Anonym (nn)

Äldre 16 Sep 11:36

186 svar

Min dotter behöver gå ner i vikt

amalie79 skrev 2013-09-16 11:26:38 följande:

Jag förstår inte vad det farliga är med att säga till dem att de är tjocka. Är det inte bättre de vet om det?
Sambons pojke är väl medveten om att han är överviktig. Vi tragglar med att få honom att känna när det räcker, för han vet inte det själv än. Fröken pratar med honom om det också, att man bara tar en gång i bamba, att man inte behöver bli proppmätt varje gång för det är inte farligt att vara hungrig ibland. Man dör inte av det.

Det viktiga är väl att man inte lägger värderingar i det. Men att säga att ja, du väger lite mycket för din längd och det bra att göra något åt det nu, att äta bra mat och lagom mycket. Att det blivit som det blivit eftersom både mamma och pappa haft problem med maten och vikten, men nu när de väger mindre så mår kroppen bättre. Pappa har inte ont i hjärtat längre och mamma orkar cykla till jobbet.
Tycker inte det är fel att vara ärlig så länge man lägger fokus på att det är ett hälsoproblem och inte ett utseendeproblem.

En pojke dog nyss pga sådana som dig.

Han beställde hem bantningspiller från nätet för att han var för tjock (han var lite mullig, inte tjock) och sen dog han pga dessa bantningspiller som skulle ta bort fettet.

Passa er j-ligt noga för vad ni säger till barn. De suger åt sig som svampar och konsekvenserna kan vara förödande.

Barn växer och medans de växer så lägger de på sig. De går inte att växa sig lång utan att även lägga på sig lite på bredden.

Tycker synd om barn som har sådana hysteriska föräldrar som er, som är så rädda för att få feta barn att de inte kan se saker för vad de är. Hälsosam kost i all ära men se till era barn som de individer de är.

Anonym (nn)

Äldre 16 Sep 11:49

#64

sextiotalist skrev 2013-09-16 11:42:45 följande:

Självklart ska man se på när ens barn överäter sig till sin fetma. Det är det bästa man kan göra som förälder. Nej, en 11-åring som är så kort som TS dotter är, ska inte äta vuxenportioner

Läste du inlägget jag svarade på? För det verkar inte som det.

Jag har inte sagt att man ska se på medans ens barn överäter, tvärtom skrev jag att hälosam kost är en bra sak men det ska inte gå ut över barnen. Man ska inte säga till ett barn att denne är fet eller börjar bli tjock (som personen vars inlägg jag svarade på skrev). Barn är känsliga, speciellt i den åldern. Man ska styra dem mot rätt väg på ett hälsosamt sätt och jag hävdar att personen vars inlägg jag svarade på gör helt fel där.

Anonym (nn)

Äldre 16 Sep 11:55

#67

amalie79 skrev 2013-09-16 11:50:27 följande:

Men hallå. Det är självklart ingen som pekar finger och ropar fet, fet till barnet.

Tyvärr så gör ju andra barn det. Barn är inte snälla. Och de har ögon att se med så de är inte blinda heller.
Barnet är själv medvetet om att det är tjockare än kompisarna. Att det orkar mindre än kompisarna. Ska man bara släta över då och säga nääää så är det inte.

När barnet säger självt att magen säger inte stopp, ska vi bara strunta i att hjälpa då?

Det var Du som skrev det. Du skrev: "Jag förstår inte vad det farliga är med att säga till dem att de är tjocka. Är det inte bättre de vet om det?"

Och nu helt plötsligt, efter att jag skrev att en pojke nyss dött pga det, så backar du.

Precis, barn ÄR inte snälla, därför behöver de deras föräldrar som ska stötta och hjälpa dem, inte även de mobba dem för deras övervikt. Förstår du inte det?

Det kan bli ännu värre om man säger till sitt barn att denne är tjock och behöver gå ner i vikt, speciellt för flickor i den åldern. Istället ska man vägleda dem på rätt sätt; hälosam mat och motion.

Anonym (nn)

Äldre 16 Sep 11:59

#69

Anonym (mammis) skrev 2013-09-16 11:54:43 följande:

Alltså jag förstår inte riktigt, feta barn är väl inget bra ur hälsosynpunkt? Jag tycker inte att det är okej med barnfetma. Och det har inget med utseende eller skönhetsideal att göra det handlar faktiskt om HÄLSA. Nu lider inte mitt barn av fetma och jag vill heller inte att hon ska göra det. För även om jag aldrig kommer påtala att hon är tjock så kommer det finnas andra som villigt talar om det för henne.

När man lider av fetma både som vuxen och barn får man faktiskt en den skadliga följdsjukdomar av det. Jag anser mig inte vara en hysterisk mamma, jag vill inte att mitt barn ska bli överviktig och bli sjuk pga det. Det är fanktiskt mitt ansvar som förälder att se till att mitt barn är sunt. Att hon mår bra och får den bästa tänkbara livssituationen. Jag vill ju förhindra innan det är ett faktum.

Jag tycker synd om väldigt överviktiga barn. Som har föräldrar som fortsätter att göda dem med en massa skit så att de kan växa ännu mer på bredden. Och om man ser sig omkring så ökar de barn ganska kraftigt i antal.

Och för att jag vill att mitt barn ska vara hälsosamt har inget med att göra att jag inte ser henne som en individ. Vilket jag väldigt mycket gör. Ser inte din koppling där.

