• Anonym (Rewind)

    Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

    Ful, degig mage med massor av bristningar. Platta, hängiga bröst med massor av bristningar. Kilon som är svåra att bli av med. Ingen sexlust på flera år. Extrem sömnbrist som gör en galen. Förhållandet går i bitar (säkert mycket pga ovanstående obefintliga sex och sömnbrist plus att man plötsligt ser andra sidor hos sin respektive som man inte vetat innan eftersom man inte hade barn ihop).
    Klängigt barn som är helt låst vid en förälder som helst skall göra ALLT som har med barnet att göra HELA TIDEN, för annars blir det skrik och hysteriska utbrott. Noll energi, tålamod och livsgnista. Ingen att prata med eftersom man aldrig kan ta med barnet och umgås "normalt" med någon för att barnet måste passas på exakt hela tiden om man inte är hemma där saker och ting är barnsäkrat. (Och då är det ändå en 2,5 åring vi pratar om och ingen bebis.) Alltså finns i princip inga vänner kvar. Umgängeskretsen består av kollegorna man träffar under arbetstid, maken och barnet. Släkt ibland, när man känner att man har lite energi till att vara social (eller helt enkelt känner sig tvungen eftersom det var så längesedan man träffades sist).
    Träffade en vän (som ej har barn) ute på en lekplats och hon har i efterhand berättat att hon vart helt slut efteråt. Hon fattade inte hur jag orkar ha det så varje dag, hela tiden. Inte jag heller var mitt svar.....
    Längtade mycket efter barn innan, men i efterhand har jag många gånger tänkt att om jag vetat hur det skulle bli så hade jag aldrig skaffat barn.
    Helst av allt vill jag spola tillbaka bandet, men det går ju inte.
    Vet att jag är en vidrig människa som inte är värd att ha ett barn och att det är synd om mitt barn eftersom det inte valt att bli född. Så det behöver vi inte ta upp en miljon gånger.
    Vill bara varna alla som är sugna på barn. Prepare for hell on earth!

  • Svar på tråden Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!
  • Anonym (oh lord...)

    So hell on earth är en degig mage med bristningar och barnlösa som inte barnsäkrat... 

     

  • vickan75

    Är väl inte lika för alla,lite bristningar ja men känner inte igen resten som du pratar om..du kanske drabbats av förlossningsdepression, kan komma långt efter.

  • Anonym (samtalsstöd?)

    Det är ju tråkigt att du ska behöva känna dig så låst och fångad för att du fått barn. För mig låter det som att du kanske behöver prata med någon om dina känslor och ditt mående. Självklart är inte livet som mamma en dans på rosor. Men trots att det kan vara jobbigt och påfrestande ibland så skulle jag aldrig någonsin vilja byta bort det liv jag har idag. Jag upplever inte alls samma känslor som du beskriver, så jag har lite svårt att sätta mig in i din situation. 

    Ta en dag med avlastning, där du bara rår om dig själv.
    skaffa dig en hobby så att du regelbundet kan göra något du vill. Det kan räcka med att du får komma bort några h i veckan där din partner kan ha barnet (detta kan även hjälpa dig skaffa ett socialt nätverk).
    Träna kanske skulle vara något om du är så missnöjd med din kropp?!
    Maken & du kan tillsammans åka iväg & bara njuta av varandra & finna gnistan tillbaka. Det krävs att båda tar tag i relationen om den ska bestå. 

  • Anonym (glöm inte)

    Små barn armar runt halsen

    mamma äskar du

    Och en sömndrucken stor kille på 2½ som kryper ner i sängen för att ligga kloss med en halv fyra på morgonen. 

    Visst barn gör att man måste göra uppoffringar , men de uppoffringarna är helt klart värda att göra.      

  • Anonym (Rewind)
    Anonym (oh lord...) skrev 2013-09-03 22:08:17 följande:

    So hell on earth är en degig mage med bristningar och barnlösa som inte barnsäkrat... 

     


    Nej, hell on eart är alltihopa!

    Att må så jävla dåligt som jag gör och inte kunna prata om det eftersom man inte "får" känna så!

    Man får inte ångra sina barn eller hata hur ens liv har blivit efter att barnen kommit.
  • tundra

    Alla kan ju känna så ibland när tålamodet bara rinner ut...

    Men att känna så hela tiden måste vara jättejobbigt!

    Kan du vända dig till BVC för kurators kontakt eller bara rådgivning? Kan ju vara många saker som spelar in. Din egen hälsa eller att ditt barn är behov av särskilt stöd.

    Ta hand om dig i vardagen är mitt bästa tips. När man får högkrävande barn så är det extra lätt att hamna sist på ALLA listor. Börja göra åtminstone EN sak i veckan som är på egen hand och bara för dig själv.

    Du är värdefull och det är ditt barn oxå.

  • M i l l a n

    Vad olika man kan se på föräldraskap. Hårt arbete är det såklart. Men man får så himla mycket tillbaka för mödan. För mig är det guldkanten på livet att få barn. Det som får en att se vad som verkligen är viktigt med livet. Om vännerna försvinner om man är osocial ett tag, så kallar jag inte det för riktiga vänner. Barn växer också upp och det är då man får skörda frukterna av allt jobb man lagt ner. Men man får inte glömma sig själv när det är tufft. Man måste ibland få pusta ut och få egen tid, även när man har små barn hemma. Men det jobbiga tycker jag alltid övervägs av allt man kan glädjas åt. Första leendet, alla små framsteg, blöta pussar, tappade tänder, tandfeer, kramar och mysiga sagostunder, första skoldagen och mycket mer.

  • Anonym (Mnh)

    Kontakta Bup och begär en föräldrautbildning som första steg. Jag känner igen det du beskriver om barnets beteende. När det gäller mitt barn så vet vi att det inte är typiskt. De bästa föräldraråden räcker ganska långt, men det blir ändå väldigt mycket arbete.

  • Anonym (Rewind)
    vickan75 skrev 2013-09-03 22:12:27 följande:

    Är väl inte lika för alla,lite bristningar ja men känner inte igen resten som du pratar om..du kanske drabbats av förlossningsdepression, kan komma långt efter.


    Kanske, vem vet. Inte kunde man ju ta upp det här på BVC direkt och tänkte ju i mitt stilla sinne att det skulle bli bättre så fort barnet blev äldre och började sova bättre (vilket tog 2 år).

    När jag någon gång ens nämnde att jag hade det jobbigt (för vi har även haft problem med extrem matvägran sedan ca 1-års åldern) så viftas det bort och ingen hjälp får man utan bara "såhär är det med barn" "det går över". Så självklart känns det ju som att det är såhär det "ska vara" att ha barn!
  • Doktor mugg

    Livet blir vad man gör det till.. Känner inte igen det du beskriver. (Förutom hängbröst och degmage Men det kan jag leva med.) jag är ensamstående och nog kan jag umgås med vänner ändå..

Svar på tråden Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!