstone 1/3 upptas av färdigbehandlade patienter som väntar på kommunplats, till exempel. Ska man börja titta på vilka resurser som finns inom ramen för hela akutvården så är vi inte avpassade för att fungera som förvaring i väntan på att bostadssituationen ska lösa sig för patienten. Så då får vi börja sålla där med.

Min poäng är väl att även om det naturligtvis är mer eller mindre viktigt ur liv och död-synvinkel så betyder ju inte det att det handlar om onödig vård eller något som ska avvisas. Och inte heller att privatekonomin eller sociala nätverket ska avgöra huruvida du kan ta dig till sjukhus eller inte. Inte om vi vill fortsätta ha en god och säker vård för alla. Alternativet är ju att privatisera eller bygga ut privatförsäkringarna mer så att vi får ökade klyftor och så att den som har råd får den vård de behöver. Medan de andra får ta det som blir över.

Oj! Bra att ni tog tag i det själva. Här hade vi en situation där en kvinna kollapsade utanför sitt jobb och kördes in av två förbipasserande. Hade de inte gjort det utan väntat så hade hon inte klarat sig.

Å andra sidan kom det 2 ambulanser när min svärmor fick ett krampanfall så jag tycker man ska generalisera försiktigt även om en sådan upplevelse som ni var med om, sätter spår. Med tanke på hur fruktansvärt många ambulanstransporter som det blir på ett år så är det ändå väldigt många av dem som blir rätt. Även om det inte är till minsta tröst för de som råkar ut för de som blir fel. 

Ett kraftigt migränanfall med kräkningar, yrsel, ljuskänslighet är ingen onödig transport. För övrigt så utgår du ifrån att alla har koll på sätt att ta sig till sjukhus, vilket inte är fallet. För sjukresa krävs dessutom intyg vilket inte alla vårdinrättningar är så generösa med att skriva, av någon outgrundlig anledning. 

Skillnaden är väl att sjukresan oftast ska betalas på plats med ambulanskostnaden kommer i efterhand. Jag kan ha fel där men jag tror det är så. Personligen så har jag träffat människor som inte haft en spänn att ta sig någonstans för innan deras (oftast sjukpenning eller liknande kommer) och då är allt för dyrt just då. Svårt att tro men så är det.

Har du skickat migränfall i helikopter? Ujuj...