Inlägg från: jag är den jag är |Visa alla inlägg
  • jag är den jag är

    när skall man ringa efter ambulans

    Ditt inlägg förvånar mig ts! 

    Du har uppenbarligen extremt liten erfarenhet (eller kanske ingen alls?) av astmaanfall. Min lillasyster led av svår astma när hon var barn. Många var de nätter då jag fick sitta och vaka över min syster medans min mamma ringde ambulans. (Min syster och jag delade rum, så trots att jag endast är 2 år äldre än henne och alltså var ganska liten själv så blev det naturligt för mig att hjälpa mamma när min syster fick astmaanfall.) 
    Ett astmaanfall är verkligen inget att rycka på axlarna åt!

    När det gäller getingsting så kan det faktiskt vara livshotande om man är överkänslig. Det trodde jag verkligen att alla visste.  

  • jag är den jag är
    MrsPenn skrev 2013-08-26 10:10:49 följande:
    Sen finns det ju sjukvårdstransport också, som inte är akut, som bl a gamlingar som mår dåligt får åka ibland. Det är ju upp till operatören att avgöra. Tyvärr finns ju något enstaka rötägg i kåren , t ex den som bär unge Emils död på sitt samvete. Ni vet, han som inte kunde andas och op. sa att han var full? Emil blev bara vad var det, 25år?

    Ja, usch så hemskt det var/är! Stackars grabb, vad rädd han måste ha varit. Och ingen ville hjälpa honom.... .
    Jag grät när jag läste om det... 
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-26 12:16:01 följande:

    Men du läser ju inte TS ordentligt. Det är ju lixom lite skillnad på astmaanfall och astmanfall. TS menar på att folk ringer för ett anfall även om det inte är spec illa och man kan kupera det själv med sina egna mediciner.

    Då får nog både ts och du försöka att förstå att när ens barn får ett astma-anfall så kan det bli oerhört uppstressande både för barnet och för föräldrarna. I den situationen kan man ofta bli VÄLDIGT osäker och det kan vara svårt att själv avgöra om sjukvård behövs eller ej.
    Då är det bättre att ringa till SOS, förklara läget och låta dem ta beslut om huruvida ambulans behövs eller ej.
    OM då SOS anser att ambulans inte behövs så hjälper de förmodligen istället föräldrarna genom att ge lugnande instruktioner om vad som behöver göras. Anser de att ambulans bör skickas så gör de det.

    I vilket fall som helst så kan jag inte se att det är fel att ringa SOS vid ett astma-anfall.   
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-29 11:46:41 följande:

    Fortfarande är det skillnad på anfall och anfall! Är det första gången, jag men visst, självklart ska man ha all hjälp. Men därefter får man ju se till att sätta sig in i sin eller sitt barns sjukdom, kunskap dämpar oron!

    *suck*. Min mamma brukar säga att "du kan aldrig lära en blind att se".  Hon har helt rätt.

    Ok. Astma-anfall kan se mycket olika ut från gång till gång. Barnet kan också reagera olika vid de olika tillfällena. Därför kan det vara svårt att "sätta sig in i" om ambulans behövs från gång till gång.

    Jag säger inte att man ska ringa SOS VARJE gång barnet får ett anfall. Jag säger att om man som förälder känner sig osäker så bör man ringa som en säkerhetsåtgärd.  Och OM man då ringer och det visar sig att ambulans inte behövs så kan jag inte tycka att man har gjort något som helst fel.

     
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-29 15:03:30 följande:
    Det är ett annat upplägg på problemet och leder fram till ett mkt bättre diskussionsunderlag än att bara klanka ner på bla mig, som faktiskt jobbar med det här!

    För det första måste man ju som förälder bestämma sig för om man ska åka till sjukhus öht! Har man väl gjort det, så är frågan om man klarar att ta sig dit själv, och det kan ju bero på hur långt det är till sjukhus. Har man när, då kan ju tidsvinsten av att komma till akuten vara snabbare om man kör själv. Har man långt, då vinner man på att få medicin redan i ambulansen. Men dröjer ambulansen, börja åk isåfall! Folk vet att de får vänta men ingen börjar köra... 

