Frågor om epidural

När jag fick barn på 90 talet kände jag ingenting av mina ben, de var som döda klubbor, sista barnet är fött 2001 då tog den inte lika hårt utan mer högre upp, de gjorde väl om den lite har jag för mig just för att man inte skulle behöva bli sängliggande. Jag hade ingen kateter men fick tappas på urin, det kändes ingenting då allt var bedövat.

1. Jag kände benen och kunde gå
2. Jag gick och kissade när jag hade fått den, men sen ju längre tiden gick desto ondare fick jag så jag reagerade inte längre på ifall ja kände om ja blev kissnödig eller inte. Fokuserade på allt annat då!
3. Nej för mig hjälpte den inte alls tycker jag, så nästa förlossning (om de blir fler) så hoppar jag över den. Lustgasen däremot använde jag mig flitigt av och den hjälpte mycket!

Jag fick epidural när jag födde i januari, hjälpte jättebra i några timmar, fick påfyllning en gång ( via sland tejpad på axeln rakt i ryggen)
Jag kunde gå och kissa precis som vanligt, märkte inte ens att jag var bedövad förutom att då värkarna försvann.

Efter påfyllningen så kändes dock värkarna lite, tog inte längre lika bra. Tydligen för att bebisem var längre ner och lite utanför bedövningsområdet.

Jag kände benen och kunde gå med den! Kände inte att jag var kissig, men det var nog för att det händer massa andra grejer där nere. Fick den vid 8- 10 cm)! Är glad att jag tog den, trots att den bara hjälpte i 20 minuter. Jag kände fortfarande värkarna och behövde lustgas men det var ju för att jag i princip hade krystvärkar när jag fick den.

Jag har fött 4 barn med epidural. Ja jag kände benen och kunde gå kände även när jag var kissnödig, någon kateter sätts ej. Min har funkat 2 av 4 ggr har en teori att en mer erfaren narkosläkare sätter den bättre så den funkar bättre medan nyutexaminerade gör enöigt skolboken. Vet ju dock inte om det stämmer men med ena hade jag en praktikant sim la den på mig och han hade då en äldre narkosläkare med som hjälp och då pekade hon att har står det i skolboken att den ska läggas men jag brukar lägga den här och pekade på ett annat ställe den gånhen funkade det klockrent och jag kände inye av värkarna alls lika så med första barnet då var det oxå en äldre med medans de båda ggr då den inte hjälp alls har det varit unga nyutexaminerade som la den. Men som sagt bara en teori jag har kan ju öika gärna vara ett sammanträffande

Har använt epudural vid 5 av mina 6 förlossningar och dom gångerna jag hunnit få den i tid har den funkat toppen! Jag har känt mina ben (och någorlunda kunnat använda dom) och har känt mig kissnödig men har däremot haft lite svårt att kissa för blåsan ville inte lyssna. Har överlag varit nöjd med effekten.

Födde min dotter förra veckan och tog epudural. Jag kunde kissa, kände mina ben och visst kände jag värkarna men det var mest trycket som gjorde ont och när dottern kom ut.

Om jag jämför med sonens födelse förra året då kunde jag inte Kissa fick kateter och så gjorde det mycket ondare med sonen.

Så som någon skrev längre upp så beror det nog på vem som sätter den för att det ska hjälpa så bra som möjligt.

Jag kände benen utan problem. Om jag kunde gå vet jag inte, för jag gick inte förrän 2 dagar efteråt.
Jag fick kateter av andra anledningar.

Tusen tack för era svar!

*Känner man benen när man får epidural? Kan man röra dom?
En EDA som hamnat rätt orsakar inte känselbortfall eller muskeldomnad i benen. I mitt fall "försvann" ena benet några timmar, oerhört obehagligt! Jag vet många andra som fick bedövning och obefintlig muskelfunktion på en massa felaktiga ställen.

* Sätter dom kateter eller kan man kissa själv? Känner man om man blir kissnödig?
Olika, vad jag vet? Jag kunde inte kissa själv, kände inte att jag var kissnödig efter förlossningen, och hade ingen kateter. Jag blev flyttad till BB mitt i ett skiftbyte och de glömde se till att jag gick och kissade, så det kunde gått riktigt illa. Efter några timmar sa jag till att det kändes konstigt, och då blev jag tappad på nära 2 liter urin....fick sedan ha kateter i 2 veckor och hade enorma problem med att öht lära mig kissa igen, reflexerna var som borta. Fick givetvis UVIer under denna period av ut och in med kateter, och allergisk reaktion mot ett av Penicillinerna....osv.

