• Anonym (kaka)

    Ett barn som kastar, slåss, skriker, hur hanterar du?

    Vår son fyllde 2 i början av sommaren.
    Just nu vet jag inte hur jag ska hantera honom, känns som att ingenting fungerar.
    Allt lugnade ned sig ett par veckor och jag trodde det värsta var över, men nu är det värre än någonsin.

    Jag sitter i soffan, han har fått ett glas bubbelvatten. Jag ser att han tänker hälla från glaset i en liten lego-leksak, lutar mig då fram och säger "Nej, du får inte hälla i den, ställ ner glaset igen" med lugn och snäll röst. I samma ögonblick kastar han hela fulla glaset rätt ut i vardagsrummet. Han tittar då på mig, som att han förstår att han gjort fel.
    Jag blev så paff! Fortfarande med lugn röst, försöker jag säga bestämt att man inte gör så och tar fram en handduk och säger att han får torka upp. Då tar han upp en leksak som ligger på golvet och kastar den allt vad han har i väggen. Jag tar då tag honom om axlarna och försöker få kontakt, samtidigt som jag försöker prata med honom, försöker låta arg i rösten, men han tittar överallt förutom på mig och försöker ta sig loss. Jag släpper då varpå han springer in i sitt rum och tar sin bobbycar och kastar hela den in i sin leksaksspis! Då håller jag bara om honom, medans han sprattlar och skriker, och säger att leksakerna går sönder när du kastar dom. Ställer mig vid fönstret och det börjar lägligt nog ösregna och jag säger OOOJ kolla, och han blir inresserad och sedan är allt glömt.

    Han har fått flera såna här utbrott hela veckan, och både jag och pappan vill ju hejda detta.
    Exemplet ovan hände för nån timme sedan. Vi har provat olika saker, både blivit arga på en gång, bara lugna, gå in på ditt rum o.s.v men det känns som att det bara blir värre och värre. Jag vill inte träffa folk utifall att det blir något utbrott, tänk om han har sönder något i nån annans hus?

    Någon som har nåt tips, eller har ett barn som också agerat på detta viset? Jag förstår ju att vi gör på fel sätt eftersom att det bara blir värre.. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-09-18 21:35
    Han har nu börjat på förskola, och första veckan gick bra MEN på senaste får jag höra när jag hämtar att han kastar när han blir arg, vad som finns i närheten, stolar (!) tallrik, leksaker, skor, ja allt som finns liksom. Samma hemma.. innan har han aldrig kastat en telefon eller glas, som han vet är ömtåligt, men nu är det allt som är i hans väg.. Känner mig som världens sämsta mamma.. Blir tokig på det här.. och i samma veva så är han jätterädd och blyg för andra människor, om någon tittar på honom så gråter han typ.. :(

  • Svar på tråden Ett barn som kastar, slåss, skriker, hur hanterar du?
  • Anonym (Mamma)

    S r vr son ocks just nu.. Han fyller 2 i december. Vet inte heller hur jag ska hantera detta..

  • Orkide

    Låter som vår son som blir två i november. Har tyvärr inga tips då vi också kämpar här hemma o provar olika metoder

  • Anonym (Sara)
    Anonym (kaka) skrev 2013-08-31 19:41:02 följande:
    Vår son fyllde 2 i början av sommaren.
    Just nu vet jag inte hur jag ska hantera honom, känns som att ingenting fungerar.
    Allt lugnade ned sig ett par veckor och jag trodde det värsta var över, men nu är det värre än någonsin.

    Jag sitter i soffan, han har fått ett glas bubbelvatten. Jag ser att han tänker hälla från glaset i en liten lego-leksak, lutar mig då fram och säger "Nej, du får inte hälla i den, ställ ner glaset igen" med lugn och snäll röst. I samma ögonblick kastar han hela fulla glaset rätt ut i vardagsrummet. Han tittar då på mig, som att han förstår att han gjort fel.
    Jag blev så paff! Fortfarande med lugn röst, försöker jag säga bestämt att man inte gör så och tar fram en handduk och säger att han får torka upp. Då tar han upp en leksak som ligger på golvet och kastar den allt vad han har i väggen. Jag tar då tag honom om axlarna och försöker få kontakt, samtidigt som jag försöker prata med honom, försöker låta arg i rösten, men han tittar överallt förutom på mig och försöker ta sig loss. Jag släpper då varpå han springer in i sitt rum och tar sin bobbycar och kastar hela den in i sin leksaksspis! Då håller jag bara om honom, medans han sprattlar och skriker, och säger att leksakerna går sönder när du kastar dom. Ställer mig vid fönstret och det börjar lägligt nog ösregna och jag säger OOOJ kolla, och han blir inresserad och sedan är allt glömt.

