Hej. Vi bor också i västra götaland och har gått på BUP med äldste sonen från 2007 tills nyligen då vi bytt till en privat psykolog. Vi har inte hunnit utvärdera detta än då det är så pass nytt, men det känns i plånboken i alla fall. Men funkar det är det värt det. Äldste sonen fick sina diagnoser 2012. Han var då 14 år. Kontakten med skolor och BUP och förståelsen från dessa har varit ett än större problem än pojkens svårigheter. Nu misstänker jag att lillebror också har ADHD men vill helst inte gå till BUP. Jag vet att det är dagis/skola som har ansvar för att göra en basutredning, men i min äldste sons fall blev detta bara aldrig av, tiden gick, år gick, skolan klaga på att han va slarvig och bråkig och sa att de inte trodde han hade ADHD då han inte hade inlärningssvårigheter eller läs och skrivsvårigheter. Jag litar inte ett dugg på skola och dagis. Beträffande min yngste son tror inte dagis han har ADHD och detta motiverar de med att han "leker med andra barn". Det verkar ju inte vara någon inom barnomsorg och skola som har kunskap om ADHD ens ju. Och BUP, ja, de utredde och satte diagnos, men sen har de inte gjort något bra. Jag har gått två cope kurser och en komet. Många bra tipps och knep och skönt att träffa andra föräldrar i liknande situation. Men i det stora hela så gillar jag inte Bup och jag vet att i skolan behövs en diagnos för att barnet, trots att lagen säger annat, ska få den hjälp och det stöd denne är i behov av. I skolan handlar det om ekonomi och en budget och att de prioriterar de som har en diagnos och i vårt fall undgick de kostnaden för basutredningen med då de hela tiden sköt på den tills jag tillslut krävde att BUP skulle göra den. Därför undrar jag ifall någon vet något alternativ till skola och BUP för att göra en utredning och hur man går tillväga, vart man vänder sig...osv... Jag vill verkligen inte gå igenom samma sak med den lille som med den store för det har verkligen varit en kamp som satt sina spår, värst är det med hans självkänsla efter alla år han blivit missbemött. Resultatet har blivit att han vantrivs i skolan och knappt är där alls och han har väldigt få vänner. Jag tror det hade kunnat vara annorlunda.