Hur ofta umgås ni med far/morföräldrar?

Jag vet inte riktigt hur ofta min son träffar sina farföräldrar då jag inte bor med hans pappa. Men jag har fått uppfattningen att han är där en dag/vecka vilket blir 4 ggr/månad (istället för att vara på förskolan) samt att dom brukar ses och fika/äta middag/umgås en gång per helg (dvs 2 helger i månaden). Farföräldrarna är pensionärer men har många olika intressen och vänner som dom lägger tid på.

Mina föräldrar hämtar sonen på förskolan 3 dagar/ vecka på udda veckor och 2 dagar/vecka på jämna veckor. Han är då hos dom från antingen 16 eller 17 tills dess att jag kommer från jobbet kl 18.10. Vanligen hälsar jag och sonen också på antingen på lördagen eller söndagen dom helger han är hos mig. Vi kan stanna allt ifrån att bara äta middag/fika till en hel dag, det beror helt på vad jag eller mina föräldrar har för planer.

Om jag önskar barnvakt av en eller annan anledning så ställer dom alltid upp om dom inte redan har andra planer eller är sjuka. Dock är det inte ofta jag lämnar sonen över natten, det sker bara om det är någon speciell spelning jag vill gå på tsm med mina vänner och då är överenskommelsen med mina föräldrar att jag lämnar ca en timme innan sonens sovtid och hämtar senast kl 12.00 dagen efter. Min mamma jobbar heltid och min pappa är sjukskriven/arbetstränar och kan pga sin sjukdom inte ensam ta hand om min son.

mina barns morföräldrar träffar vi minst en gång i veckan, ibland mer. dom kommer alltid och är barnvakt om vi frågar om det. jag är dålig på att fråga dock. jag träffar mina morföräldrar en gång i månaden minst....
vissa av barnen träffar farföräldrarna minst en gång i månaden oftast två gånger. andra av mina barn träffar farmor 2-4 ggr på ett år.

presenter får dom, julklappar och födelsedagspresenter. barnens mormor ger presenter utöver det, om det är nåt barnen behöver eller frågar efter snällt. mormor har gott om pengar, lite intressen som kostar och känner att hon vill slösa på barnen. bjuder ofta med dom på roliga grejer. 

min släkt träffas varje födelsedag oavsett jämn eller inte. vi har nära kontakt, sambons släkt ser inte ut så alls. där träffas man när man fyller typ 40,45 och sånt.     

Mina föräldrar träffar vi kanske 2-4 gånger i veckan, där har vi oxå mycket hjälp med barnvakt och så. Sonen saknar sin mommo och moje, och tjatar jämt om att vi ska åka dit.

Mina svärföräldrar träffar vi kanske 1 gång varannan månad, det verkar inte finnas något särskilt intresse från deras sida.

Minst en gång i veckan har det varit genom åren. Det är jag som gått dit, eftersom det tydligen är mycket närmare för mig att komma än för dem. Barnvakter har de bara varit i nödfall.
De har alltid varit mycket intresserade av att umgås med sina barnbarn, fast de har liksom inte velat att det skulle vara besvärligt ...

Hos oss är mormor och morfar här minst 1gång/v och har i stort sett alltid med sig något till barnen. Farmor och farfar är lite sämre på att komma och hälsa på och barnen får enbart saker på födelsedagar och julafton. Mormor och morfar erbjuder sig ofta att hjälpa till med barn och hushåll såsom tvätt, klippa gräs och städning mm men aldrig farmor och farfar.
Mormor och morfar köper också massa grejer till hemmet typ nya soffkuddar, dukar, tavlor, gardiner och mattor.
Mormor och morfar är väldigt generösa med allt medan farmor och farfar tycker att vi är vuxna och ska då klara oss själva.

Sonen träffar farmor o farfar ett par gångef i veckan, ibland är han där själv o leker ibland är vi med. Vi bor nära bara tre gator ifrån varandra (på gott och ont) De har varit barnvakter ett par gånger. Han får massor av presenter både kläder och leksaker. Han får även en del pengar både lösa pengar i handen plus att farfar sparar 400kr i månaden till honom.

