Inlägg från: Anonym (Mnh) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mnh)

    Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

    Kontakta Bup och begär en föräldrautbildning som första steg. Jag känner igen det du beskriver om barnets beteende. När det gäller mitt barn så vet vi att det inte är typiskt. De bästa föräldraråden räcker ganska långt, men det blir ändå väldigt mycket arbete.

  • Anonym (Mnh)

    Men strunta i vad BVC säger. De kan ingenting om barn som faller utanför normalspannet. Du har det jobbigt och du behöver experthjälp och avlastning.

  • Anonym (Mnh)
    Anonym (Rewind) skrev 2013-09-03 23:32:35 följande:
    Det är väl det som är problemet. Att jag redan har gett upp. Orkar inte kämpa för att bli lyssnad på och tagen på allvar.
    Och hur tusan öppnar man sig och pratar om nåt sånt här, som man absolut inte får känna.
    Skulle jag bara säga "hej, jag hatar mitt barn och ångrar att jag skaffade det." Känns ju som att be om att bli inlåst nånstans. Iförsig så får man kanske lugn och ro då..
    Och jag har ALDRIG öppnat mig för någon annan än min man. Är uppväxt med att man inte pratar om sina problem och känslor. Svårt att ändra på såhär i vuxen ålder.
    Men du måste inte berätta om dina känslor! Berätta om hur dagarna ser ut och om problemen. Be om hjälp med metoder för att göra vardagen bättre. Låt barnet träffa en barnpsykolog som kan gör en bedömning av vilka insatser som kan vara vettiga.
  • Anonym (Mnh)

    Är depressionen stressrelaterad så är det situationen som man måste få bukt med.

  • Anonym (Mnh)
    Rocket Mania skrev 2013-09-04 08:18:06 följande:
    Jag har 3 barn och lyckas inte nå upp till något av vad du skriver så du får nog ta på dig lite ansvar själv.
    De ssom har typiska "normala" barn måste vara extremt empatiskt begåvade för att förstå vad en närvarande förälder till ett otypiskt barn går igenom.


  • Anonym (Mnh)
    Anonym (7 år) skrev 2013-09-04 15:46:15 följande:
    .Om jag hade ett barn vilket som skulle livet ha mening,jag skulle ha orsak att kliva upp,vi kunde ha ett socialt liv igen,jag kunde se gravida utan att vilja spy,vi kunde umgås med släkten,kort sagt allt i vårt liv skulle förbättras! Det är jättekort tid sett i det stora hela man har bebisar som skriker,kräks och är "jobbiga",jag tar hellre det än det absoluta helvete utan mening jag lever i nu...
    Jag förstår att din situation är svår men... nej, det är inte alltid en jättekort tid som det handlar om, en del barn fortsätter år efter år att vara krävande som den mest krävande bebis. Fast en som kan gå, springa och klättra också. Öppna lådor, skåp, dörrar, bända, dyrka upp lås, krypa inunder och försvinna, hitta konstiga saker, äta upp dem, halka, ramla, krocka in i... Du kan inte "umgås" med andra med ett sådant barn eftersom barnet kräver sekundpassning hela tiden varje dag år efter år.


  • Anonym (Mnh)
    Jojile skrev 2013-09-06 17:44:39 följande:
    Det är du med, du måste bara orka skaffa hjälp för vad det än är som gör dig så deppig! Har du pratat med BVC? Det låter som om du kanske fått en släng av förlossningsdepp.
    Men hallå!? TS barn är 2,5 år. Får man den så kommer förlossningsdeppen  i samband med förlossningen.


Svar på tråden Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!