Underhållsbidrag?

Var det boendeföräldern som fick räkna av studiemedel från sin inkomst- eller den som skulle betala? Fast det borde ju vara lika....

Hur är det med den andra partens partner? Om pappan är gift och försörjer son fru och kanske t.o.m. hennes barn- ska mitt barn med honom bli lidande för det då?

Om den här mannen inte på alla sätt och vis gjort sitt bästa för att på alla sätt och vis sabotera min ekonomi och mina arbetsmöjligheter, så hade jag gärna sett mellan fingrarna med underhåll. Men nu är det som det är....kan också tillägga att jag en gång i tiden försörjde honom.  

Nej. det är sant- men eftersom jag ändå stämmer honom, passar jag på att ta pp udetta också. För övrigt undrar jag hur fruns studiemedel och lån räknas? Det borde väl vara skillnad om han måste försörja henne också, eller om hon faktiskt klarar sig själv ekonomiskt.

 

Tack för infon. Om de är gifta och hon studerar med studiemedel, då behöver väl inte han försörja henne ?

Nej,de bor inte svindyrt- de bor i en av de minst attraktiva ytterområdena i Stockholm.

Pappan vill dessutom att jag ska ta med vår dotter till hans hemstad två gånger per månad- jag skulle alltså resa fyra gånger fram och tillbaka för att lämna och hämta varje umgängeshelg. Bara detta skulle i biljettpengar kosta ca tusen kronor per månad- och det skulle också innebära att jag förlorar eventuell lön för den tid jag skulle ha arbetat dessa helger och som jag då missar. 

Ja, men han försöker å andra sidan gång på gång driva igenom att vår dotter ska flytta till honom och hans familj. Och detta kör han med trots att han struntar i hennes väl och ve- men jag är orolig att rätten ska börja fundera över om detta skulle kunna vara ett alternativ då jag inte kan bekosta resorna till honom. Jag vet att han bara j*vlas....

Jag har varit boendeförälder hela hennes liv- och hon är snart 12 år. Därmed kunde man tycka att allt skulle vara lugnt för vår del. Men han har satt i system att driva igenom umgängesdomar med vitesförelägganden. Han struntar sedan i domen och kommer inte överhuvudtaget- men påstår i rätten att det är jag som inte släpper iväg vår dotter på umgänge. Det är riktigt, riktigt sjukt alltihop. Han är inne på sin tredje omgång med begäran om att få vår dotter flyttad hem till honom på ett år. Och ännu knäppare blir det när man fattar att han inte ens pratar med sin fru om det här. Dessutom har han sagt till vår dotter att hon inte ska behöva flytta- men så fort han kommer till rätten så är det samma tugg igen. 

Jag kan inte begripa hur det svenska rättsväsendet kan tycka att man har råd att hålla igång detta år ut och år in. 

Nej, vi har ju en helt annan problematik dessutom- men samtidigt måste jag rent praktiskt få ekonomin att gå ihop- vilket förstås är ännu svårare med någon som aktivt arbetar för att sabotera min ekonomi. Kanske går det upp ett ljus för honom om han i rätten får se hur våra kostnader ser ut?