6-åring frustrerad över att förskoleklassen är på så låg nivå

Byta skola går tyvärr inte - alla andra skolor är överfulla. Det var min sambo som hade inskolningsmöte igår och enligt honom så lät det som att de inte hade böcker alls i f-klass utan det kom först till ettan.

Rutiner och motorik skulle hon inte ha några som helst problem med. Hon är väldigt mån om att göra "som man ska" utanför hemmet. Hon har bra fin- och grovmotorik, vågar läskigt mycket och klättrar som en apa.

Tack för alla svar förresten, hann komma några till under tiden jag skrev. Jag och pappan är båda civ. ingenjörer och har haft väldigt lätt för oss i skolan. Jag hade inga problem p g a det, men pappan var väldigt bråkig och störande i klassen samt hamnade efter för att han inte ville göra meningslösa uppgifter p g a han var så uttråkad - inget vi vill att dottern också ska uppleva.

Det här är en nystartad enhet, så det finns bara tre f-klasser och inga äldre barn. Övriga skolan ligger 5 kvarter bort.

Jag var inte ett dugg frustrerad innan hon själv började beklaga sig. Vi har tidigare inte haft en tanke på att låta henne hoppa över förskoleklass, hon är absolut inget underbarn utan ganska normal. Just därför känns det så konstigt att hon ändå verkar vara "för smart och vetgirig" för systemet. Så nu är jag också frustrerad och orolig och arg.

Kanske lika bra att tillägga att vi har inte försökt att lära henne nåt extra utan bara uppmuntrat henne och svarat på hennes frågor.

Trist att det finns flera andra som vars barn upplever samma sak. Om några dagar är det föräldramöte som jag ska gå på, förhoppningsvis får jag ett bättre intryck av f-klassen då än vad min sambo fick på inskolningssamtalet. Annars får vi fundera på om vi ska kontakta rektorn för att se om vi kan flytta henne, kanske inte ens är möjligt som i caliningrads fall. 

Jag är säker på att hon skulle klara av allt som behövs för att kunna gå i ettan istället. Hon misstas ofta för att vara runt 8 år istället för 6. Problemet med att hon inte är 18 vid studenten får vi väl lösa genom att skicka henne på ett utbytesår under gymnasiet. Innan dess tror jag att det kommer funka fint. Fast mest hoppas jag förstås att hon kan få med stimulans i f-klassen så att vi och hon känner att hon ska gå kvar där.   

Situationen känns f f inte bra, föräldramötet gav inte så mycket. Vi har nu mejlat runt till skolorna i närheten för att kolla om de har plats i ettan ö h t. Samtidigt har vi bokat in ett nytt möte med klassens pedagoger för att diskutera vidare om det finns nåt mer de kan göra för henne i f-klassen, får se vad det ger.

Jo, det är det vi får försöka med, vet inte riktigt hur bara eftersom de inte verkar arbeta så mycket med läroböcker i hennes f-klass. Skolorna runt omkring har (inte oväntat) fullt i sina ettor, så nån flytt blir inte aktuell.

Foxtrott: skönt att specialped förstod vad ditt barn behövde

Angående att förstora upp vad f-klass är som så många tror att vi har gjort - det har vi inte alls. Vi har mest tryckte på och peppat med att det kommer bli kul att börja skolan och få en hel klass med nya kompisar. (Och det tycker hon är superkul och hon har verkligen kommit in i klassen) Vi har nog länge insett att hon inte kommer få lära sig så mycket nya fakta, så det har vi inte försökt att locka med. Ändå blir det så här... Just nu känner jag mig lika resignerad och uppgiven som caliningrad verkar vara.

Nu har vi haft ett ganska bra samtal med dotterns pedagoger. De har i a f ambitioner att specialanpassa lite för henne och lite idéer om hur de ska göra. Hoppas att det räcker.