Trasan0606

Äldre 30 Aug 09:22

46 svar

Hur får ni era barn att göra saker de inte vill men måste?

Tja som rubriken säger - hur gör ni?

Vi har en 5,5 åring som efter utredning på BUP har fått "diagnosen" Explosivt barn. Han blir fysisk när han blir arg - slåss, puttas, sparkas eller skriker högt. Spelar ingen roll om det är en vuxen, jämnårig eller bebis. Stör någon honom, dvs kommer för nära, stör hans lek, tar något han har eller vill ha smäller det. Det HAR blivit mycket bättre men inte helt bra och förekommer dagligen.

Senaste månaderna har han varit mer än omöjlig att få att göra saker som han måste. Imorse t ex så kom han till sin förskoleklass kl 9 och då måste alla gå in i klassrummet men han tokvägrade. Pappan bad snällt flera gånger men det slutade med att sonen slog honom rakt på halsen jättehårt och gallskrek. Pedagogerna kom ut och sa att han fick sitta där ute i korridoren tills han var redo att komma in - pedagogerna är jättebra. Men så här kan vi inte ha det varje dag, vanligtvis är vi där 30 min innan han börjar så han hinner leka av sig men idag blev allt sent. Igår var vi där 8,30 men då hade något annat barn tagit play mobilet som han brukar leka med och då blev allt nattsvart och han skulle inte gå in i klassrummet på hela dagen sa han. Arg som ett bi satt han och skrek i 15 min tills jag fick honom att bli tyst. De andra barnen tittar storögt och endel ser rädda ut, alla barn är nya för honom och vi vill inte att han från start ska bli "utanför".

Samma sak när vi t ex ska gå hem från skolan eller en park så säger han nej. Det GÅR inte att få honom att gå hem och jag kan inte bära honom och en två åring samtidigt.

HUR ska vi göra? Vi tar tacksamt emot alla tips och svarar på frågor om ni undrar något mer. Vi går på knäna snart och orkar inte med det här. Humöret tryter och det blir bara mer och mer skäll för var dag som går fast vi vet att det är fel. Jag är dessutom gravid och har härliga humörsvängningar...

Trasan0606

Äldre 30 Aug 09:31

#1

Jag kan tillägga att om vi ska gå hem från tex parken och han inte vill och vi ändå säger; ok, då går vi utan dig. Så struntar han i det, han kan vara kvar i parken själv i upp till en timme innan han går hem. Vi har aldrig lämnat honom utan gömt oss men så vi ändå har uppsikt.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:00

#5

Skogsvitter - det är inte en lösning vi tycker om men när vi har prövat att vänta ut, mutor,tjata osv och jag inte kan bära hem två barn så har vi prövat detta som sista utväg. Det funkar uppenbarligen inte så det gör vi inte igen.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:04

#6

Lillgris - slogs du också? Skulle vi lyfta honom så skulle vi få rivmärken över hela ansiktet, slag och sparkar. Dessutom kan jag inte lyfta honom längre. Allt oftare så väljer jag att inte gå ut för det blir bara problem och det är jättejobbigt. Att prata om ev konsekvenser tex att middagen blir väldigt sen eller att han missar nåt han tycker är kul bekommer honom inte alls.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:08

#9

Sisisi - förberedelse är superviktigt här med MEN nu struntar han i det med. I många situationer funkar det men de blir färre och färre nu.

Han är väldigt beroende av rutiner och att man förekommer med info om tex jobbiga situationer som kan uppstå.

Det börjar bli så jobbigt att jag skäms lite över honom, har jag aldrig gjort förut. Utan då har vi bara gjort det som behövts. Men nu börjar han bli så stor att det väcker stor uppmärksamhet när han får sina utbrott.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:11

#11

Flickan och kråkan - vi bor i Sthlms innerstad och parken ligger ca 10 min promenadväg bort. Trots att han inte behöver passera några vägar på hemvägen vill vi inte lämna honom, det har förekommit flera kidnappningsförsök här sista tiden.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:14

#12

Gladskit - han har bara gått i skolan i dryga veckan så han känner ingen riktigt bra än men de är väldigt engagerade och bra så skulle vi behöva hjälp så skulle vi få det men de kan inte följa med hem.