Vi träffar mormor och morfar ca var 4-6 vecka. De bor 60 mil ifrån oss så när vi ses är det alltid minst tre dagar inkl övernattningar. De har passat honom några gånger när jag hittat på annat när vi är där o hälsar på. Han får en del presenter mest kläder och en del leksaker. Hos dlm finns allt vi behöver - barnstol nappflaskor nappar bilstol säng med sängkläder vagn o leksaker (även ett babyskydd till bebisen som kommef snart) de skickar småsaker med post tilö honom ca 1 gång i veckan (typ klistermärken, roliga plåster mm)

De sparar 100kr/månad till honom i fonder.

Sonen är för övrigg 2, 5 år.

Dottern träffar sin farfar minst 2ggr varannan vecka (4ggr/månad). Farmor ibland (kanske en gång/månad). Mormor träffar vi var 4-6 vecka och då minst över en helg (+ett par veckor över sommar och jul). Morfar några gånger per år.

Mormor och morfar bor 30 mil bort, farmor och farfar i samma stad.

Av farfar och farmor får dottern presenter nästan varje gång de ses, inte så ofta av mormor och morfar. Det händer att farfar eller mormor är barnvakt, men inte något regelbundet och aldrig över natten.

Mormor hämtar 1dag/vecka på förskolan och sen ses vi ibland utöver det.

Farföräldrarna bor för långt bort för den typen av regelbunden kontakt men vi brukar försöka prata över Skype och när vi väl ses är det under längre tidsperioder åt gången (typ 1v).

Träffar farmor och farfar varje helg, fre-sön. Mormor och morfar kanske en-två timmar varannan helg. Mycket för att jag inte kommer så bra överens med mina föräldrar sen jag fick barn, kommer bättre överens med svärföräldrarna.  

Vi bor jattelangt ifran badas familjer (narmsta 10h resa med flyg+bil). Dock finns det ett jatteintresse. Vi aker hem till dem 3ggr/ar (mor och farforaldrar) och stannar ett par veckor. De har kommit hit 2ggr/ar (resan kostar ca 4-5000kr/person). De ar garna barnvakter nar vi traffas (.i.e. maken och jag skickas ivag). De har alla kopt lojligt mycket presenter. De vill garna skypa 1-2ggr/vecka (farmor garna i 2h/gang). Sonen ar forsta barnbarnet pa bada sidor.

Som jag trodde då... Vad härligt ni alla har det! Så vill jag också ha det... Har detta intresse kommit helt av sej sj eller är det ngn som fått initiera intresset så att säga? Jag vill att min familj ska vara sådär löjligt engagerade, köpa saker bara för att pojken är världens bästa för dom osv. Så som ni verkar ha det. Den kärleken ska ju komma villkorslöst och vara genuin så jag vet inte hur jag ska få dom mer intresserade. Det går nog inte...

4 ggr i veckan som nån skrev, vilken kärleksfull relation ni har! Som en enda stor familj..

For mormor och farmor var det genuint. Vi traffar dem mer nu an innan vi hade barn. Farfar var lite avstandstagande i borjan, men nar pojken blev storre och ocksa kunde be om att fa bli upplockad sa har intresset vuxit enormt. Pa vardagar da han jobbar lange sa spenderas mer eller mindre all pojkens vakentid i farfars armar nar vi ar dar. Morfar ar styvmorfar sa dar har vi uppmuntrat en relation. Det har inte varit nagot problem. Kan sen tillagga att pojken ar ovanligt utatriktad och alskar manniskor.

När jag var föräldraledig med sonen träffade vi mormor/morfar en dag i veckan, minst. En dag i veckan var det mosters-dag då hans mostrar kom hem till oss och lekte.
Farmor/farfar träffar vi en - tre gånger i veckan.

De ställer alltisd upp om vi behöver barnvakt och med jämna mellanrum kommer det små presenter, nödvändiga som kläder och så, men ibland också "onödiga" presenter som leksaker och böcker.

Det anda jag kan "klaga" på är att det alltid är vi som åker till dom. Men det har sina förklarliga skäl! Farmor har inget körkort och det går inga bussar och farfar är rätt gammal och tycker inte om att köra bil längre. De har dessutom hundar som gör att det är lättare att vi åker dit.
Mormor jobbar om dagarna så det blir att ses en stund på förmiddagen/kvällen, vilket som passar hennes schema bäst. De har också hund som gör att det är lättare att åka dit. Kul med lite miljöombyte med!

När det gäller barnens farmor och farfar så umgås vi endast farfars födelsedag våra (maken, jag, barnen)födelsedagar och jul. Vi bor grannar och ser varandra ofta, men vi umgås inte...

