Anonym (Rewind)

Äldre 3 Sep 22:02

281 svar

Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

Ful, degig mage med massor av bristningar. Platta, hängiga bröst med massor av bristningar. Kilon som är svåra att bli av med. Ingen sexlust på flera år. Extrem sömnbrist som gör en galen. Förhållandet går i bitar (säkert mycket pga ovanstående obefintliga sex och sömnbrist plus att man plötsligt ser andra sidor hos sin respektive som man inte vetat innan eftersom man inte hade barn ihop).
Klängigt barn som är helt låst vid en förälder som helst skall göra ALLT som har med barnet att göra HELA TIDEN, för annars blir det skrik och hysteriska utbrott. Noll energi, tålamod och livsgnista. Ingen att prata med eftersom man aldrig kan ta med barnet och umgås "normalt" med någon för att barnet måste passas på exakt hela tiden om man inte är hemma där saker och ting är barnsäkrat. (Och då är det ändå en 2,5 åring vi pratar om och ingen bebis.) Alltså finns i princip inga vänner kvar. Umgängeskretsen består av kollegorna man träffar under arbetstid, maken och barnet. Släkt ibland, när man känner att man har lite energi till att vara social (eller helt enkelt känner sig tvungen eftersom det var så längesedan man träffades sist).
Träffade en vän (som ej har barn) ute på en lekplats och hon har i efterhand berättat att hon vart helt slut efteråt. Hon fattade inte hur jag orkar ha det så varje dag, hela tiden. Inte jag heller var mitt svar.....
Längtade mycket efter barn innan, men i efterhand har jag många gånger tänkt att om jag vetat hur det skulle bli så hade jag aldrig skaffat barn.
Helst av allt vill jag spola tillbaka bandet, men det går ju inte.
Vet att jag är en vidrig människa som inte är värd att ha ett barn och att det är synd om mitt barn eftersom det inte valt att bli född. Så det behöver vi inte ta upp en miljon gånger.
Vill bara varna alla som är sugna på barn. Prepare for hell on earth!

Anonym (Rewind) Trådstartaren

Äldre 3 Sep 22:16

#5

Anonym (oh lord...) skrev 2013-09-03 22:08:17 följande:

So hell on earth är en degig mage med bristningar och barnlösa som inte barnsäkrat...

Nej, hell on eart är alltihopa!

Att må så jävla dåligt som jag gör och inte kunna prata om det eftersom man inte "får" känna så!

Man får inte ångra sina barn eller hata hur ens liv har blivit efter att barnen kommit.

Anonym (Rewind) Trådstartaren

Äldre 3 Sep 22:20

#9

vickan75 skrev 2013-09-03 22:12:27 följande:

Är väl inte lika för alla,lite bristningar ja men känner inte igen resten som du pratar om..du kanske drabbats av förlossningsdepression, kan komma långt efter.

Kanske, vem vet. Inte kunde man ju ta upp det här på BVC direkt och tänkte ju i mitt stilla sinne att det skulle bli bättre så fort barnet blev äldre och började sova bättre (vilket tog 2 år).

När jag någon gång ens nämnde att jag hade det jobbigt (för vi har även haft problem med extrem matvägran sedan ca 1-års åldern) så viftas det bort och ingen hjälp får man utan bara "såhär är det med barn" "det går över". Så självklart känns det ju som att det är såhär det "ska vara" att ha barn!

Anonym (Rewind) Trådstartaren

Äldre 3 Sep 22:22

#11

Anonym (samtalsstöd?) skrev 2013-09-03 22:12:59 följande:

Det är ju tråkigt att du ska behöva känna dig så låst och fångad för att du fått barn. För mig låter det som att du kanske behöver prata med någon om dina känslor och ditt mående. Självklart är inte livet som mamma en dans på rosor. Men trots att det kan vara jobbigt och påfrestande ibland så skulle jag aldrig någonsin vilja byta bort det liv jag har idag. Jag upplever inte alls samma känslor som du beskriver, så jag har lite svårt att sätta mig in i din situation.

Ta en dag med avlastning, där du bara rår om dig själv.
skaffa dig en hobby så att du regelbundet kan göra något du vill. Det kan räcka med att du får komma bort några h i veckan där din partner kan ha barnet (detta kan även hjälpa dig skaffa ett socialt nätverk).
Träna kanske skulle vara något om du är så missnöjd med din kropp?!
Maken & du kan tillsammans åka iväg & bara njuta av varandra & finna gnistan tillbaka. Det krävs att båda tar tag i relationen om den ska bestå.

Tränar minst 3 dagar i veckan. Bantar och motionerar mycket dagligen och har gått ner drygt 12 kg på drygt 2 månader. Så jag gör något åt vikten.

Men det underbara vecket med lös hud över snittet och de platta brösten kommer ju inte försvinna.

Anonym (Rewind) Trådstartaren

Äldre 3 Sep 22:30

#17

Doktor mugg skrev 2013-09-03 22:20:21 följande:

Livet blir vad man gör det till.. Känner inte igen det du beskriver. (Förutom hängbröst och degmage Men det kan jag leva med.) jag är ensamstående och nog kan jag umgås med vänner ändå..

Ja, det är kanske svarar mina vänner det är fel på då. Eller mig. Eftersom folk uppenbarligen inte vill träffa oss. De bjuder aldrig igen. Men det började ju efter att barnet kom, så det har ju någon roll i det hela..

Till och med de gånger man umgås med morföräldrarna till barnet suckar och stönar morfar och jag märker att han tycker det är jobbigt och påfrestande att vi är där eftersom barnet är så vilt. Då känns det ju verkligen som att man vill träffa dom, eller..?

Då handlar det om kanske någon/några gånger per månad.