Ingen har hävdat att fetma är en bra sak överhuvudtaget. Läs om, läs rätt.

Jag skrev klart och tydligt (trodde jag) att man ska vägleda barn på ett hälosamt sätt, inte säga åt dem att de "börjar bli feta" eller att de bör gå ner i vikt. Detta ska man självklart inte säga TILL barnet, utan man ska istället börja med hälosamt kost + motion och försöka styra barnet mot mindre portioner på ett naturligt sätt.

Det jag menade var att det även kan slå åt fel håll om man säger ÅT ett barn att denne är fet eller bör gå ner i vikt. Man ska vara försiktig med vad man säger till ett barn då de är känsliga, speciellt i den åldern.

Anonym (nn)

Äldre 16 Sep 12:00

#70

Anonym (mammis) skrev 2013-09-16 11:57:35 följande:

Och det är ju det som jag försöker göra. Många med mig. Bara för att man värnar som sitt barns hälsa betyder det inte att man sitter och kallar dem för fet och tjock. Skulle aldrig falla mig in. Skulle inte ens säga det till en vuxen som är fet.

Men det handlar ju som du skriver att styra de i rätt riktning.

Personen vars inlägg jag SVARADE på säger åt sitt barn att denne är tjock eller börjar bli tjock och jag hävdar att detta är fel.

Anonym (nn)

Äldre 16 Sep 12:19

#73

amalie79 skrev 2013-09-16 12:06:21 följande:

Ja absolut. Men i det här fallet har vi två jättebra nära exempel: barnets mamma och barnets pappa. Som båda två tagit tag i sin övervikt senaste åren.

När barnet självt tar upp frågan, eller när småsyskonet gör det, då är ju det en ingång till att prata om det. Då tänker åtminstone inte jag hyscha. Jag menar, barnet har gått hos både dietist och på gympa för kraftiga barn och pratat med dem om sin syn på mat.
Problemet är inget konstigt hos oss, lika lite som att lille är nästan blind utan glasögon. Varför skulle det? Det är inget att skämmas för så varför ska vi göra det till det?
Det är inte frågan om att duga eller inte. Barnets pappa har fortfarande viss övervikt och inte älskar jag honom mindre för det. Självklart duger han!
Men klart han mår bättre nu när han väger mycket mindre, både fysiskt och mentalt!

Vilken tur att du har ett barn som kan hantera det. Tyvärr kan långt ifrån alla barn höra att han/hon är tjock eller behöver gå ner i vikt utan att känna sig misslyckade och ledsna. Därför tycker jag att det bättre alternativet är att tillsammans med hela familjen äta hälsosamt, motionera och servera mindre portioner till alla familjemedlemmar så att barnet inte känner sig som att han/hon är utanför.

Anonym (nn)

Äldre 16 Sep 12:42

#75

Anonym (mammis) skrev 2013-09-16 12:24:14 följande:

I vårt fall är det ju det jag försöker göra. Jag kan inte nog understryka att jag på inget vis särbehandlar min dotter. Jag lagar samma mat till alla. Ja förutom frukosten då. För mannen envisas med att äta sina räliga ljusa mackor medan jag och dottern äter äggröra. För att det är en bättre start på dagen. Jag snackar med henne om näring och vad som är nyttigt så man orkar hela dagen i skolan.
Min son han äter gröt eller fil och flingor och det bestämmer han själv. Ibland äter han äggröra som jag o dottern. Men mannan äter aldrig äggröra.

Så min första åtgärd är att endast laga mat så det räcker till vars en normal portion. Få min man ombord på att vi måste se efter vår kost. Om han inte kan göra det för hans skull kan han väl göra det för hennes.

Bra idé! Jag hoppas att din man också kan börja stötta dig och hjälpa till för er dotters skull. Man behöver verkligen vara ett team och det krävs engagemang från båda hållen. Det finns så många olika orsaker till varför barn överäter, t.ex. kan det vara en väldigt aktiv aptit, inget konstigt i den åldern men då måste man också lära sig hur man ska begränsa det så att inte det tar över. En annan sak kan ju vara känslomässigt, som du säkert redan vet. Nu säge rjag inte att detta är orsaken till varför just din dotter överäter. Vissa barn äter för att, precis som oss vuxna, stilla en annan "hunger". Kanske mår man inte så bra i skolan t.ex. Eller känner press och stress över skolarbete osv.

Hur som helst tycker jag att du gör bra som försöker göra något åt det.

Jag kommer ihåg när jag var aupair och pojken jag passade åt som en vuxen, t.o.m. mer än mig! Åt stora portioner och ville ha mer och mer. Pojken var smal och spinkig och endast 5 år gammal. Jag var chockad.

Han rörde på sig men inte mer än något annat barn som leker...Hur som helst så har vissa barn stor aptit, det är hur man hanterar den aptiten som är det viktiga. Mindre tallrikar (psykologiskt så sägs det hjälpa och man känner sig mättare). Och sen även mycket grönsaker....tydligen så äter vi människor väldigt lite grönsaker, minst hälften av tallriken ska vara fylld med grönsaker. Ja, det är lite om hur man kan göra och tala om hälsa med sina barn osv. Vara aktiv men det är ju redan ni vilket är superbra.

Min dotter behöver gå ner i vikt

INNEHÅLL