Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!
Det är sorgligt att läsa din trådstart TS. Med risk för att få FL-maffian på mig tänker jag ändå berätta hur det var för mig. Vi hade det också väldigt jobbigt med vårt ena barn. Men allt var normalt när man pratade med BVC, ringde till och med bup för rådgivning och de svarade också att mitt barns beteende lät normalt.
Men vid något tillfälle sa någon att "när inte vardagen funderar, då är det dags att söka hjälp". Jag tycker det stämmer. Det blir lätt så att när man berättar saker om sitt barn, t.ex. att det inte äter, så säger folk att det är vanligt att barn äter dåligt. När man berättar att barnet sover dåligt, så säger folk att det är vanligt att barn sover dåligt. När man berättar att barnet är så vilt att det är svårt att träffa vänner. Ja men säger folk, så där är ju barn. Och så vidare. Ingen förstår att det är helheten det handlar om, att just mitt barn har flera av de här sakerna samtidigt och som gör att situationen blir ohållbar.
Mitt barn har en diagnos. Ditt barn kanske inte har det. Men att inte kunna leva åtminstone ungefär som andra föräldrar när man har fått barn, det är faktiskt inte normalt som jag ser det.