Kronisk hyperventilation

Låter inte som en diagnos du fått inom "den vanliga sjukvården"? Stress, much?

Detta är knappast en särdeles vanlig diagnos, frågan är om det ens kan räknas som eg sjukdom, utan mer som ett "tillstånd" eller "syndrom". Hyperventilation är ju bara ett tillstånd av "aktivt andningsarbete", och det är ett normalt tillstånd tex i smb med träning eller andra tillfällen där ökat ventilationsbehov föreligger. Andra vanliga tillfällen är ju vid stresspåslag/oro. Lägger man till kronisk verkar det ju pågå hela tiden, även när det inte är fysiologiskt nödvändigt. Resultatet är troligen att man ex vid en ktrl av artäreiell blodgas noterar att du har ort om syre i blodet och låga koldioxidhalter. Ibland resulterar det i att ph i blodet drar åt det mer basiskahållet, alltså stiger. För ögat kan man se att folk andas antingen djupa andetag, eller ovanligt många, eller så syns inte så himla mycket alls. Helt normalt ex vid fysisk ansträngning. Även vid stress, smärta, ångest kan vi se det på akuten. Som ett resultat kan olik även upplev domningar och pirrningar i fingrar och mun, eller yrsel, pga tillfälligt ändrade blodvärdesförhållanden. Det normala är ju dock att man sluter "överandas" när den där situationen år över. De här systemen är MYCKET delikat kontrollerade kroppen. du nu verkar beskrivas ha en kronisk överandning tycker jag låter lätt weird. Har de utrett dig med blodgas, spirometri/funktionstest med det resultatet låter det iaf som att de inte hitrat någon "allvarlig behandlingsbar" sjukdom, åtminstone. Det låter helt enkelt s om att du överandas....orsaken till det går knappast att säga här. Det var därför jag undrade om du stressar - man kan lätt spring unt och lära ig den typen av kroppsliga ovanor vid stress, oro och ångest. Någon annan medicinsk orsak kan jag inte f n komma på.

[quote=71434877][quote-nick]Anonym (???) skrev 2013-10-20 18:07:47 följande:[/quote-nick]Detta är knappast en särdeles vanlig diagnos, frågan är om det ens kan räknas som eg sjukdom, utan mer som ett "tillstånd" eller "syndrom". Hyperventilation är ju bara ett tillstånd av "aktivt andningsarbete", och det är ett normalt tillstånd tex i smb med träning eller andra tillfällen där ökat ventilationsbehov föreligger. Andra vanliga tillfällen är ju vid stresspåslag/oro. Lägger man till kronisk verkar det ju pågå hela tiden, även när det inte är fysiologiskt nödvändigt. Resultatet är troligen att man ex vid en ktrl av artäreiell blodgas noterar att du har ort om syre i blodet och låga koldioxidhalter. Ibland resulterar det i att ph i blodet drar åt det mer basiskahållet, alltså stiger. För ögat kan man se att folk andas antingen djupa andetag, eller ovanligt många, eller så syns inte så himla mycket alls. Helt normalt ex vid fysisk ansträngning. Även vid stress, smärta, ångest kan vi se det på akuten. Som ett resultat kan olik även upplev domningar och pirrningar i fingrar och mun, eller yrsel, pga tillfälligt ändrade blodvärdesförhållanden. Det normala är ju dock att man sluter "överandas" när den där situationen år över. De här systemen är MYCKET delikat kontrollerade kroppen. du nu verkar beskrivas ha en kronisk överandning tycker jag låter lätt weird. Har de utrett dig med blodgas, spirometri/funktionstest med det resultatet låter det iaf som att de inte hitrat någon "allvarlig behandlingsbar" sjukdom, åtminstone. Det låter helt enkelt s om att du överandas....orsaken till det går knappast att säga här. Det var därför jag undrade om du stressar - man kan lätt spring unt och lära ig den typen av kroppsliga ovanor vid stress, oro och ångest. Någon annan medicinsk orsak kan jag inte f n komma på.[/ Gott om syre i blodet, inte ort och inte ont....

Samtliga symptom du beskriver skulle kunna vara stressrelaterade. Jag skulle prata med en sjukgymnast eller psykolog för diskutera närmare. Ibland räcker det med enkla andnignsövningar och tips om lämplig fysisk träning, men kan det vara värt prata igenom besvären med någon som ser saken på ett annat sätt, ex psykolog. Man är inte alltid medveten om varför man gör som man gör, eller för den delen ibland ens hur man mår ibland. Jag ser det tveksamt att en internmedicinare skulle kunna hjälpa dig längre.

Det finns folk med olika inriktning. Somliga har mer insikt om detta än andra. Din psykolog hade inga andnignsövningar som alternativa övningar? Antingen annan psykolog el en intresserad sjukgymnast med inriktning kroppskännedom. Det finns andra sätt lära sig kroppskännedom, och det bästa är att använda kroppen. Träning med andra ord. För andning och aktiv träning av kroppens rörelse i rymd kan jag eg ffa rekommendera yoga, inte för det funkar för mig, men för det funkar för många. För min del funkar löpning.btesta dig fram. Det är inget farligt, även om det känns konstigt på vägen.