när skall man ringa efter ambulans

Många kommun-ssk är dåliga på att skriva avvikelser. Jag har själv varit med om minst 2 fall där jag borde skrivit en avvikelse på ambulanspersonal som valt att inte ta med patienter jag ringt dem om där det visat sig vara rejäla felbedömningar från deras sida. Vet att detsamma hänt mina kollegor flera ggr men det brukar inte skrivas avvikelse. Ska ta upp detta till diskussion känner jag för det är viktigt att det kommer fram när det blir fel så att alla kan lära sig något av det.

Svårt att gå in på för mycket detaljer i och med sekretess och att det inte går att skriva anonymt. I stora drag var det så här i det ena fallet:

Andningsbesvär som var mycket värre än vad de brukade vara på en gammal kvinna som fortfarande bodde i ordinärt boende. Ambulans kom dit efter ca 30 min. Det var uppenbart att de inte ville ta henne med sig redan från början och som man frågar får man svar skulle jag säga. De frågade denna "dementa" kvinna om hon verkligen vilje följa med in till sjukhus trots att hon bara skulle få ligga där och vänta hela natten? Nej sa hon såklart. När ambulanspersonal tog kontakt med sin läkare för att få ok på att ej ta henne med sig gav de inte någon bra helhetsbild av läget och upprepade  gång på gång att kvinnan ju inte vill med in (jag vet att hon hade sagt att hon ville åka med om man ställt frågan på ett annat sätt). Inte lätt för en gammal dement kvinna att räkna ut konsekvenserna av att tacka nej till vård.

Morgonen efter när dagpersonal tagit över ringde omvårdnadsansvarig ssk ambulans igen och då tog de henne med sig och jag fick i efterhand reda på att hon blivit mycket hjälpt av inhalationer och syrgas som hon fick på sjukhuset. Kvinnan överlevde i detta fall men fick en helvetisk natt utan någon sömn och svår ångest direkt r/t att hon hade det jobbigt med andningen. I detta fall handlar det alltså om hennes lidande, inte att hon fick några allvarliga men eller dog. I och med att hon bodde i ordinärt boende var det också omöjligt att hålla den täta kontroll vi brukar vilja göra på de som är dåliga.

Jag har inte nämnt hennes vitala parametrar eftersom att relevansen här inte handlar om att hon höll på att dö av syrebrist eller liknande utan hennes lidande och lidande är en oerhört viktig faktor när det gäller våra gamla sjuka. Är det så att någon lider och vi inte kan lindra lidandet på plats så resonerar jag som att de behöver få tillgång till mer avancerad sjukvård som vi inte har möjlighet att ge där och då.

Hon hade ok saturation, ok blodtryck, subfebril och hög puls och en andningsfrekvens som varierade mellan 10-30 (alltså extremt oregelbunden).

Nej hon hade inga inhalationer ordinerade eller i hemmet. Hon hade andningsbesvär sedan innan enl anhöriga (outredda sådana) men det var mycket värre den natten än det brukade vara annars.Det fanns inget att inhalera i hemmet. När hon kom in dagen efter fick hon ganska omgående hjälp med syrgas och inhalationer enligt anhöriga som jag pratat med i efterhand.

Det var väl förmodligen att hennes vitalparametrar, om man bortser från AF, var ok som de inte ville ha med henne men jag försökte prata med ambulanspersonal om att hon ändå borde få åka med in pga lidandet som vi inte kunde lindra där och då + att hon bodde själv utan någon personal närvarande. Jag ringde dit en anhörig dock och fick av denna senare höra att det hade varit en fruktansvärd natt för denna kvinna som förmodligen upplevde det hela som att hon höll på att kvävas till döds även om så inte var fallet.

Tro mig, det ska extremt mycket till för att jag ska skicka in en dement person. Det händer nästan aldrig och när det händer beror det på att personen ifråga har svåra symtom som inte går att lindra på plats direkt (det mesta kan vi lindra men i detta fall hade vi inget att ta till). Om en dement person skickas in brukar vi också göra allt vi kan för att en personal eller en anhörig ska åka med in också och i detta fall kom en anhörig till kvinnan mitt i natten.

Ja jag känner absolut att det rätta hade varit att ta med henne och jag blir väldigt bestört över det lidande hon behövde utstå en hel natt bara för att ambulanspersonalen inte ville ta henne med

Allt handlar inte om att rädda liv, det handlar också om att lindra lidande. En nog så viktig uppgift. Mina ledord som sjuksköterska är:

"Ibland bota
Oftast lindra
Alltid trösta"

Jag blev inte inkopplad något mer den natten eftersom att de inte hörde av sig något mer. Ambulans var där vid 03-tiden. Den anhöriga som blev kvar hos kvinnan ombads att trycka på trygghetslarmet om det blev värre under natten eftersom att ny ställning då skulle tas men de hörde inte av sig något mer under natten.

Det var när hemtjänsten var där på morgonen som kontakt med kommun-ssk togs igen och då man ringde 112 för andra gången då de direkt tog henne med sig. Läget var detsamma då som det hade varit under natten.

Jag tycker personligen att det är lite för mycket fokus på att det ska vara fara för liv för att man ska tillkalla ambulans. Akut och svår smärta och andra svåra tillstånd kan mycket väl också kräva ambulans även om det inte är någon fara för liv.

Nej de tyckte att vi skulle boka ett hembesök av läkare vilket också gjordes. Min egen bedömning var att hon behövde akut hjälp där och då och därför valde jag att ringa 112 och inte boka hembesök av läkare som jag vet kan ta upp till 7 timmar innan de kan komma. Hembesöket hann inte bli av innan ambulans tillkallades igen på morgonen dock. Läkaren som gör hembesök har ju inte heller tillgång till inhalationer eller syrgas så de hade ju inte heller kunnat hjälpa henne med de akuta problemet.