    Du skriver att du jobbar med detta. Jag är ledsen men här i tråden ger du i så fall inte ett seriöst intryck. Det gör att det blir mycket svårt att tro på att du verkligen jobbar med det du säger.

    Självklart har den som ringer SOS ett ansvar, det har jag aldrig påstått att de inte har. Däremot så ligger beslutet om att skicka ambulans eller ej hos SOS, inte hos den som ringer. Om SOS - efter att ha fått information om läget -  tar beslutet att ambulans bör skickas så kan jag inte se att den som ringt har "ringt i onödan".
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-30 11:25:22 följande:
    Kan du vara snäll och mer exact beskriva vad det är som gör att du får svårt att tro på mig?

    Jag önskar jag kunnat ta med er ut på några pass allihopa. Så ni fattar grejen! Ringer man SOS och talar om vad man har för besvär för att få råd om man kan åka ambulans eller inte, då har man ju ringt för att få råd och SOS är ingen rådgivning: SOS ska fördela ambulanser och sätta prioritet på de ambulanser som skickas ut. Prio 1 livshotande (misstänkta infarkter, medvetslös, trafikolyckor etc), prio 2 akut (brutna ben, ont i magen etc) och prio 3, inget vårdbehov men av nån aledning kan man ändå inte åka vanlig bil.
    Vad säger folk till SOS? Och varför skickar SOS ut bil? Jag vet ju bara att det som står på utlarmningen sällan stämmer med det vi möter när vi kommer fram. SOS skickar ut, för jaaa, dom säger så, index säger ungefär så, och om jag då nekar, då sitter vi där med problemet, arga folk som går till tidningarna osv. Hotade blir dom också

    Vad jag menar är!!! Ta egenansvar! Ring 112 när ni verkligen inte fixar att lösa situationen! När ni inser att det här är verkligen akut och ambulansens personal måste sätta in åtgärder på vägen! I vilka situationer är det verkligen tveksamt? Om en person/barn  har en misstänkt fraktur på armen men är uppe och går, varför måste man åka ambulans då?

    För det första så upplever jag dig som fördömande och osympatisk. Det är ett mycket oattraktivt drag hos alla människor, men faktiskt ännu mer hos de personer som jobbar med att hjälpa andra människor.
    Det gör att jag har svårt att tro att du faktiskt jobbar så - eller kanske det är så att jag HOPPAS att du inte gör det.

    Du verkar inte ha någon som helst förståelse för att människor, i en situation som de upplever som skrämmande och där de känner sig osäkra och okunniga, istället väljer att söka hjälp hos kunniga och utbildade personer.

    Personligen har jag åkt ambulans en enda gång i mitt liv. Jag hade kört omkull med min cykel och min fotled var bruten.  Jag låg i snön i diket på en liten landsväg. I 30 min låg jag där, men jag ville inte ringa SOS. Försökte att få tag i min man, min mamma eller någon av mina systrar men fick inte svar. Efter 30 min kom det en bil. Jag hade tur för bilen kördes av en utbildad sjuksköterka. Och du - hör och häpna! HON ringde efter ambulans!

         
  • jag är den jag är

    Ok, nu kände jag själv att jag i mitt tidigare inlägg kanske var lite väl hård. Därför tillrättavisar jag mig själv och ber om ursäkt.

    Uppenbarligen har vi helt olika syn på just denna fråga. Kanske ska vi vara överrens om att inte vara överrens och låta det stanna vid det.

    Jag försöker att alltid visa respekt för andra människor och deras åsikter, vare sig jag delar dem eller ej. 
    När det gäller den här frågan så känner jag att jag kanske har brustit lite i det. Därför väljer jag som sagt att be om ursäkt för det och dra mig ur diskussionen.    

  • jag är den jag är
    MrsPenn skrev 2013-08-30 12:12:22 följande:
    Nej nej nej du behöver inte be om ursäkt bara för att scrubs81 "debatterar" på ett dominerande sätt.
    Jag tyckte du hade 100% rätt. EMPATI är JÄTTEVIKTIGT i vården. Jag kan inte ha förtroende för en läkare eller sköterska som inte har empati.

    Tack. Men jag var trots allt inte fullt så respektfull i mitt inlägg till scrubs81 som jag brukar försöka att vara.
    Kanske blir jag lite arg och frustrerad över att inte nå fram, och blir därför otrevligare än jag vill vara.

