Anonym (jag oxå) skrev 2013-09-13 12:34:21 följande:
Jo, kan hålla med. Det är jättejobbigt men det är också väldigt känsligt ämne för ens partner kan hävda att du är misstänksam och så orolig hela tiden för att hen ska vara otrogen så du tillslut nästan går på att det är så själv. Men jo, tycker nog man ska gå på magkänslan om man känner att något inte stämmer. Det är en gnagande känsla och om inte partnern berättar, trots att du sagt att det är ok men du märker ändå (det kan handla om små, små saker) som gör att du förstår, så kan det knäcka förhållandet också.
I slutänden är det alltid bättre att få veta det av partnern själv än att få höra det av andra. Sedan kommer undran om hur många som visste? Och inget har sagts till dig? Var du den sista som fick veta?
Svåra känslor...
Jag är inte direkt svartsjuk av mig. Kan acceptera otrohet och förlåta. Det viktiga är inte vad som hänt utan framtiden. Om det är jag som är den viktiga och min partner vill vara med mig och inte någon annan så är det som är det väsentliga. Att man blivit kåt (sexuellt eller uppmärksamhetsmässigt) och haft sex med någon som inte har någon betydelse är inte så viktigt. Värre är det om den andra personen är någon som betyder något på riktigt för min partner. Att jag inte är lika viktig i jämförelse. Då har det en påverkan på relationen.
Men i vilket fall som helst vill jag veta sanningen. Sen tror jag många gånger att man kanske inte vill säga sanningen pga omtanke om partnern. Att man inte vill såra. men det kan också vara bristande tillit. Att ens partner inte tror på att man faktiskt kan förlåta.
Sen finns det olika sorter av misstänksamhet. Vissa personer letar aktivt efter det. Vill i princip finna det. Men sån är inte jag. Jag snarare vill hitta bevis för att min partner INTE är otrogen (el att min partners känslor är vad jag tror de är). Och jag har aldrig fått de misstankarna "out of the blue" utan då har det funnits tecken.