Så tydligen är barnet så jobbigt att man knappt ens klarar att umgås så kort tid med det........

Och så ska man själv orka med barnet 24/7 (eller nej, inte när det är på förskolan då. då ska man bara orka prestera på jobbet) och vara käck, glad, pigg och supermamma trots att man sover max 6 timmars sömn med i snitt 6 uppvak (där det tar minst 15-20 minuter att söva om).

Anonym (Rewind) Trådstartaren

Äldre 3 Sep 22:37

#19

EJai skrev 2013-09-03 22:28:26 följande:

Tror ditt negativa ja är det som är orsaken till få vänner. Kroppen ändras å man får helt enkely öägga 1 h tränkng pat ggr i veckan i vissa fall. Kolla vad det kostar att fixa brösten så du trivs med dem. Är man två vuxna så blir det lagom trötthet å lust och ork för närhet och sex ökar. Delar inte din syn på föräldrar rollen

Tror inte det har med min negativitet att göra eftersom jag inte delar den med någon. Ingen vet vad jag känner eftersom jag kan dölja det för folk.

Tränar gör jag, men det är inte lätt att hitta energi till det när man inte får sova ordentligt på över 2 år.

Vet inte vad du menar med att om man är 2 vuxna så blir det lagom trötthet? Vad är lagom trötthet?

Min man tar inga nätter. Eller jo, han har passat barnet själv kanske 10 nätter totalt sen det föddes. Annars tar jag ALLT! Varför? För att jag är lättväckt och han inte vaknar förrän barnet illvrålar/har vaknat till så mycket att det inte går att söva igen. Så att man är 2 innebär inte det automatiskt att allt blir delat på.... Har jag lärt mig såhär i efterhand.

Anonym (Rewind) Trådstartaren

Äldre 3 Sep 22:43

#20

Flisan79 skrev 2013-09-03 22:23:09 följande:

Attans, försent! Och tre har jag hunnit med att få dessutom

Ts: känner inte igen mycket även om en del stämmer. Min kropp (förutom brösten) ser bättre ut efter 3 barn än innan tex. Jag och min man har det bättre än någonsin, även sexuellt, efter 15 år tillsammans.
Sömnlöshet har jag haft mycket av men numera beror det enbart på att jag lägger mig för sent
Att umgås med andra vuxna under arbetstid, ja, det är så det är för de allra flesta vuxna med barn. Man lever inte som en fjortis längre och träffar kompisar varje dag. Däremot uppskattar man de tillfällen som ges.

2-3 åringar kan vara riktiga "pain in the ass" men det går över. Försök att fokusera på att detta är en kort period av ett långt liv.

Antar att du inte är sugen på fler barn. Det kanske är bäst så just nu för enligt mig är "bara" ett barn rena semester. Flera barn, ja det blir inte mindre jobbigt om man säger så

Det handlar inte om att jag vill leva som "en fjortis" (är ingen ung mamma om du uppfattade det som så) och träffa vänner varje dag och supa bort helgerna. Har knappt druckit på flera år (även innan jag fick barn).

Men det hade vart trevligt att kunna umgås med folk! Äta middag ihop hos varandra nån gång i månaden t.ex. Men det kanske är för mycket begärt? Att ha vänner överhuvudtaget? För när man bli förälder så ska man inte kunna göra annat än att umgås med närmsta familjen då?

Det kanske bara är jag som missuppfattat det hela då när man ser att andra barnfamiljer kan umgås med varandra på fritiden......

Anonym (Rewind) Trådstartaren

Äldre 3 Sep 22:47

#21

Ilovemyself skrev 2013-09-03 22:35:33 följande:

Ta upp ditt barns beteende på BVC! Det finns hjälp att få! Vad säger förskolan? Är barnet likadant där?

Ja, vi får väl se. Har ju som sagt tidigare försökt ta upp beteendet och andra problem med BVC men har alltid blivit bortviftad. Allt förminskas och allt är normalt.

När jag nämnde nån gång att jag inte mådde så bra eftersom jag knappt fick sova så var det samma sak där. "Så är det med barn, det går över".

Och ja jag VET ju att barn sover dåligt (iallafall i perioder för de flesta) men efter 2 år med konstant sömnbrist och ingen hjälp eller stöd från BVC så gav jag upp tanken på att de skulle kunna hjälpa mig på något sätt.

Anonym (Rewind) Trådstartaren

Äldre 3 Sep 22:51

#23

Flisan79 skrev 2013-09-03 22:24:03 följande:

Brösten tänker jag "fixa" . Problemet löst!

Jo, visst kan man operera både bröst och mage och förhoppningsvis se bättre ut. Men då ska man ju ha pengar till det med. Visste inte att jag skulle sparat ihop en plastikbuffert innan barnafödandet tyvärr.

Vi har absolut inga ekonomiska problem, men plastikoperationer för mig känns inte direkt som något vi prioriterar och lägger pengar på....

Anonym (Rewind) Trådstartaren

Äldre 3 Sep 22:56

#25

Adri skrev 2013-09-03 22:49:34 följande:

Barnvakt ibland???

Ja, det är ju morföräldrarna då. De har passat barnet en helg.

Men med tanke på att åtminstone morfadern visar tydligt att han tycker det är jobbigt bara de gånger vi är där och hälsar på och jag själv vet hur jobbigt det är plus vidriga nätter så har jag helt ärligt inte mage att lämna barnet.

Det är jag som valt att skaffa barnet och känner inte att jag kan lämpa över det på mina föräldrar när jag vet hur det är. Så även om jag tycker det är jättejobbigt och hatar det så fattar jag ju att det är jag själv som satt mig i skiten. Varför ska andra behöva lida pga mitt dåliga beslut?

Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

INNEHÅLL