Min dotter som är 7ar säger redan nu att hon är "sämst i klassen" och börjar ge tecken pa att ge upp. Jag har insett att jag maste ta mycket större ansvar och jobba med henne hemma för att hon ska fa bättre självförtroende. Sedan har vi "turen" att fa en lärare som säger "trevliga" saker som : nej inte han, han läser sa langsamt" när de ska läsa tillsammans i klassen. Hmmmm
Ett färskt exempel fran idag: jag följde med min dotters klass till badhuset och de skulle dela in barnen efter hur mycket de kunde simma. Min dotter ställde sig i den bästa gruppen och i och med att jag vet att hon inte är sa bra pa att simma, sa jag det till fröken. Efter det var det en slapp simlärare som sag att hon kunde simma nagra simtag i lilla bassängen och pa nagot sätt hamnade hon i den svaraste gruppen som hennes fröken tog hand om. Jag hade alltsa just sagt at tanten att hon inte simmade sa bra och vad gör hon? Hon skiter i vad jag hade sagt och säger at henne att DYKA MED HUVUDET FÖRE i djupa bassängen. Tack och lov gick det bra och hon tog sig upp med viss möda. Jag fick ga och säga at en simlärare att hon kanske inte kunde vara i den svaraste gruppen och han höll med och flyttade pa henne. Men dotterns fröken JA HUR TÄNKTE HON???????? Till historien hör att min dotter har varit mycket rädd för djupa bassängen och att hon äntligen började känna sig säkrare. Jag ville absolut inte att hon skulle bli rädd igen. Tack och lov gick det bra och min dotter kände sig glad efterat även fast det var lite chockartat.
Summan av kardemumman: det föräldrarna säger skiter man i. Barnens välmaende skiter man i . 
När vi kom tillbaka till skolan och gick ur bussen och barnen gick lite stökigt och inte pa en rak rad tva och tva, stannade fröken och skrek : det är inte bara för att föräldrarna är med som ni ska ga slarvigt....
Senaste grejen min 7-aring rakat ut för, är att fröken höll upp hennes arbete och sa "regardez quel travail de cochon" inför hela klassen ( betyder ungefär: titta vilket (daligt) slarvigt arbete). En otroligt negativ attityd!
Jo kanske det. Det som blir jobbigt för barnen är ju att bryta upp fran alla kompisar...man tvekar om det är rätt lösning