Barnens mormor och morfar kommer väl hit och firar födelsedagar, kanske inte på själva kalasdagen men de brukar dyka upp någon gång med ett paket.
Vi ses så klart när mina syskon och deras barn fyller. Vi träffas på jul och så kanske de tar sig tid att åka hit 2 gånger frivilligt under ett år.
De ser mina syskon minst 1 gång i veckan och nej, vi bor inte 50mil ifrån varandra utan 2mil...
Eftersom de inte kommer hit även om jag försöker få hit dem så har jag slutat att åka till dem. Mormor slutade jobba heltid för flera år sedan, men har ändå inte tid att komma hit, men det går så klart bra att åka till mina syskon hur ofta som helst. Då finns det tid... 

Här är intresserat också obefintligt. Min mamma är helt ointresserad av mina döttrar. Vi träffas i stort sett aldrig fast vi bor fem minuter från varandra. Vi har aldrig barnvakt. Jag är faktiskt ofta ledsen över att framförallt min mamma struntar i mina barn så :(

Lite olika, farfar o farmor bor 2 km ifrån oss men vägrar komma, ska vi ses får de komma till oss. Mormor o morfar bor ca 50 mil bort o de kommer 2 gånger om året ca o stannar 3 dagar.

Ja, det är lite olika. Mina föräldrar är aldrig barnvakt och engagerar sig inte på det plan som jag trodde innan. När vi träffar dem så är ansvaret för barnen alltid vårat eget, och vi måste hålla dem lugna, barnen får inte springa, om de vill vara i trädgården så måste vi vara ute och vakta dem.Egentligen min man, eftersom mina föräldrar vill prata med mig.  Om vi går på toaletten så säger min man och jag till varandra så att någon har koll på barnen. Även när mina föräldrar hälsar på oss måste vi hela tiden se till att barnen inte leker för vilt, de ska helst sitta och läsa och pussla, annars får de negativa kommentarer. De stannar sällan längre än någon timme. Barnen är i förskoleåldern. En gång i månaden?

En farförälder engagerar sig enormt mycket och hämtar barnen på eget bevåg en dag i veckan på förskolan och umgås med dem hela eftermiddagen. Dessutom bjuds vi som familj ofta hem där, och vi bjuder ju också hem. Då umgås vi timmavis i sträck. Så minst 5 gånger i månaden.   

En annan farförälder träffar dem ca 3 gånger om året. Det är ungefär som med mina föräldrar, fast mer sällan då.   

Mina föräldrar - barnens mormor och morfar är det som umgås med mina syskon och deras barn. Där finns det hur mycket tid som helst till aktiviteter, fika, barnvakt osv. 
De deltar på barnens förskolekativiteter/fritidsaktiviteter och fritidsintressen m.m. De har inte någon gång varit med när det varit något för mina barn.

Men hit är det tydligen 50 mil i deras hjärnor fast det i verkligheten är 2mil och tar 5-10min längre än att åka till mitt ena syskon så i mina ögon är det inte omöjliga avstånd som det handlar om... 
Jag försöker i vågor att få till ett umgänge, men jag orkar inte hålla fasaden upp hur länge som helst utan drar mig undan och åker inte till dem på ett tag
Blir lite trist att titt som tätt få ett nej för det är en massa saker inbokade med mina syskon.

Så, nej ts alla har inte en bra relation och umgås mycket med sina far-/morföräldrar.
Vi har mig veterligen aldrig varit osams om någonting, men jag har alltid varit särbehandlad av mina föräldrar och fått klara mig själv i alla lägen.
Jag har endast bett dem om hjälp en enda gång för min egen skull på de senaste 10 åren och jag fick ingen hjälp.
Jag personligen har helt tappat förtroendet för dem, men försöker för barnens skull att spela ett spel och att de ska få träffa dem ibland.  Visst ställer de upp och är barnvakt om jag ber dem, men det känns ändå som om de ställer upp bara för att de känner sig tvingade när jag väl frågar dem. Och mina barn är inte så jobbiga. Har syskonbarn som är bra mycket värre och dem är de barnvakt åt titt som tätt...

När det gäller barnens farmor så har hon psykiska problem och klarar inte av att umgås med folk även fast hon försöker ge sken av att det minsann inte är något fel på henne utan det är alla andra som är dumma i huvudet...
Den som ställer upp mest som barnvakt är farfar. Han kommer gärna hit om det är något.