*Hjälpte den er bra?
Eh. Jo, smärtan i magen var borta några timmar, så jag kunde sova och samla kraft. Det var en stor fördel. Men nackdelarna var så oerhört mycket större och jag känner INTE att jag blev upplyst om riskerna, och om att jag själv borde varit förberedd nog att väga fördelar mot risker. Jag skulle inte råda någon att ta EDA per automatik men i det fall då man är så trött att man känner uppgivenhet på allvar, är det bra att det finns ett alternativ som inte innebär kirurgi, att få vila en stund under pågående förlossning. Ett känt problem är dock värksvaghet. I mitt fall ledde det till utdraget förlopp som avslutades med sugklocka, inte så trevligt. 

Under mina två följande förlossningar hade jag bett att få stöd i att undvika EDA, och det fick jag också. De förlossningarna var jättebra, kroppen följde en rytm och jag följde med min kropp på ett helt annat sätt. Då fick jag lustgas och jag kände aldrig den där förlamande tröttheten utan ett större lugn. Den riktigt starka smärtan varade under så kort tid, just när huvudet stod stilla på väg ut. Jag skulle definitivt försöka undvika EDA igen, men som sagt ha den i bakfickan (rätt långt nerpetad iofs...) att ta till om jag blev utmattad, rädd, inte fick det stöd jag behövde.

Lycka till. 

Fick barn för några veckor sen. Min eda bedövade bra. Kunde vara uppe och gå, kunde dock inte kissa så de fick tappa mog på urin. Men tog lustgas då så det kändes inte. Tog även eda med första barnet. Den är super tycker jag.

1. för mig försvann känseln i ett av benen. Så jag kunde stå upp, men jag fick stå på ett ben. 

2. Jag kände inte att jag blev kissnödig så de tömde mig några gånger, men jag kände inte av detta.

3. Att ta epidural var det bästa jag gjort! Min förlossning var väldigt utdragen och jag fick dessutom väldigt starka förvärkar som höll på i ca 4-5 dagar. Så när jag väl kom in var jag helt slut och var bara öppen 3 cm! Så för mig var det självklart att jag skulle ta epiduralen, hade inte orkat annars.  

Hej! Nu är jag här igen, 1 år senare 2014-03-28. Hur mitt liv ser ut?.... Djävulens sjukdom... Små, små steg upp och brak ner... Vad har hänt sen sist då...? Jo, lägenhetsliggande från dec 2012 till juni 2013. Endast träning på gymet. Klarar inte ens av att gå och handla utan att sätta mig på golvet. Start med smärtmedicin mars 2013 efter att ha knaprat 10-12 Alvedon i fyra månader. Betalar familjestöd från kommunen i tre månader under våren så sonen får komma ut och gunga. Mitt sociala liv är expediterna på Hemköp, Apoteket och gympersonalen. Familjen i Göteborg går inte att besöka. Släktingarna i Värmland har fortfarande inte sett sonen. Möte med arbetsgivare och försäkringskassa i dec 2013 där vi bestämmer att sjukskrivning sker halvtid. Studier halvtid. Så glad för detta. Första badet med barnen i januari på simhall. Vid tredje studieresan domningar som slutar med tappad muskelstyrka i hela kroppen. Inlagd på ortopedin. Fjärde magnetröntgen gjord. Får höra att detta sitter i mitt huvud. Kan fortfarande inte avföra utan hjälp. Ej heller sitta. Gå. Stå. Längre perioder. Smärtan ökar. Jag klappar ihop. Inser att studierna ej kommer kunna genomföras klart. Ej heller aktiviteter med barnen. Tillbaka på noll trots att jag gjort allt rätt. Vad kan jag vara. För mamma åt mina barn? Ringer till psykiatrin. Blir inlagd fem veckor. Separation på gång.. Sambon orkar inte längre. Han har dubbeljobbat sen aug 2012. Först på sitt eget. Sedan handla. Laga mat. Få i mig mat. Peppa. Stötta. Städa. Diska. Ta hand om barnen. Där är jag nu. Om jag önskar min värste fiende en epiduralskada? Nej. Mitt liv har blivit ett helvete. Från aktiv idrottslärare till kryckor utan möjlighet att ta hand om mina barn!