Att släpa in honom i klassrummet när han har utbrott hade varit förödande. Han skulle slå alla och allt i hans väg och riva ner allt han kommer åt.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:35

#21

FruTrött skrev 2013-08-30 10:22:49 följande:

Min dotter är inte på riktigt samma nivå som din son, men ändå otroligt viljestark. Vi förbereder alltid, även under de perioder när det känns helt meningslöst...rätt som det är fungerar det bättre igen.
Hur reagerar din son om han får vara delaktig i besluten? Eller är han kanske så stor så att han genomskådar kompromisser av typen "Du får välja vilken tandkräm det ska vara på tandborsten"?

Jag antar att ni pratar mycket med honom om hur det kan uppfattas av andra när han skriker och slåss. Vad säger han om det?

Vi försöker att få honom att vara delaktig i endel beslut men nu när jag tänker efter han vi nog slarvat med det senaste veckorna - tack för påminnelsen.

Tidigare fick han t ex välja middag ett par dagar i veckan, om han skulle få sitt lördagsgodis en fredag istället för lördag osv.

Vi pratar mycket om just hans utbrott och hur det kan uppfattas av andra, att tex barn - framförallt yngre barn - kan bli rädda för honom men oftast är det en envägskommunikation. Han lyssnar men svarar sällan.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:37

#22

Meghan skrev 2013-08-30 10:24:24 följande:

Nu har vi ett relativt lugnt barn (som också precis börjat förskoleklass), så det är lite svårt att relatera och ni har säkert provat en massa olika saker men här kommer några tips hur vi gör och har gjort..

-Förvarna och förbered tidigt och tydligt att det snart är dags att gå så att han har tid att avsluta leken, när det sedan är nästan dags att gå har vi frågat om det är något som hon vill göra som sista sak (tex åka ett sista åk på rutschkanan). Vi brukar också förvarna på kvällen innan om vi har brått vid hämtningar eller lämningar tex idag när vi hämtar måste vi gå direkt för vi ska hinna till....

- Ge val och alternativ så att han får vara med och bestämma vad ni ska göra tex. Vill du gå förbi lekparken innan vi går hem eller gå direkt hem och leka. En stor sak för vår dotter som ibland föreslår ett tredje alternativ som vi gör om det är rimligt.

- Angående lämningen på förskoleklassen. Förbered och prata med honom hemma i lugn och ro innan. Hur vill han att det ska se ut och hur vill ni att det ska se ut och försök sedan komma fram till en kompromiss. Vi gjorde ett "avtal" med våran dotter angående sov/nattningsrutiner och nu fungerar det bra, och alla är nöjda!!

För mig är kommunikationen viktig, vara tydlig och att förbereda vår dotter dels på vad vi förväntar oss av henne men också omgivningen. För vår dotters del känns det som att det är viktig att få vara med och bestämma, och jag känner lite att om vi ger henne tillfällen att få bestämma, tex vad vi ska äta till middag (nej hon har inte valt godis

vad vi ska göra på lördag etc, så accepterar hon bättre att vi bestämmer i övrigt. Och som sagt vi ger mycket val så att hon känner att hon bestämmer, fast att det eg är vi som ger alternativen

Hoppas att något kan hjälpa, men prata med pedagogerna för de kan säkert hjälpa till med råd och tips!!

Tack för alla råd och tips. Vi är just nu ganska slutkörda så kommunikationen ska vi definitivt bli bättre på. Att förbereda honom på olika situationer gör vi bra men att låta honom välja mer vad han vill göra/äta osv kan vi göra mer.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:41

#24

Gladskit skrev 2013-08-30 10:33:17 följande:

Ok, ja men då kanske det är någon han kan ty sig till lite mer så småningom. Som kan ta sig an honom litegrann och som han kanske kan få stöd av.

På min sons skola finns ett par barn som behöver mer stöd än andra och där har fritidspedagogerna varit guld värda. Dagtid så går de runt och stöttar i de klasser där det behövs och sedan arbetar de ju på fritids efter skolan. Och blir det konflikter med just de här barnen inblandade under raster etc. så har de någon de kan gå till som känner dem lite extra bra.

