läka efter otrohet

Skulle vilja omformulera detta till att 100% tillit inte är fel men att man oxå får vara beredd på att bli besviken.
Jag tror inte det är fel att våga lita till 100% på den man väljer att leva med , däremot är det kanske orealistiskt att tro att den personen är helt perfekt och aldrig kan fela. Att människor kan förändras med tiden eller klanta sig är kanske ett mer realistiskt sätt att se på förhållanden , MEN det innebär inte att man måste leva med personens brister , när personen har klantat sig så är det upp till var och en att avgöra om man vill eller inte vill fortsätta dela sitt liv med personen och hans / hennes brister. 

Tror DeRobespierre (du får ursäkta mig om jag har fel "robban")  postade lite statistik kring detta för ett tag sen och om jag inte minns fel så var statistiken ganska dyster , det är ganska vanligt att man fortsätter vara otrogen inom samma förhållande , men däremot inte lika vanligt i nya förhållanden. Detsamma gäller statistiken kring hur många par som klarar en otrohet i det långa loppet , jag tror den statisiken oxå var rätt dyster

Jag tror att anledningen till detta är att många lägger locket på vid otrohetskriser , eller att den som bedragit ljuger sig ur knipan , på så sätt blir problemen (i förhållandet eller personliga) som lade grunden för otrohet olösta och historien kan lätt repeteras när krutröken lagt sig och den bedragne släpper guarden. Dessutom blir det många ggr en ganska otrevlig stämning hemma efter en avslöjad otrohet , många jobbiga frågor att svara på , skuld och skam , obefintligt sexliv på lång tid , något som jag tror gör att många "flyr" realiteten och fortsätter vänstra.

Dystert för det som försöker lappa ihop förhållandet , odystert för de som väljer att avsluta förhållandet

Jag känner igen känslan av orättvisa och att personen kommer lindrigt unadn , etc.. men jag tror frågorna som poppar upp , jakten på detaljer är ganska naturliga , ens paryner har helts plötsligt visat sig inte vara den man trodde personen var , allt man vet om personen behöver omvärderas för att kunna göra sin en ny bild av personen som inkluderar brister och sen kunna avgöra om detta är någon man vill dela sitt liv med eller ej. En ganska tung process som tar tid.

Dessutom behöver man fakta för att kunna förhålla sig till hr passt "allvarlig" tsjälva sveket var , för att kunna avgöra vad man vill göra av det , om detta är något man kan tänka sig förlåta eller ej.

Nja , fast det stora problemet , det som gör mest skada vid en otrohet är det faktum att ens partber har svikit och ljugit och inte sexet i sig , på det du skriver så låter det som att en person begår ett litet pyttemisstag och automatiskt ångrar sig , men verklogheten ser tyvärr klart krassare ut , En otrohet är inte alltid ett litet misstag , det kan lika gära hålla på i flera år , ibland med olika personer , vilked då betyder en väldig massa lögner och ett väldigt stort svek , samt ingen ånger. 

De flesta har en positiv bild av sin partner som en ärlig människa , just ärligheten är en väldigt viktig komponen för att man ska kunna lita på personen , få litar på en person som de vet är oärlig , ännu färre skulle välja att dela sitt liv med en människa som de vet sviker och ljuger. När otroheten avslöjas så spricker även bilden man har av sin partner , personen var inte så ärlig som man trodde och man måste göra sig en ny bild av personen , med det förvinner oxå tilliten till personen , man vet nu att personen är kapabel att svika och ljuga vilket gör det mycketr svårare att lita på personen och väcler frågor om man öht kan dela sitt liv med personen. Kommer man någonsin kunna lita på personen igen ?...

Detta förvärrras ytterligare av att den som blir påkommen med att vara otrogen ofast ljuger och slingrar sig in i det sista , vilket gör att bilden av personen som en lögnare och opålitlig person förstärks och tilliten försvagas ännu mer , för varje liten lögn personen kläcker ur sig så förvinner tilliten ännu ett snäpp , tills det iunte finns något kvar. Om personen däremot är ärlig med sitt "misstag" redan från början så ökar chanserna för att den bedragne ska kunna se det som ett mänskligt misstag samt återfå sin tillit för sin partner.  

Sveket och lögnerna färgar även minnerna / upplevelserna man haft tillsammans , iom att personen inte visat sig vara den man trodde han / hon var och man tvingas omvärdera bilden av personen så omvärderar man oxå det man upplevt med personen , inte ovanligt att man undrar om personen tänkte på mig eller någon annan på den där fina resan till maldiverna , iom att tilliten oxå är borta så undrar man hur många ggr detta skett förut ? Var det bara den här gången eller har han / hon legat runt under hela förhållandet ? Att personen försäkrar en att det inte var så hjälper inte mycket , förtroendet är borta och allt personen säger tvivlar man på eftersom personen bevilsigen ljugut förut , barför skulle man lita på vad personen säger denna gång ?

