Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

Anonym (Rewind) skrev 2013-09-03 22:37:23 följande:

Tror inte det har med min negativitet att göra eftersom jag inte delar den med någon. Ingen vet vad jag känner eftersom jag kan dölja det för folk.

Tränar gör jag, men det är inte lätt att hitta energi till det när man inte får sova ordentligt på över 2 år.

Vet inte vad du menar med att om man är 2 vuxna så blir det lagom trötthet? Vad är lagom trötthet?

Min man tar inga nätter. Eller jo, han har passat barnet själv kanske 10 nätter totalt sen det föddes. Annars tar jag ALLT! Varför? För att jag är lättväckt och han inte vaknar förrän barnet illvrålar/har vaknat till så mycket att det inte går att söva igen. Så att man är 2 innebär inte det automatiskt att allt blir delat på.... Har jag lärt mig såhär i efterhand.

Kan ni inte dela på det sättet att du tar nätterna men maken går upp så du får ligga ostört en stund? På vardagar ger det kanske inte så mycket - men på helgen?

Annars rekommenderar jag att du sover i ett annat rum på dina "fria" nätter och låter maken hantera uppvaket bäst han vill. Efter några nätter är han troligen betydligt mer lättväckt om han får ta hand om konsekvenserna annars

Min första unge var (och är) också en intensiv typ och just mellan 1,5 och 3 år var det verkligen förj*vligt jobbigt. Jag ifrågasatte att vi skulle klara av att hålla honom i liv och få ha förståndet i behåll ibland. På riktigt.

Det bästa vi gjorde var att gå och få individuellt familjestöd som kommunen erbjöd. Inte minst för att prata vi föräldrar och hitta gemensamma strategier. En sak jag särskilt minns som jag verkligen behövde höra var att vissa barn är det lätt att vara en bra förälder åt och andra barn är det svårt att ens vara en skaplig förälder åt. Nu när jag har ett andra barn av den första sorten förstår jag ännu bättre hur sannt det är.

All sympati och styrka ts. Det blir bättre även om det känns hopplöst ...

augustisten

Äldre 4 Sep 00:10

#47

Anonym (tänka efter) skrev 2013-09-03 23:49:40 följande:

Jag har säkert en omotiverat kritisk syn på att ha barn men - jag tycker att alldeles för många skaffar barn på tok för lättvindigt. Så jag håller till viss del med TS. Jag tror helt enkelt inte att de flesta i unga år förstår hur mycket jobb och ansvar det är också. Inte heller tänker många på hur kostsamt det är. Och är man inte medveten om dessa saker eller kapabel till att ge barnet vad det behöver, då ska man inte ta på sig det heller genom att skaffa barn. Främst för barnets egen skull förstås eftersom det inte ska behöva lida pga ett dåligt beslut.

Det är anledningen till att jag inte har barn och inte heller ser mig vara förälder till ett på många år, om någonsin. Jag kan i dagsläget varken försörja ett barn och inte heller vill jag ta på mig det ansvaret. Jag är så fortfarande så ung att jag vill leva livet och ha en partner för mig själv utan att behöva "dela" henne med barnen. En del säger gillar du inte barn osv till mig men jag tycker det är mer omtänksamt att förstå att man inte skulle vara en bra förälder just nu och därför låter bli att skaffa barn.

Fast jag tex var inte ung när jag fick barn (34 år). Hade båda mina barn varit som min tvåa hade jag säkert ansett mig själv vara en helt förträfflig mamma och förfasat mig lite över ts. Vissa saker hade varit jobbiga förstås - tvååringar är prövande över lag - men jag hade inte förstått vidden av hur jobbigt det kan vara. De allra flesta behöver aldrig det.

augustisten

Äldre 5 Sep 00:16

#203

Anonym (minns) skrev 2013-09-04 22:00:20 följande:

PS nu har jag läst hela tråden och det skulle kunna vara så att ditt barn har nåt neuropsykiatriskt problem, det låter som mitt syskonbarn i samma ålder. (det visade sej ha aspberger). men då borde dagis ha reagerat? Vad säjer dom?

Det är en 2,5 åring ... Vissa är extremt krävande utan orsak alls också. Och min unge som var precis som ts barn är särbegåvad. Hela perioden mellan 1,5 och 3 år var ett konstant jagande där man inte kunde slappna av en sekund (jag minns det som i en dimma). Han är fortfarande intensiv, men en intensiv sexåring är ju ett intet mot en intensiv tvååring.

augustisten

Äldre 5 Sep 00:30

#206

edgeofglory skrev 2013-09-04 23:48:15 följande:

Vi förlorade vår son i graviditetsvecka 40 - är de någon här

som tröttnat på sina LEVANDE barn kan vi MER ÄN GÄRNA byta! Idioter!

All sympati och förståelse för dig, men med den erfarenheten kan du kanske ana hur dåligt man måste må för att faktiskt önska bort sitt levande barn. Tyvärr mår ju inte ts bättre av att du mår ännu sämre. Hon tycker säkert själv att hon är en idiot (det gjorde jag).

Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

INNEHÅLL