Min dotter behöver gå ner i vikt

Det är svårt att säga om det är sommaren som är problemet, snarare tror jag att sommaren har fått det att kanske eskalera. 
Hon har tränat en del i sommar faktiskt men inte fullt så mkt som hon gör nu när aktiviteterna dragit igång. Jag tror att jag ändå måste justera vårt sätt att äta. Mycket för barnens skull men även för oss föräldrar. 

Lightprodukter har nog i princip aldrig funnits i vårt hushåll. 
Däremot har vi ju smaksatt yoghurt.

Jag fick tips om att köpa ett vaniljpulver ( ren riktig vanilj, inte vaniljsocker ) som de rekommenderade att man kunde ha i naturell yoghurt till just barn som tycker det är för surt. Har inte testat och inte heller kollat upp vad det egentligen är. 

Jag tror faktiskt att jag verkligen måste det. Jag är expert på att koka för mkt ris och pasta och potatis. Så jag tror att det är den första åtgärden jag ska göra. 
Tror vi kan vinna mkt på det. Man vänjer ju sig ganska snabbt till att äta en normal portion för sin storlek.

Hon äter faktiskt fullkornsbulgur så får byta ut riset mot det.
Med brödet får jag göra ett nytt försök att förbjuda vitt bröd.

 

Jag har skuriy ner mjölkprodukter just för att skona hennes mage. Så det blir faktiskt inte så mkt av den varan men visst det förekommer.

Jag tror det största problemet i vårt hushåll är:

vitt bröd
för stora portioner och för många
samt det eviga fikandet som min man ofta tar med sig hem

Jag ska inte på något vis lägga all skuld på min man. Jag har själv hamnat i en ond cirkel av vitt bröd och socker. Jag kan ju sätta mig själv på låg kolhydrat kost och snabbt bli kvitt det problemet och det har jag börjat med just idag. Men hur mkt av det kan jag lägga på barnen? 

Jag får helt enkelt återgå till grönsaksdippa som fredagsmys. Det är faktiskt godare.

Jag själv har gått upp en 7 kg ca och jag vill få bort dem. Så det gynnar ju hela familjen. Måste bara få ombord min man på detta. Han kan ju om han vill trycka i sig skit på jobbet.  Han och jag har ju pratat om att hon har gått upp i vikt och att det är inte bra eftersom allt sitter kring midjan. Dessutom har min dotter en smal kroppsbyggnad så det syns väldigt tydligt på henne. Och det handlar ju bara om tid när hon blir medveten/ledsen för att kläderna inte passar längre. Jag blir lite less på att han inte tar det på allvar och ansluter. Men han ser inte att proppa i sig mackor ( som är av den vidrigaste sorten, som att käka kanelbulle med smör på ) som något problem eller ohälsosamt. Han tycker inte att han har problem med magen heller men det har han. Han gör ju inget annat än pruttar. Och då är det ofta och mkt. Och det tyder ju faktiskt på att allt inte är ok i buken.

Jag vill ju inte att min dotter ska gå upp mer i vikt och bli en tjockis för att det är ohälsosamt och hon och jag har samma kroppstyp, vi lägger på det om midjan.

 

Jag vet inte om det är puberteten. Eftersom det sätter sig runt midjan och ingen annanstans så det känns inte som former direkt. Inte i den bemärkelsen som att kroppen är på väg att bli mer kvinnlig. Faktiskt. 

Våra talrikar är lite större än "normala" men vi har ett gäng ikeas mindre och min dotter föredrar att ur de talrikarna så hon tar själv en sådan talrik.

 

Jag särbehandlar inte hennes matvanor. Jag ser till att äta likadant som hon. Och min son. Men min man envisas med sitt. 
Men om jag inte begränsar portionerna äter hon mycket mer än vad hennes pappa gör. Hon äter för att det är gott. Jag lagar så nyttig mat jag kan och gör sallad. Serverar alltid med grönsaker. 

Jag är inte exakt säker på hennes längd men ca 140 och väger 43 kg. Men jag har inte stirrat mig blind på vågen utan det jag ser, hennes mage som har växt. Hur hullet har satt sig runt midjan.

 

Det är ju precis det jag tror. Hon äter massor med mat. Men jag tror att jag får lösa det genom att göra exakt mängd med mat. Normala portioner så finns det inte mer att ta sedan. 

Hon har ju träning tre dagar i veckan men jag försöker få med henne på mina promenader och även när jag springer. Det gör jag med båda barnen. Att de kanske cyklar när jag springer. Jag tycker det är super viktigt med motion.

 

Alltså jag förstår inte riktigt, feta barn är väl inget bra ur hälsosynpunkt? Jag tycker inte att det är okej med barnfetma. Och det har inget med utseende eller skönhetsideal att göra det handlar faktiskt om HÄLSA. Nu lider inte mitt barn av fetma och jag vill heller inte att hon ska göra det. För även om jag aldrig kommer påtala att hon är tjock så kommer det finnas andra som villigt talar om det för henne. 

När man lider av fetma både som vuxen och barn får man faktiskt en den skadliga följdsjukdomar av det. Jag anser mig inte vara en hysterisk mamma, jag vill inte att mitt barn ska bli överviktig och bli sjuk pga det. Det är fanktiskt mitt ansvar som förälder att se till att mitt barn är sunt. Att hon mår bra och får den bästa tänkbara livssituationen. Jag vill ju förhindra innan det är ett faktum.

Jag tycker synd om väldigt överviktiga barn. Som har föräldrar som fortsätter att göda dem med en massa skit så att de kan växa ännu mer på bredden. Och om man ser sig omkring så ökar de barn ganska kraftigt i antal.

Och för att jag vill att mitt barn ska vara hälsosamt har inget med att göra att jag inte ser henne som en individ. Vilket jag väldigt mycket gör. Ser inte din koppling där.  

Och det är ju det som jag försöker göra. Många med mig. Bara för att man värnar som sitt barns hälsa betyder det inte att man sitter och kallar dem för fet och tjock. Skulle aldrig falla mig in. Skulle inte ens säga det till en vuxen som är fet. 

Men det handlar ju som du skriver att styra de i rätt riktning.