Hur får ni era barn att göra saker de inte vill men måste?

Min son är inte explosiv på samma sätt som ditt barn, men han är väldigt bestämd med vad han vill och "köper" inte vad som helst. För oss är förberedelse och att påminna om vad som komma skall jätteviktigt. Att repetera att nu är det så och så långt kvar tills vi ska göra det och det. Nu har du halva tiden kvar osv.
Och sen att vara konsekvent och försöka hålla sig till de ramar och regler man satt upp. Att det finns beteenden och ord man säger osv som helt enkelt inte är ok.
Sen förstår jag att det blir snäppet värre när han är så fysisk, att det handlar om rädsla och smärta även hos er vuxna. Jag har själv försökt bära min sjuåring ner till hans rum men det är tungt och han är stark. Får han in en träff med knytnäven så gör det ONT!

Finns det någon fritidspedagog eller liknande på skolan som närvarar på morgonen när ni lämnar? Någon som ditt barn är trygg med, som kanske är så pass stark att han/hon kan hjälpa er att hantera det här fysiska? Det är det jag spontant kommer på.    

Ok, ja men då kanske det är någon han kan ty sig till lite mer så småningom. Som kan ta sig an honom litegrann och som han kanske kan få stöd av.

På min sons skola finns ett par barn som behöver mer stöd än andra och där har fritidspedagogerna varit guld värda. Dagtid så går de runt och stöttar i de klasser där det behövs och sedan arbetar de ju på fritids efter skolan. Och blir det konflikter med just de här barnen inblandade under raster etc. så har de någon de kan gå till som känner dem lite extra bra.

Men det är läskigt ibland. I somras blev min son upprörd över något, jag tror det var en petitess egentligen. Hans kusin hann före fram till en gunga som han tänkt ta eller något sådant. Varpå han bara drar iväg åt motsatt håll. Vi är inte på hemmaplan utan i ett litet samhälle där vi gått iväg till en lekpark medan min syster var på BVC. Så varken jag eller han känner till området. Och jag vet att när han drar sådär så ser han sig inte om utan då är han ute efter att bestraffa, i det här fallet mig, och kommer inte självmant tillbaka. Det är en sak hemma för jag vet vart han tar sin tillflykt (oftast ute i carporten eller i en berså på vår tomt). Men det här var inte alls kul så jag fick smyga och lirka i säkert 20 min innan jag lyckades komma så pass nära att jag med en snabb spurt kunde komma ifatt. UTAN att han också började springa, för gör han det så är jag ju livrädd att han ska springa ut gatan, att det ska komma någon bil etc. 

Såna här incidenter förekommer inte ofta men när det har hänt brukar vi alltid ta upp det dagen efter eller så när vi är sams, och prata igenom vad som kunde hänt, att man inte får springa bort, springa bland bilar osv.      

Ja jag tycker att han lyssnar. Han vet att det finns andra och bättre sätt att hantera saker och ting när man blir arg eller ledsen. Vi försöker bekräfta att det är ok att man blir arg, det blir alla. Men att det kan hända riktigt riktigt tråkiga saker om man sticker iväg, och att det är bättre att stanna kvar och försöka lösa det tillsammans. Han vill också gärna att olyckor som händer eller saker han blir sur på, är någons fel. Tappar han ut mjölkglaset så är han ofta snabb med att säga att det inte var hans fel, varpå vi säger att jo, det var ditt fel. Du flaxade runt med armarna och mjölkglaset gick omkull. Men det GÖR INGET. Det var en olycka och det är ingen fara, vi torkar upp det bara. Att hans kusin tog hans gunga var tydligen mitt fel, ur hans sätt att tänka...
Korgmodellen ska jag googla på!! 

Det är helt sant och så försöker jag också tänka, att man får välja sina strider.
Och att man tar en uppföljning om det som hänt när det har lugnat ner sig.

Håller med, detta var en typisk kommentar från någon som ser situationen utifrån utan att ha någon egen erfarenhet av att alla barn inte fungerar på samma sätt..

Vi har haft lite diskussioner om det där med regler i sommar, så jag tror vi ska sätta oss ner och skriva en liten lista över vilka regler vi har hemma. Faktiskt. Det skadar inte att det sitter uppe någonstans så att alla ser.