Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

Tror som många säger att sömnen är en stor bov... Jag är så trött att jag mår fysiskt illa, är darrig i kroppen och känner ju att huvudet inte funkar som det ska (minnesproblem, förvirrad). Får väl försöka se om jag kan hitta nån lösning så att jag kan få sova ordentligt någon gång..
Ska försöka prata med barnets mormor också och se om det finns möjlighet att få hjälp.

Fast det där är ju ändå olika från person till person? Jag har inga bristningar alls, magrutorna var tillbaka efter ca 2 månader, mina bröst är i princip oförändrade, jag väger 1kg mindre än innan jag blev gravid (51kg), jag har precis samma sexlust, får sova i genomsnitt 9 timmar/natt (beroende på om jag måste upp tidigt till jobbet), förhållandet har inte förändrats nämnvärt åt något håll. Vårt barn har aldrig fått ett "utbrott", förvisso bara 2 år gammalt, men på sin höjd skrikit/protesterat/gråtit en stund, är inte alls "klängigt" utan hur mysig som helst. Ja, jag kan fortsätta med att skriva motsatsen till praktiskt taget ALLT i din TS. Jobbigt för dig såklart att du har det så, men för oss har det knappt varit jobbigt alls, utan snarare rosa bomullsmoln rakt igenom

Det var inte alls meningen att skada på något sätt. Jag har bara svårt för personer som skriver att "SÅHÄR ÄR DET" utan något som helst utrymme för personliga erfarenheter/upplevelser osv. Självklart är det synd om TS om hon upplever det så som hon beskriver, men som sagt; bara för att hon känner så så ÄR det inte så för ALLA. Det var det jag ville framföra med mitt inlägg. 

Jag försökte bara framföra att allt inte MÅSTE vara hemskt med att få barn. Min kropp är knappast perfekt, har mång ärr från operationer osv, men magrutor har jag (dock inte som jag tränat mig till - de bara finns där) menar att ALLA får inte bristningar. Och ALLA får inte förstörda bröst. Har inte sagt att jag har ett intressant liv i övrigt heller, har jag? Och om det nu är så att jag tycker att jag har ett intressant liv så är väl det bara bra, eller? Och mitt barn ställer till med en hel del bus, men är inte asjobbig hela tiden. Varför blir du irriterad över att jag är ganska nöjd med mitt liv?

Det där med rosa moln var menat lite på skämt, förlåt om det inte var så tydligt. Jag menade, som jag sa, inte att göra TS ledsen, jag VILLE UPPLYSA OM ANDRA SIDOR AV FÖRÄLDRALIVET. Nej, mitt inlägg var inte först och främst skrivet för att hjälpa TS, men för andra som kanske längtar efter barn och blir totalt avskräckta av hennes inlägg. Jag skrev om mig själv för att visa på andra erfarenheter. Tycker inte alls det är samma sak som att vara självupptagen. Är man självupptagen handlar allt om mig, mig, mig. Jag skrev i syfte att informera andra. Inte att hävda mig själv. Vad har jag för nytta av det här, där ingen vet vem jag är ändå? Hade jag själv inte haft barn hade jag nog skrivit om min vän, som också haft det rätt lätt och som inte heller råkat ut för allt det TS skriver om. Är det också självupptaget?Som sagt, jag skrev inte i första hand för att hjälpa TS, eftersom jag tyvärr inte kom på något bra råd på rak arm. TS borde självklart försöka hitta någon att prata med, som kan hjälpa henne. Det låter jättetufft det hon skriver, och nej, det lär knappast hjälpa ett enda dugg det jag skrev, men IGEN: jag ville informera om andra sidor av att ha barn.