Med facit i hand är jag helt övertygad om att det rätta hade varit att ta henne med sig.

Nej har inte sagt att du är helt inne på detta med fara för liv heller så du behöver inta ta åt dig

Mycket av de diskussioner som förs är dock relaterat till fara för liv tycker jag.

Akut smärta är väl det främsta symtomet jag syftar på men det skulle också kunna vara t.ex. svår ångest eller icke-livshotande andningsbesvär som i fallet jag själv tog upp. Symtom som orsakat mycket lidande som akut behöver lindras där så inte kan ske på plats.

Jo de kan behöva en akut transport till akutpsyk.

Visst kan vi ringa och få ordination av läkare (och gör det också ofta när det gäller t.ex. oxascand, heminevrin, morfin  osv) men vi har ett mycket begränsat basförråd att ta ur så en ordination utan tillgång till läkemedel gör ju ingen nytta. Hade vi t.ex. haft tillgång till nitrolingualspray i basförrådet hade man ju kunnat testa om det hjälpte vid bröstsmärta. Hade vi haft tillgång till inhalationer hade man kunnat testa det vid andningsbesvär osv osv.

Vore intressant att få höra om vad du upplever som bristande rutiner inom kommunal sjukvård som leder till onödiga körningar för er? Jag håller med om att det finns massor som skulle kunna förbättras.

Jo i vissa fall kan säkerligen transport ske via taxi eller anhörig men det är nog inte alls lämpligt att åka taxi när det handlar om riktigt svåra psykiska problem, aggressivitet, hallucinationer, extremt kraftig ångest, suicidförsök osv osv. Dessutom är det ofta svårt att få tag på anhöriga mitt i natten, ännu svårare är det ofta att försöka få anhöriga att ombesörja transport eller att ens komma hem till sin anhöriga. Många gånger står man där och har ingen bra lösning på det akuta problemet och då återstår ofta bara 112.

Detta är ett återkommande problem som är jättesvårt att lösa. Jag har varit i situationer där både ambulans och polis varit med där det handlar om psykiska problem. Ambulansen får inte ta med någon mot sin vilja och har väl inte heller de resurser som krävs för att på ett säkert sätt transportera någon som är en fara för sig själv eller andra. Polisen får dock inte heller ta med någon som inte vill om det inte finns vårdintyg och läkare skriver i princip ALDRIG vårdintyg på gamla sjuka människor. Vilket är absurt för det är relativt vanligt förekommande att det hade behövts tvångsåtgärder men det vill man inte ta till bara för att det handlar om gamla människor.

Blev så upprörd över problemet kring akuta psyktillstånd att jag glömde kommentera det andra

Håller med, vissa saker är katastrof i den kommunala sjukvården. Flera av mina kollegor tycker inte ens att kommunen borde få driva sjukvård eftersom att det funkar så dåligt många ggr. Det beror nästan uteslutande på bristande resurser att problemet är så stort som det är.

Detta med brytpunktssamtal hade underlättat enormt. Pga av att man ännu ej tagit ställning till hur man ska göra om någon blir väldigt dålig gör att man ibland tvingas skicka in personer till sjukhuset som man egentligen absolut inte vill skicka in. Har man då haft brytpunktssamtalet blir det väldigt mycket lättare att ta korrekta etiska beslut. Detta är ett jätteproblem. Jag har dock jobbat i en kommun där man hade som rutin att på ett ganska tidigt stadium kolla med vårdtagaren själv samt anhöriga hur de såg på detta med 0-HLR, skicka in till sjukhus osv och det underlättar jobbet enormt för oss alla.

Rutinen i de flesta kommuner verkar vara att ta brytpunktssamtalaet en eller ett par veckor innan personen ifråga avlider. Det borde ha tagits ett år tidigare för att man ska veta hur man ska agera när någon blir kraftigt försämrad. Att det aldrig sker stämmer dock inte men det sker ofta på tok försent.

Håller även med om problem med oerfaren personal fast det är också ganska vanligt att erfaren personal skrämda av att göra fel skickar in personer man kanske inte alls borde ha skickat in så det handlar inte bara om erfarenhet men visst är det ett problem. Inom kommunal hemsjukvård jobbar ssk så pass självständigt att man måste veta vad man sysslar med och det är inte lätt att gånger.

Dags att sova för dig då kanske

Jag är absolut för att de gamla ska få bestämma själva (på tok för mycket makt ligger i vårdgivarens och de anhörigas händer vilket också är ett jätteproblem). Men när det gäller demens och psykproblematik klarar de ofta inte av att ta dessa beslut för sig själva. Utgör man dessutom en direkt fara för sig själv eller andra är det ju direkt oetiskt att låta dem bestämma helt själva.

Skitsvårt dilemma är vad det är.

Det låter så fullkomligt absurt att det finns kommuner som aldrig har brytpunktssamtal men man upphör aldrig att förvånas över hur otroligt dåligt en del saker fungerar.

Hur vet du om en personal är erfaren eller inte? Bara åldern behöver ju inte säga så mycket t.ex. Jag skulle tycka att det vore mycket intressant att få höra mer exempel på när du tycker att kommun-ssk har ringt 112 i onödan. Ta det dock en annan dag när du är utvilad

Ja det tycker jag absolut att det är.

Har också åkt ambulans i samband med förlossning men han föda barnet hemma i soffan 2 min efter att ambulanspersonal kommit dit.