Jämförelsen med en robot håller inte , finns ju massor med människor (icke robotar) som inte är otrogna , så de flesta önskar nog sig att leva med en människa som inte är otrogen , de flesta kan nog acceptera att människor inte är perfekta och gör misstag , men skillnaden ligger nog i att misstag som görs öppet ändå har en gnutta ärlighet i sig som inte påverkar förtroendet lika mycket som ett svek gör , ett svek gör väldigt ont just för att det kommer från någon man litade på , någon som stod en allra närmast , ju närmare personen står en desto ondare gör det , om samma misstag kom från någon man inte brydde sig om så skulle det inte göra lika ont.. är du med ?

Som svar på din fråga , NEJ jag ångrar inte en sekund att jag var trogen , min självbild och integritet hänger inte på min partner , den hänger ihop med vem JAG vill vara , vem JAG trivs bäst med att vara , och jag vill inte vara en människa som sviker och ljuger för människor som litar på och älskar mig , det skulle göra mig till en person ( i kmina egna ögon) som jag INTE vill vara

På din sista fråga , ang hur man mår , så skulle jag välja "försöker synas/höras" som i att prata med min partner om problemen....se om man kan lösa det.

Jag kan förstå logiken i det du menar... varför slänga bort 10 års förhållande på ETT misstag... problemet är bara att dels så VET man ju inte med säkerhet att det bara var ETT misstag , det är ju det som är det stora problemet med ett sprucker förtroende , iom att personen faktiskt har svikit och ljugit så VET man ju inte om man kan lita på det personen säger , jag menar personen har ju även sagt att han / hon INTE skulle vara otrogen men gjorde det ändå , så hur kan man då lita på det han / hon nu säger ?

Det är just detta som gör det så förödande när den som bedragit dessutom sätter igång och ljuger om sin otrohet , det gör det mer och mer tydligt för en att det inte går inte att tro på ett ord som personen säger.

Dessutom är känslor inte rationella , precis som en människa inte tänker rationellt när han hon bedrar sin partner så tänker inte den som blivit bedragen rationellt när han / hon är väldigt sårad , förnedrad , arg , besviken , etc...

Jag tror inte heller det går att jämföra otrohet rakt av med andra slags misstag , sådär som att råka ha sönder bilen , eller blanda färger i tvätten , osv... därför att de misstagen är något som inte slår direkt på förhållandet , när en person väljer att vara otrogen så väljer ju personen oxå medvetet att sätta förhållandet på spel , alltså kan man då börja fråga sig hur mycket förhållandet betyder för personen om han / hon då så lätt kunde sätta det på spel för lite sex , bekräftelse , etc...? Dessutom är nog de allra flesta ganska medvetna om vad en otrohet gör mot ens partner om den kommer fram , och då kan man oxå fråga sig , varför personen medvetet valde att riskera att såra och förnedra sin partner på det sättet ? Och då kan man oxå börja tvivla på om ens partner verkligen har rätt känslor för en eller ej.   

Fast delvist så är det ju rationellt , ens partner har ju bevisligen svikit och ljugit ?

Det är väl det som är det paradoxala , det finns rationellt tänk åt båda hållen , det ena säger att det inte är värt att fimpa ett långt förhållande pga av ett misstag , det andra säger att ens partner bevisat ganska tydligt att han / hon inte är att lita på... lägg på väldigt starka känslor på detta så är det kanske inte så konstig att folk blir väldigt förvirrade och att det tar väldigt lång tid att öht komma fram till ett beslut.

Men de flesta ger faktiskt sin partner en andra chans , endast 22% lämnar rakt av , dermot är det inget som säger att det var rätt beslut , det är alltid en risk man tar och kan bli bra eller så kan det resultera i att man blir mer såra och förnedrad. Dessutom är det inte alltid säkert att man lyckas återfå sitt förtroende för sin partner trotts att man vill det , förtroende är  lätt att rasera men väldigt svårt att bygga upp. Sen kan det många ggr vara så att den nya bild som franträder av ens partner är en bild man helt enkelt inte gillar eller kan tänka sig leva med , dvs ett rationellt beslut. Oavsett vad så tror jag det är klokt att inte ta några förhastade beslut åt något håll och ge det hela tid att lägga sig lite innan man tar något beslut , blir nog klart mer rationella bveslut då