    Han har fått flera såna här utbrott hela veckan, och både jag och pappan vill ju hejda detta.
    Exemplet ovan hände för nån timme sedan. Vi har provat olika saker, både blivit arga på en gång, bara lugna, gå in på ditt rum o.s.v men det känns som att det bara blir värre och värre. Jag vill inte träffa folk utifall att det blir något utbrott, tänk om han har sönder något i nån annans hus?

    Någon som har nåt tips, eller har ett barn som också agerat på detta viset? Jag förstår ju att vi gör på fel sätt eftersom att det bara blir värre.. 
    ''Jag sitter i soffan, han har fått ett glas bubbelvatten. Jag ser att han tänker hälla från glaset i en liten lego-leksak, lutar mig då fram och säger "Nej, du får inte hälla i den, ställ ner glaset igen" med lugn och snäll röst. I samma ögonblick kastar han hela fulla glaset rätt ut i vardagsrummet.''

    Jag hade inte sagt nej, då det ordet enkelt kan manipuleras och användas emot dig, jag hade istället förklarat för honom om varför han inte får göra så.


    Vad ger du honom för konsekvens för hans beteende? Jag hade tagit ifrån hans leksaker tills han beter sig igen.  Ärligt talat så hade jag aldrig accepterat något utav detta du skriver.
  • En blå giraff

    Så gör min son också. Han är 2 år 2 mån. Jag tar honom, tittar i ögonen och talar om att det är fel. Med så små barn kan det krävas många många tillsägelser innan det har någon effekt. 

    Och det är ju så att man får passa som en hök om man är hemma hos andra som har ömtåliga saker.

    Jag tror med andra ord TS att det är inget fel eller ovanligt som din son är. Det hör till trotsåldern. Man får göra som ni gör och säga till 10000 ggr. Så småningom växer den fasen bort och det blir inte intressant längre att kasta saker. 

  • Anonym (kaka)
    Anonym (Mamma) skrev 2013-08-31 19:45:41 följande:
    S r vr son ocks just nu.. Han fyller 2 i december. Vet inte heller hur jag ska hantera detta..
    Orkide skrev 2013-08-31 19:50:13 följande:
    Låter som vår son som blir två i november. Har tyvärr inga tips då vi också kämpar här hemma o provar olika metoder

    Skönt att man inte är ensam! 
  • Anonym (samma här)

    Vår tvååring har gjort mkt sånt men börjar å sluta nu för fick olika tips av en barnpsykolog å testa som funkat. Ignorera/distrahera när barnet gör de med vilje å vet de e fel föt vill ha uppmärksamhet, pratar med han å visa man förstår att ham e arg ledsen osv å sätta ord på känslorna å tillägga man inte gör så. Och tillsist timeouten där han får sitta i två min på samma tråkiga ställe utan leksaker osv å sen när de gått två min så pratar vi om va han gjort osv. Å säger förlåt mm. Allt detta har gjort att vår tvååring gör de mer sällan nu. Hoppas de hjälper er alla med :)

  • Anonym (kaka)
    Anonym (Sara) skrev 2013-08-31 19:53:35 följande:
    ''Jag sitter i soffan, han har fått ett glas bubbelvatten. Jag ser att han tänker hälla från glaset i en liten lego-leksak, lutar mig då fram och säger "Nej, du får inte hälla i den, ställ ner glaset igen" med lugn och snäll röst. I samma ögonblick kastar han hela fulla glaset rätt ut i vardagsrummet.''

    Jag hade inte sagt nej, då det ordet enkelt kan manipuleras och användas emot dig, jag hade istället förklarat för honom om varför han inte får göra så.

