Inlägg från: majsan1980 |Visa alla inlägg
  • majsan1980

    Någon mer som varit osäker innan ni skaffat barn?

    Känns riktigt jobbigt. Jag vill känslomässigt ha barn och längtar efter barn men är rädd!
    Är rädd för att föda
    Är rädd för att förlora min frihet
    Är rädd för att relationen mellan min sambo ska bli dålig(vi har en jättebra relation idag, trygg och stabil)
    Rädd för att våran tid tillsammans inte finns då vi får barn.

    Med detta så innebär det att ingen av våra föräldrar bor i närheten, mina föräldrar skulle aldrig ens bry sig. Vi har inte så många vänner häromkring heller.
    Vi har pratat om att försöka skaffa barn nu i höst men jag är rädd, vet inte om jag vågar men jag vet att jag smälter så fort jag får syn på ett barn ute på stan.

    Någon mer som varit osäker innan ni skaffat barn? Eller har ni bara vetat att ni vill ha barn och aldrig känt sig osäkra?

  • Svar på tråden Någon mer som varit osäker innan ni skaffat barn?
  • majsan1980

    Tack för era svar och skönt att höra att det finns fler.
    Kan tänka mig att det ändras när man väl blir gravid, men just att våga ta det steget.
    Tror att jag nojjar mycket för att jag väntat så länge med barn. Nu har jag ju haft min frihet så många år och vant mig vid ett liv utan barn. När vi var på semester och såg alla andra med barn så tänkte jag "vad skönt att inte ha barn", älskar att resa och njuta. Vet att det går göra med barn också men samma harmoni och lugn kommer det ju aldrig bli...

    Varför ska jag längta efter barn samtidigt som jag tycker det är så himla skönt att inte ha några... Hm... 
    Ingen bra kombination alls. 

  • majsan1980

    Har bestämt oss för att försöka nu  
    Rädslan kommer nog alltid finnas där men allt ger sig väl med tiden!Glad

  • majsan1980
    Saken86 skrev 2013-09-05 19:50:10 följande:
    Åh vad roligt!! :) kanske kan följas genom denna resa och dela tankar och ventilera här lite. Känns som att det är lite svårt att prata med andra. Verkar inte som att alla lider av Samma rädslor och nojjor. Själv har jag min första äl nu. Känns så sjukt konstigt att inte tänka på att skydda sig utan att medvetet ha sex i syftet att göra barn. Lugnar mig med tanken att det nog lär dröja innan det tar sig så man hinner vänja sig lite. Men sedan tänker jag, shit. Tänk om det tar sig på en gång!? KUL!!! Eller!?!? Hahaha fast när man väl får plusset blir man nog överlycklig oavsett :)
    Vad kul ) Ja jag tycker definitivt att vi ska följas åt Nej för många så känns det så självklart, att de bara vet att de ska ha barn och kör utan att oroa sig. Själv har jag oregelbunden mens så vet inte riktigt när jag har ägglossning så jag antar att det kommer ta ett tag men man vet ju aldrig.

    Man blir säkert jätteglad men undrar om man kommer oroa sig under hela graviditeten?  
  • majsan1980
    Saken86 skrev 2013-09-11 19:26:24 följande:
    Tror säkert man kommer oroa sig hela tiden!
    Innan man blir gravid, under graviditeten och sedan när barnet är fött lär man oroa sig över om man gör ett bra jobb som manna och allt vad det innebär! Jag är en riktig oroare, så kan ju bara tänka mig!!

    Nu har jag en vecka kvar till bim. Nervös som tusan! Är det nåt där? Tänk om det blir plus? Tänk om jag ångrar mig!? Haha ja du hör ju ;)

    Hur går det för dig?
    Hur har det gått? 
    Har en vecka till bim. Har köpt ägglossningstest som jag tänkt testa om det inte blir nåt nu. Lite nervöst att använda dem med tanke på att det kan gå fortare fast jag ändå vill det hm...
    Inbillar mig att det känns bättre när man väl är gravid även om det känns läskigt. 
  • majsan1980
    koko12 skrev 2013-09-20 23:35:28 följande:
    Vad intressant att läsa denna tråd! Har precis samma tankar, men är ännu inte på det klara med vad jag vill. Har under det senaste halvåret trott att jag äntligen bestämt mig - för att jag INTE vill ha barn. Och den känslan, att ha bestämt sig, var så himla befriande. Men så, de senaste veckorna...känslan har börjat komma tillbaka. Om att det kanske vore himla fint. Och rädslan för att komma på att man gjort fel val och att det ska vara för sent sen. Jag är nog mest rädd för det där med att förlora friheten. Jag kommer från en rätt strulig familj där jag har fått ta mkt ansvar, så tanken på att bara bry mig om mig själv har känts så lockande. Har tänkt att jag kanske skulle bli en bitter morsa om jag skaffar barn och sen ångrar mig och saknar friheten. Ja ni hör ju...å ena sidan, å andra sidan....SNURRIGT!