Men det är läskigt ibland. I somras blev min son upprörd över något, jag tror det var en petitess egentligen. Hans kusin hann före fram till en gunga som han tänkt ta eller något sådant. Varpå han bara drar iväg åt motsatt håll. Vi är inte på hemmaplan utan i ett litet samhälle där vi gått iväg till en lekpark medan min syster var på BVC. Så varken jag eller han känner till området. Och jag vet att när han drar sådär så ser han sig inte om utan då är han ute efter att bestraffa, i det här fallet mig, och kommer inte självmant tillbaka. Det är en sak hemma för jag vet vart han tar sin tillflykt (oftast ute i carporten eller i en berså på vår tomt). Men det här var inte alls kul så jag fick smyga och lirka i säkert 20 min innan jag lyckades komma så pass nära att jag med en snabb spurt kunde komma ifatt. UTAN att han också började springa, för gör han det så är jag ju livrädd att han ska springa ut gatan, att det ska komma någon bil etc.

Såna här incidenter förekommer inte ofta men när det har hänt brukar vi alltid ta upp det dagen efter eller så när vi är sams, och prata igenom vad som kunde hänt, att man inte får springa bort, springa bland bilar osv.

En sån situation som din son blev upprörd över hade definitivt orsakat ett utbrott hos vår son med fast han hade inte sprungit iväg utan börjat skrika och slå på barnet och sen på den som försökte hindra honom. Det här fysiska är så jobbigt, han börjar bli stor och är väldigt stark så det gör ont.

Lyssnar han när ni pratar med honom dagen efter och minns han situationen? Vi brukar försöka prata samma dag och han lyssnar ofta, ibland får vi en reflektion men oftast inte.

Däremot är han väldigt ärlig så när vi hämtar honom på skolan så säger han direkt om det hänt något och om det är han som gjort fel eller någon annan och det är vi glada över.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:44

#26

Pudel skrev 2013-08-30 10:41:44 följande:

Explosivt barn är ju ingen diagnos i sig, utan det kommer ju från Greens bok med samma namn. Har du läst den? Den fokuserar inte så mycket på orsakerna till beteendena utan på hur föräldrar/vuxna kan hjälpa barnen med själva beteendet.

En sak jag undrar över är hur ni resonerar och jobbar med orsakerna till barnets utbrott? Går ni i terapi hela familjen? Jag tänker att det kanske annars kan vara en väg att gå. Jag tror nämligen att man behöver angripa barnets problematik från flera håll. För allas bästa.

Vi har läst boken och det är därifrån vi fått Explosivt barn. Jättebra bok som hjälpt oss mycket och han har blivit bättre.

Orsakerna kan vara många, en dålig start på dagen, ätit dåligt och ofta helt utan orsak. Det kan räcka med att någon råkar komma för nära eller råka stöta till honom så är allt förstört.

Terapi för hela familjen har vi inte tänkt på, är det på bup eller vad tänker du på? Vi är öppna för alla förslag.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 10:46

#27

Pippi Långstrump skrev 2013-08-30 10:42:01 följande:

Googla korgmodellen.

Den känner vi till och jobbar med. Har hjälpt oss tidigare men nu är vi tillbaka på ruta noll igen...

Trasan0606

Äldre 30 Aug 11:40

#34

FruTrött skrev 2013-08-30 11:33:23 följande:

Ja, ibland är det verkligen lätt att tappa bort sig i alla konflikter och inte använda sig av de få metoder som fungerar:)

Ni kanske skulle testa (om ni inte redan har gjort det?) att låta honom själv sätta ord på hur han tror att andra uppfattar det och på hur han själv känner i situationerna som uppstår! Hur mår han av att behöva skrika i en kvart utanför klassrummet? Hur vill han att ni ska göra istället?
Ibland märker jag att jag pratar med min dotter på ett sätt som gör att hon slutar lyssna...och då blir ju hela samtalet helt meningslöst...

