läka efter otrohet

Samma sits som du! Allt uppdagades för ca ett år sen! Vår situation var rätt komplicerad, men ändå...gav han ett val....mig lr henne...inget mellanting! Han var så ångerfull o vi prata o prata o bestämde oss för att ge d en chans! Idag är även vår relation bra...men min tillit till honom är ruckad på o kan inte än idag lita på han till 100 procent!
Jag hamnar i svackor med, där jag mår dåligt o funderingar kryper på mig med.....

Fortsätt älta med era män om otroheten. Tvinga dom att göra extra saker för att öka tilliten, som att välja er framför annat eller andra som öl med er i st f kompisar och att dom ser till att ni får veta alla små detaljer som inte kommit fram innan.

Det man vet spökar inte på samma sätt som det man misstänker.

Sen bör ni gå på parterapi när mörkret sveper in. Om perioderna är långa nog för att hinna boka. Det finns terapeuter som kan hålla en tid i veckan till några dagar innan. Tar man den inte så gör dom lite admin eller tar nån akut.

En annan sak ni måste fundera över är just 100% tillit. Det är aldrig realistiskt. På ett sätt har ni inte bara blivit svikna utan också tagit ett av de sista stegen till att bli vuxna. Man är pålitlig efter bästa förmåga, inte mer. Perfekta människor är förfärligt tråkiga, verkliga människor blir man ofta besviken på. Välj själv.

tilliten är hög, att det aldrig händer igen (men aldrig 100%, som det var innan) mer rädd att han lämnar mig ändå...
 Funderar mer på om man läker från det som sårade och gjorde (gör) ont om man gör slut, fast man inte vill.
make sense?  

Ditt nästa förhållande kommer du förhoppningsvis att ta mera realistiskt. På det sättet mår du bättre.

Om det här är den man du behöver och han faktiskt, i huvudsak, kan hålla staken innanför gylfen framöver... i så fall blir det nog bättre framöver även om du är kvar.

Ett praktiskt råd är att ge det mycket mera tid. När tvivlet kommer, leta upp nån att prata med om just det, tillsammans med din man. Vän, äldre släkting, terapeut.

1.5 år är långt ifrån den längsta läketid jag sett; 10 år ungefär är väl rekordet i min omgivning. Då var det upprepad otrohet under den tiden inblandat. Men 3-4 år är inte orimligt ändå.

Kunde inte låta bli att fastna för dom här raderna. 

Skulle vilja omformulera detta till att 100% tillit inte är fel men att man oxå får vara beredd på att bli besviken.
Jag tror inte det är fel att våga lita till 100% på den man väljer att leva med , däremot är det kanske orealistiskt att tro att den personen är helt perfekt och aldrig kan fela. Att människor kan förändras med tiden eller klanta sig är kanske ett mer realistiskt sätt att se på förhållanden , MEN det innebär inte att man måste leva med personens brister , när personen har klantat sig så är det upp till var och en att avgöra om man vill eller inte vill fortsätta dela sitt liv med personen och hans / hennes brister. 

Hej!
Jag förstår hur du känner dig. Min exman var otrogen mot mig 2009 och jag tog faktiskt beslutet att lämna omedelbart. Tillit är grundsatsen i alla förhållanden och den tog han bort självmant. Vi hade inga barn så papper kunde skrivas under 1,5 månad efter att han blivit påkommen. Jag var psykiskt nedbruten men jag gick på terapi för att jag var fast besluten om att han inte skulle knäcka mig som person.

När jag minst anade det så träffade jag en helt underbar man. Idag så är vi förlovade, väntar vårt första barn och om två veckor ska vi gifta oss.

Det finns lyckliga slut och det finns en fortsättning på livet. Det finns inte en person på hela jorden för en. Och tro mig. Jag satt också här inne och läste om personer som levde ett nytt liv utan maken. Jag var väldigt avundsjuk och nu är jag själv där. Jag försöker inte göra dig avundsjuk (alls) utan jag vill bara säga: gör precis det du vill. Du är värd mer än att hamna tvåa. Ditt egenvärde måste göra sig påmint. Om din man inte klarar av det så kanske du förtjänar bättre? En vän god vän sammanfattade min fas såhär: det krävs en man för att klara av att älska en kvinna. Och då menade hon att det krävs en man som inser att livet har sina upp och ner. Allt är inte perfekt alltid men man ska vara i relationen ändå och försöka vårda kärleken. 

Lycka till och jag håller på dig!  

Ja det är en svår en. Min sambo sa att jag kan lita på honom till 100% efter otroheten.. Att han vågar säga så, när han redan en gång varit otrogen. Jag känner att har man varit otrogen en gång kan man ju vara det igen. Skulle varit kul med nån statistik på hur många som hållit sig trogna sin andra hälft, efter en otrohet...

Eftersom det verkar vara färre som är otrogna två eller fler gånger än en gång så måste det vara några stycken i alla fall.

Minns jag rätt så borde det vara ca 1/3 av alla förstagångsotrogna som slutar sen.

Den erfarenhet som finns tyder dock på att det krävs rejäla påföljder i vardagslivet för att skrämma in en otrogen i fållan igen, alternativt att det är så att en otrogens partners kvaliteter, attityder och framtoning då, måste vara, ev förändras till att bli, av ett visst slag för att otrohetsbenägna ska bli trogna igen.

Svårt att experimentera för att testa hypoteser.