läka efter otrohet
Varför vet jag ju redan. Vad han var ute efter egentligen var ju bekräftelse av någon som fanns där tillgänglig. Men visst, där finns det ju säkert en del att prata igenom.
Tecken på otrohet, ja, jag såg ju vissa underliga tecken innan, men kunde aldrig gissa att det var otrohetstecken.
Ordningen på upprördheten har varierat. I början var det mest att han pippat någon annan. Nu såhär lite senare är det ju sveket till 100%. Den känslan är fruktansvärd. OM man verkligen älskar någon, så är man inte otrogen (i min värld då)
Jag nämde igår att jag har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv, och skulle nästan känna för att åka bort och bara vara. Han sa ingenting. Just nu är vi i en (dålig) fas där kommunikation hade suttit väldig bra....
Jag pratade också med min man igår om att tiden från det att han erkände sin otrohet till nu idag, är det värsta jag varit med om men jag är så glad över att det gick bra för oss. Min man svarade då att han är inte den som tänker bakåt utan det är glömt, passerat och avslutat.
Han är också en person som man får dra orden ur, svarar endast på det jag frågar och inget mer. Igår försökte jag fråga direkt till honom, Hur mår du nu och hur känns det nu ? Då svarar han , "bra", än du då?
Han gick bakom ryggen på mig i 2 år. Jag förstod inte vad det handlade om eftersom han döljde det väl med sin kollega. Han berättade inte själv utan det var efter ett antal konfrontationer som han erkände.
Han var ute efter bekräftelse och sex, det var enkelt och tillgänligt och en som var intresserad.
För mig har det tagit precis 1 år att förstå och acceptera, första halvåret var hemsk känslomässigt, det är nu sista månaden som jag kan börja må bra igen och kan börja läka inombords. Vi har fått det jäkligt bra ska jag säga, tyvärr på bekostnad av en otrohet.
Som många skriver, tilliten är och kan inte vara 100%.