Knulla, Amfetamin & KAOS

HEJ! nej jag är inte narkotikamissbrukare. Dock har jag använt droger några gånger under sommaren. Socialtjänsten vet om mitt läge då jag själv sökt hjälp, men de anser inte att jag är i ett akut läge nu.

Nej mina barn är aldrig hemma när han är där. Vi ses de veckor barnen år hos sin pappa. Men missbruket har blivit så tungt att jag ibland bett om barnvakt för att kunna träffa honom.

Ja förmodligen. Men det är också skönt att skriva av sig. ÄVEN om bloggen är hemlig så känns det som man erkänt sitt missbruk när någon läswr. Även om jag ej berättat för ngn närstående.

Jag tog den för förata gången i somras. Har nog aldrig varit aå fokuserad och känt mig så fri som då. Tills dess att d började gå ur. Hello living hell of ångest.

Ber om ursäkt för felskrivningar här, men också på bloggen. Min tel är väldigt seg o knapparna hajar sent.

Kommer att skriva en mer utförlig presentation om mig o vardahslivet i övrigt. Så att ni förstår vad jag pratar om.

Jag är inte så dum i huvudet.som kan tyckas, livet svängde bara jävligt snabbt. Och där, mitt i allt fann jag oförberedd på allt vad det skulle innebära.

Jag är mellan 25-30 år. Jag tror jag behöver mer än samtal. bli inlagd någonstans ex. Soc tkr exempelvis inte att jag är så illa därann att jag behövet hjälp.

När jag sa att jag funderade på att börja sälja mig själv svarade tanten i tel:

"Alla sätt är bra, utom de dåliga. Och ja, i Sverige är det faktiskt inte olagligt att sälja sig. PÅ RFSU:s hemsida kan fu hitta tips på hur du ska göra??"

Trodde hon skämtade men var helt allvarlig.

Hur fan ska jag få hjälp. ?

Ja, för att citera ordagrant.

Jo men jag får ingen hjälp. DE ANSER INTE att de är akut. Jag håller på att förlora hem & allt annat.

Hur i helvete tar man sig ur det här? INGEN med liknande i bagaget?

Puffar! Någon med tips o råd?

Mina föräldrar vet om det här, jag har själv kontaktat soc & barnens pappa vet. När jag har barnen är jag världens bästa mamma åt mina barn. Just nu sitter vi i en nystädad lgh med tända ljus & äter fredagsmys och ser fångarna på fortet.

Vi lagade middag tillsammans och åt på altan.

Men A.J är ständigt i mina tankar.

Snart två dygn sedan vi hade sex & när barnen somnat kommer jag att klättra på väggarna.

En killkompis m flickvän kommer hit snart. Drickas kaffe & prata. Umgås.

Det är en evig kamp mellan osäkerhet & frihet!

Och du som skrev, jag tackar gör att du bryr dig om deras mående. INTE ens soc gör det.

Tog det absolut inte som att du trampade på mig. Blev enbart glad att du frågade om jag var stabil nog att ta hand om barnen. Underbart att ngn frågar om dem, för de är mima allt.

Det jag tror drar o lockar med A.J är.att han är okomplicerad, aldrig dömmer mig eller bahandlar mig illa. Em sak har jag lärt.mig ovh det är att det är skillnad på missbrukare o missbrukare.

Han har fast jobb, bostad o ordnat liv.

Jag har kontaktat absolutions-kliniken ang min oro över sexmissbruket och fått en tid. Enda grsejen är att jag skitit i allt vad räkningar o så heter hela sommaren och inte kan betala mina räkningar öängre. Därför kommer jag ej ha råd att gå dit.

På vuxenpsyk tkr de inte att jag hör hemma, men hat sats på väntelista till kbt, men den är sex mån lång. SOC tkr inte att detta är så allvarligt, trots att de själva läst min blogg. Moment 22 alltså.

Det komiska i det hela är atr jag är utb mentalskötare o har arbetat både på psyk, rättspsyk, behandlingshem för narkomaner men också tonåringar. JAG vet att det ska mkt till för att tas på allvar. OCH HELST ska jag ha börjar knarka ordentligt, däckat ifrån mina barn eller gjort dem illa fysiskt. Det SKA mao ha gått för.långt innan ngt händer.

Jag ville ha hjälp innan. INNAN jag börjar knarka, spåra ur mer eller göra ngt jag får ångra. men jag anses inte vara i behov utav den hjälpen.

Vad i helvete gör man när man är så.långt ner att man inte längren orkar resa sig?

Jag har berättat allt för barnens pappa o han hjälper mig genom att ha barnen alla vardagar, medams jag har de flesta helger from nu. Bara för att jag inte kan fokusera på att jobba, sköta hem, barn o bostad samtidigt. Det är bara nu OCH jag vill inget hellre än att klara av att ha dem varannan v igen. De är mitt allt & innan krisen var jag världens bästa mest sansade mamma. Nu har jag tappat greppet helt.

Tack för att ni läser, bryr er och kommentetar. Det hjälper o stärker mig!

Kram

Nu går det snart åt helvete! Jag måste få hjälp!!

Jag har frågat "hur man handlar"... Kravbrev från hyresvärden. Vi måste snart flytta.

Jag måste försvinna!

Jag måste låta mina barn leva med sin pappa...

Vadfan händer med mig???

Jag vet intr längre. Står på jobbet och förståt inte riktigt vaf jag gör här... jag vill bara ta min jävla spade och slå sönder hela stället!!!!!! Jag orkar inte!!! Min familj tkr att d bara är att sluta med allt.

Problemet är också att jag blivit fullkomligt förälskad i A.J! Jag kan plötsligt dö för honom.

Nu har jag dragit iväg sms om att handla amfetamin& frågan kom: "hur mkt vill du ha"?

INTE FAN VET JAG!

Hur hamnade jag här? Jag hade allt. Arbetade på bbehandlingshem för tonårstjejer, fast tjänst, familj, pengar och gjorde massor mdd barnen. Tränafe aktivt och gick ner 30 kg sj. Hade viljan frpn helvetet!

HUR FAN GICK D HÄR TILL?

Tappar greppet.

Tack för det du skriver. Behöver lite jävlar anamma. Men hur gör man om man inte tror att man är.redo att bryta. Eller redo att ta kontrollen. Om man inte tror att man kommer att klara av det. Hur hittar man styrkan få?