    (Jag har en sambo btw Flört. Han är lika velig som jag.) 
    Förstår precis vad du menar. Jag kommer från en familj där jag i unga år fick ta hand om mina småsyskon. Så när jag flyttade hemifrån så ville jag vara fri och bara ta hand om mig själv. I unga år kände jag aldrig någon barnlängtan och bestämde mig för att inte skaffa några barn. Barnlängtan kom sen smygande när jag närmade mig 30. Det är det som krockar lite att jag känner mig osäker och velar också. Jag älskar friheten och att kunna resa och i mina tankar är det underbart men känslan och längtan efter ett barn är så mycket starkare. Jag har en sambo som varit velig också men nu har vi bestämt oss för att försöka. 
    Jag tror snarare att jag blir bitter om jag inte skaffar barn då jag längtar efter ett. Tror man ska gå efter magkänslan för att bli glad och lycklig  
  • majsan1980

    Väldigt kul att så många har svarat på denna tråd Känns skönt att höra att det finns så många fler som inte är helt säkra. Att jag inte är ensam, det är lätt att tro att man är det eftersom ingen pratar om detta.
    Jag tror att det viktigaste är att gå efter magkänslan även om det känns nervös, läskigt och som ni skrivit som har barn så löser det sig säkert när man har ett barn.  

  • majsan1980

    Jo jag tror också att många känner så men ingen pratar om det. Det är lätt att tro att man är ensam om att känna så. Jo rätt tillfälle blir det nog aldrig. Jag studerar  nu också vilket också gör att jag tänker att hur ska det gå?? Men kan samtidigt inte vänta pga att jag riskerar att inte kunna bli gravid när jag är klar med tanke på att jag nu är 33.

  • majsan1980
    Saken86 skrev 2013-09-27 22:23:11 följande:
    Hur länge har ni varit tillsammans med eran partner innan ni bestämde er för att skaffa barn?
    5 år. Tycker också det är viktigt som någon skrev här att man hittar varandra i relationen. Att man känner att vi har en trygg och stabil grund. Tycker det är viktigt att lära känna varandra ordentligt innan barn kommer in i bilden. Sen har vi ju pratat lite löst om att vi ville ha barn i framtiden innan dess, men vi bestämde oss för typ ett halvår sen även om vi velat fram och tillbaka. Det är först nu vi bestämt oss för att köra
  • majsan1980
    Saken86 skrev 2013-09-26 19:02:21 följande:
    Min största farhåga är nog att vi bara varit tillsammans i fem månader. Jag har fast jobb men inte han. Vi vill båda, jag vill inte vänta nå mkt länge till. Vill ju ha mer än ett barn liksom. Men så tänker jag tänk om det inte håller, och tänk om han inte är den jag tror. Och tänk om jag blir ensamstående. Klarar jag det? Och ska vi kanske vänta ett, två år? Men då kanske det tar slut då. Och så ska man träffa ännu en ny som man ska vara tillsammans med i flera år. Och så kanske det visar sig att man inte ens är speciellt fertil längre och så ska man stå och svära över det!? Åh. Tänk om man kunde förutspå sin framtid. Och göra kloka val därefter...
    Om det känns helt rätt så tycker jag ni ska köra även om ni bara varit tillsammans i 5 mån. Ensamstående kan man bli även om man har varit tillsammans i fem eller tio år. Vi kan ju aldrig veta hur livet blir. Jag velar som sagt själv men samtidigt är min barnlängtan så stark att jag tror om jag inte skaffar barn...ja då kommer jag bli oerhört bitter och ångra det senare i livet. Om ni känns rätt och om båda vill ha barn så varför inte? 
Svar på tråden Någon mer som varit osäker innan ni skaffat barn?