    Givetvis anser jag inte att man ska ringa 112 p g a "ett skrapsår". Men det har jag heller inte sett att någon tycker här i tråden. Dock är jag av den åsikten att om man är osäker och okunnig när det gäller hur man ska hantera en situation där någon form av vård krävs så är det bättre att ringa efter hjälp än att  man försöker sköta det hela själv och kanske gör allt mycket värre.

    Min mans kusin (som då var 8 år) knuffades av sin äldre bror nerför yttertrappan. Han föll och slog i sitt huvud. Fallet var inte särskilt högt - 3 trappsteg - och han reste sig själv. Det verkade som om allt var bra, men efter en någon timma blev han yr och började kräkas och sluddra i sitt tal. Hans mamma bedömde att hon kunde köra honom själv till akuten (de har 1 mil dit) men för att vara säker så ringde hon ändå 112. Där fick hon veta att hon absolut INTE skulle köra honom själv! Nej, istället skulle han lägga sig ner och de skickade en ambulans omgående. Det visade sig att han hade en hjärntumör. Så på sätt och vis hade han tur i oturen, för tack vare det fallet så upptäcktes hjärntumören i tid.

    Men vad jag vill ha sagt är att även om mamman kände att det nog hade gått bra att köra honom själv så gjorde hon uppenbarligen rätt när hon för att vara säker ringde 112. 
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-30 12:38:11 följande:
    Ser inte problemet med att ha kört själv!

    Nej, det är möjligt att du inte gör. Men uppenbarligen så gjorde  personen på 112 det, och även personalen på sjukhuset. 
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-30 12:39:49 följande:
    ...men kan också förstå varför dom skickade en ambulans. Enligt index. Ambulans eller inte hade inte förändrat saken.

    Det är DIN tolkning. Som uppenbarligen inte delades av behörig, utbildad och kunnig personal på plats.
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-30 13:29:54 följande:
    Ja vad folk på sjukhuset säger, det ger jag ärligt talat inte så mkt för! Ärligt...för dom har noll koll på vad som händer utanför deras väggar! Skulle man fråga dom hur många ambulanser det finns tillgänliga så har dom en övertro, som säkert gör att de inte tänker sig för! Och som jag skrev, och som du troligen undviker att kommentera, enl SOS index är det en körning.

    Nejdå, jag undviker ingenting. Förutom kanske att sjunka till din nivå i den här diskussionen. Jag har flera gånger sagt att jag försöker vara respektfull och trevlig. Då du uppenbarligen inte har någon som helst avsikt att vara trevlig och respektfull mot mig så behöver jag kanske inte sträva så hårt efter att vara det mot dig!

    Det är möjligt att det enligt SOS index är en körning, det ifrågasätter jag inte alls. 
    Däremot så är jag faktiskt helt övertygad om att sjukhuspersonalen är kunnigare i sitt yrke än vad du är.
    Trots dina försäkringar om motsatsen. Därför blir det deras ord jag tror på och inte ditt.

    Därmed kan jag inte se att du och jag har något mer att diskutera!  

         
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-30 20:36:02 följande:
    Otrevlig och osympatisk? Överlägsen ton, som jag genomgående väljer?
    Jag är rak och ärlig, det är ju trist att det upplevs som otrevligt och osympatiskt. Handlar det om att jag faktiskt vågar säga emot? Ja, att man inte får de svar man önskar? Hur tycker du jag ska uttrycka mig då, för att få gehör? Du har sagt tre gånger nu att du inte vill prata med mig mer, får se om du kommer igen ändå

    Jag har ingenstans skrivit att jag inte vill prata mer med dig. Du blandar tydligen ihop mig med någon annan.
    Vad jag har skrivit är att jag inte kan se att vi har något mer att diskutera. Uppenbarligen delar du inte min åsikt eftersom du fortsätter att kommentera mina inlägg (även de som inte är riktade mot dig).

    Jag antar att jag har kommit åt en väldigt öm punkt hos dig ;.)

    Självklart måste du inte dela mina åsikter! Om du gjorde det så vore det ju inte mycket till diskussion, eller hur  .     

