Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!
Hej ts och alla ni andra med jobbiga barn!
Jag vet hur det känns! Mitt första barn sov inte på 4 år!!!! hon vaknade ca 17 gånger per natt. så man sov väldigt väldigt dåligt. jag prövade, napp, välling, bytte säng, vagga i vagnen inomhus, jag sjöng, jag badade, hade rutiner, jag gjorde allt!!
Jag var ensam med ansvaret och barnet var väldigt krävande i sig.....
Pappan brydde sig inte ett skit, jag bytte blöjor, porrträna, tog nätter, matade, ammade osv osv. Han vägrade hur mycket jag än bad om hjälp och avlastning.
Samt tvätta,städa,laga mat, och försöka hinna med annat gjorde jag.
När dottern var nyfödd hade jag förlossningsdepression i 1 år. kunde knappt se ur dimman.
Jag som längtade sååå efter barn, kunde knappt förstå varför jag skaffat barn?
Jag skilde mig från pappan när barnet vart 4 år
Jag levde ensam och barnet började sova(pappan försvann helt ur bilden, han ville varken ha varannan helg eller varannan vecka.. så ansvaret var återigen mitt), började vara lugnare, det gick att träffa folk, ha barnvakt hemma då barnet sov! och jag gick ut. jag fick ett liv!
Jag mötte mitt livskärlek och ett år senare väntade jag barn igen.
Jag hade då lyckats gå ner i min målvikt, jag hade börjat träna. jag var lycklig kär och allt var underbart.
Hela graviditeten spydde jag, varje dag fram tills vecka 40..
Jag vart utbränd och hamna hos kurator för många samtal.
Jag försökte ta så mycket ansvar med mitt första barn som var då 5 ½, men den nya mannen klev in och hjälpte, avlasta.
sen fick vi våran flicka, och ja första året var pest.. jag ammade men vi växlade nätter, han gav mig sovmornar, jag tog nätter, vi varvade med mat, blöjor, bad osv.
Avlastning är värt ALLT. trots att barnet sov dåligt, och vardagen var jobbig så var allt enklare när man var 2.
Och visst saknade vi sex med varann, men vi tog varje tillfälle som gavs och vi gjorde allt för att vara nära varandra.
Nu är min äldsta 8 och min minsta 2½år. Jag erkänner vissa dagar orkar jag inte, jag beställer hem pizza, skiter i att städa, jag låter barnet sysselsätta sig själv. andra dagar älskar jag att vara mamma, vi går på promenader, bygger med lego,lera,ritar eller bara pratar, myser ser film. Och i min relation kan jag inte vara lyckligare.
min man hjälper med allt, han tar sin del av ansvaret. och det gör att mitt blir så mycket enklare.
bvc kommer inte hjälpa, heller inte bvc psykolog, kanske inte ens kurator om man är deprimerad och utbränd.
Däremot avlastning! halva ansvaret! sovmorgon! SÖMN! tid för dusch, gym, gå på bio med vänner, gå till öppna förskolan träffa nya vänner?
Om du gör slut. får du ju varannan vecka ledigt i bästa fall. det är ju åtminstone någon avlastning eller i annat fall varannan helg han kommer ta barnet. så någon mer frihet borde du få om kärleken är slut mellan er.