    Vad ger du honom för konsekvens för hans beteende? Jag hade tagit ifrån hans leksaker tills han beter sig igen.  Ärligt talat så hade jag aldrig accepterat något utav detta du skriver.
    Jag har försökt och förklara, men det känns som att han inte förstår. Tar jag ifrån leksaken så tar han vad annat han hittar och kastar det.
    Tidigare i veckan kastade han allt han såg- tog då bort alla leksaker, förklarade när han hade lugnat sig varför han inte får leka med dom. Då hittade han på något annat istället, frågade inte mer efter något.
    Jag vill inte acceptera hans beteende 
  • En blå giraff
    Anonym (kaka) skrev 2013-08-31 20:02:51 följande:
    Jag har försökt och förklara, men det känns som att han inte förstår. Tar jag ifrån leksaken så tar han vad annat han hittar och kastar det.
    Tidigare i veckan kastade han allt han såg- tog då bort alla leksaker, förklarade när han hade lugnat sig varför han inte får leka med dom. Då hittade han på något annat istället, frågade inte mer efter något.
    Jag vill inte acceptera hans beteende 
    Så kan jag också göra. Lägger undan den/de sakerna som han kastar och förstör och så får han inte ha dem på en stund. Han blir såklart arg då, lägger sig och skriker på golvet. Men det blir en markering att han inte får göra så.

    Jag har också märkt att min son gör mer dumma saker då han börjar bli hungrig eller trött. Så om han beter sig illa försöker jag analysera också vad det handlar om. Kanske är dags för honom att lägga sig eller äta. Om vi är inne kan det också hjälpa att gå ut en stund för att bryta beteendet. 
  • Anonym (maken)

    Min mans barn är så han med och jag tar bort det han kastar om han inte slutar efter tillsägelse. NU är han lite äldre, han är 3, men har varit sån sen han var omkring två.
    Numer kastar han bara ibland och slutar vid tillsägelse, oftast säger han också förlåt jag glömde eller liknande. Vi fick tjata och förklara att det var ok att bli arg, det blir alla ibland men man FÅR inte kasta saker, man kan stampa med fötterna, slå på en kudde eller liknande när man blir arg. Eftersom vi itne har varannan vecka så tog det ju tid innan han lyssnade helt och kom ihåg och jag tror att det som verkligen fick honom att inse var när hans favoritleksak gick sönder och inte gick att laga, då SÅG han det vi sagt hela tiden;Kastar man sina saker kan de gå sönder.   

  • Anonym (kaka)
    En blå giraff skrev 2013-08-31 19:53:53 följande:
    Så gör min son också. Han är 2 år 2 mån. Jag tar honom, tittar i ögonen och talar om att det är fel. Med så små barn kan det krävas många många tillsägelser innan det har någon effekt. 

    Och det är ju så att man får passa som en hök om man är hemma hos andra som har ömtåliga saker.

    Jag tror med andra ord TS att det är inget fel eller ovanligt som din son är. Det hör till trotsåldern. Man får göra som ni gör och säga till 10000 ggr. Så småningom växer den fasen bort och det blir inte intressant längre att kasta saker. 
    Har också provat det, titta i ögonen och tala om, men det är svårt när han kastar sig och inte tittar på en. Ser din son dig i ögonen? Skam den som ger sig kanske..
    Anonym (samma här) skrev 2013-08-31 20:02:38 följande:
    Vår tvååring har gjort mkt sånt men börjar å sluta nu för fick olika tips av en barnpsykolog å testa som funkat. Ignorera/distrahera när barnet gör de med vilje å vet de e fel föt vill ha uppmärksamhet, pratar med han å visa man förstår att ham e arg ledsen osv å sätta ord på känslorna å tillägga man inte gör så. Och tillsist timeouten där han får sitta i två min på samma tråkiga ställe utan leksaker osv å sen när de gått två min så pratar vi om va han gjort osv. Å säger förlåt mm. Allt detta har gjort att vår tvååring gör de mer sällan nu. Hoppas de hjälper er alla med :)
    Timeout har jag sett på det där nannyproggrammet och det verkar ju faktiskt funka! Men jag är lite dubbel inför det.. Pratar din 2 åring mycket, hur vet ni att han förstår vad ni säger? Hur kommer det sig att ni talat med barnpsykolog? På eget initiativ?
Svar på tråden Ett barn som kastar, slåss, skriker, hur hanterar du?