    Nej, det handlar inte om att du inte delar min åsikt  eller att jag inte får de svar "jag önskar mig" (återigen sjunker du ner på dagisnivå i den här diskussionen). Det handlar om DIN oförmåga att bemöta andra människors  åsikter på ett respektfullt och trevligt sätt. 

    Kanske skulle du försöka att rannsaka dig själv och inse att felet kanske faktiskt ligger hos dig och inte hos dem du säger att du försöker diskutera med.

     
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-31 13:59:42 följande:
    "Därför väljer jag som sagt att be om ursäkt för det och dra mig ur diskussionen"

    "Därmed kan jag inte se att du och jag har något mer att diskutera! "
     
    "En vuxen människa som tror att hon ska få gehör för sina åsikter genom att vara nedlåtande mot andra är faktiskt inte en människa som jag vill ödsla min tid på."

    -Tror inte jag blandar ihop dig med nån annan, tror du? Att du anser att vi inte har nåt att diskutera innebär ju inte att jag är av samma åsikt, och att jag svarar, är det inte du som ska låta bli att svara isåfall? Motsägelsefullt kanske är ett bra ord?

    Öm punkt? Vad skulle det vara? Jag brinner för ämnet och tänker då inte ändra åsikter från folk som faktiskt inte vet vad det handlar om. Som inte ser helheten utan enbart sin egen situation!

    Tycker du själv att du bemöter mig på ett bra sätt? Har jag blivit bra bemött i den här tråden (tänker bla på Mrspenn låga inlägg). Läs från början och du kan lätt se att när jag får skiten, bara genom att inte dela andras åsikter, berätta om hur det är IRL, och det passar inte en hel hög. Dom känner sig väl trampade på tårna och då kommer massa anklagelser om att jag inte jobbar med det jag gör. Då går jag på ganska friskt, med all rätt och jag skämms inte ett dugg för det! Kan jag rå för att folk inte tål att höra sanningen?

    Vad ska jag rannsaka mig för? Vad är det jag säger som inte stämmer? Vari saknas respekten?
    Är du läskunnig så ser du säkert att jag ingenstans har skrivit " jag vill inte prata mer med dig", utan snarare uttryckt att det inte ger mig särskilt mycket att göra det.

    Jag bad om ursäkt för hur jag bemötte dig och kunde själv se att jag brustit i mitt uppförande (något du själv verkar vara oförmögen att göra). Sedan försökte jag bemöta dig på ett bra sätt, men eftersom du envisades med att vara otrevlig  i din ton mot mig så ansåg jag inte heller att jag behövde anstränga mig för att vara trevlig mot dig. 
  • jag är den jag är
    Scrubs81 skrev 2013-08-31 14:46:30 följande:
    Ordvrängeri, i min värld har du ingen lust att prata med mig mer, men av nån anledning så gör du det ändå, ägnar mig värdefull tid

    På vilket vis är jag otrevlig? Rak på sak och ärlig! Dessutom tror jag faktiskt inte att du berättat för mig varför du har svårt att tro att jag jobbar med det jag säger att jag jobbar med. Vad är det i mina svar som är så otrevligt? Jag läser och läser och ser inget. Berätta är du snäll!

    Du menar alltså på allvar att du inte själv kan se hur otrevlig och dryg du är i dina svar!? 
    Du vill aldrig inse dina egna fel utan menar att andras reaktioner på det du skriver beror på att de "inte får det svar de önskar" och att de inte kan ta att du är "rak och ärlig".
    Du har ingen som helst självinsikt!
    Ärlig? Tja, du påstår det. Kanske, men jag är inte övertygad. 
    Du vägrar att inse dina egna tillkortakommanden och hålla den här diskussionen på en vuxen nivå.

    Jag har dock insett hur viktigt det tydligen är för dig att få sista ordet i "diskussionen", och eftersom jag själv är vuxen nog att inte ha något sådant behov så låter jag dig få som du vill . Detta blir mitt sista inlägg för precis som min mamma så klokt uttrycker det; "du kan inte lära en blind att se"...

    Därför får du nu inga mer svar från mig. Sista ordet blir ditt. Varsågod.   
Svar på tråden när skall man ringa efter ambulans