Det ska vi absolut pröva! Tack

Trasan0606

Äldre 30 Aug 11:47

#35

Är det någon som prövat den här metoden. Tex att barnet vill leka med Ipaden och så säger ni ok men först måste du tex klä på dig. Stora protester och skrik i allt från en minut till en timme men till slut blir det av.

Vi gör så nu och hade hoppats på att han skulle ha slutat skrika och bråka om att han måste göra som VI vill/säger att han måste först men det tar aldrig slut, har gjort så här i 4 månader. Innan så fick han alltid göra som han ville FÖRST mot att han lovade att göra det han MÅSTE sen (borsta tänder, klä på sig, äta, duscha/bada osv) men det resulterade i att han inte alls gjorde som han lovade och det blev skrik och mer bråk. Vi prövar det fortfarande ibland när vi inte har en tid att passa men det funkar aldrig.

Poängterar att vi vuxna alltid håller vad vi lovar för det är viktigt men han gör i princip aldrig det. Nu så får han i princip aldrig göra det han vill, dvs roliga saker, om han har saker han måste göra först (äta, borsta tänder, bada osv).

Förstår ni hur jag menar?

Trasan0606

Äldre 30 Aug 12:25

#40

Realistens skrev 2013-08-30 12:17:55 följande:

Fel uppfostran från början.
Inte tagit tag i dessa tendenser från begynnelsen.
Inte barnens fel utan föräldrarnas.
Tänk på alla barn som blir drabbade av er son, hur tror ni deras föräldrar tänker.
Själv hade jag blivit mkt arg och talat klarspråk med både er som föräldrar och personal.
Accepterar inte ett sådant uppförande, då får ungen vara hemma.

Nu vet jag inte om du har läst allt som jag skrivit ovan men vi HAR tagit tag i detta från början. Redan efter ett halvår på förskolan fick han en egen resurs och vi har via förskolan samarbetat med barnpsykologer och sedan varit i kontakt med BUP. Vissa barn kräver mer än andra. Vår andra son är raka motsatsen.

Och ja vi lider verkligen med de barn som blivit utsatta för slag och bitattacker från vår son - vi hade hellre önskat att det var tvärtom. Det är fruktansvärt jobbigt att komma till förskolan och få höra att han bitit flera barn och ha samtal med pedagoger och föräldrar.

Du som då verkar vara så klok - vad skulle vi ha gjort? Vi kan ju inte spärra in honom i ett rum 24 timmar om dygnet. Om du har någon mirakelkur så dela gärna med dig - vi vill ha hjälp.

Trasan0606

Äldre 30 Aug 13:03

#42

FruTrött skrev 2013-08-30 11:59:29 följande:

Så gör vi ganska ofta! Mest eftersom vi vet att det annars spårar ur när vi egentligen har bråttom iväg. Dottern fick t.ex. under en period titta på tv efter frukost, påklädning och tandborstning. Vissa dagar hann hon inte titta eftersom hon istället ägnade tiden åt att vägra borsta tänderna. Hon lärde sig ganska snabbt och nu fungerar det med tv-tittande innan tandborstning:))
Mitt tips där är att det måste finnas med en tidsgräns. Det funkar inte om tv-tittandet kan ska om tre timmar....för då går det att bråka i tre timmar och sedan får man ändå titta;)

Låter lite som hos oss men om han sen inte hinner titta på tv innan vi måste går så exploderar han än mer.

Nu är det kanske mycket på en gång med ny skola, nya kompisar, jag som är gravid och nyligen börjat jobba efter att ha varit föräldraledig i nästan två år med lillebror så han är extra känslig för allt men det är vi med. Önskar man kunde vara en övermänniska ibland och bara låta allt rinna av.

Ofta vill han leka med maten och det har vi släppt som en kamp, låtit honom hålla på. Men nu börjar lillebror härma och det flyger mat till höger och vänster och slutar med att lillebror inte äter något utan allt hamnar på golvet och sen är han jättehungrig. Nu har vi tagit upp kampen med att sluta kladda med maten vilket vi egentligen inte vill men har inget val som vi ser det nu. Det drabbar lite fler än han själv.

Hur får ni era barn att göra saker de inte vill men måste?

INNEHÅLL