Uppfostran!!?

Har samma regler, men problemet här är att barnen skiter fullständigt i de reglerna och jag är aptrött på att hela tiden behöva tjata/påminna dem om vad som gäller.
De är nu 6 och 9 år och vi har haft samma regler hela tiden och ändå så ser de ut som frågetecken när jag säger till dem. Och de struntar i att jag säger till dem. 
Jag har provat med att köra med positiv feedback när de gör bra saker, men eftersom de inte gör någonting frivilligt - inte ens följa de regler vi har, så blir det svårt...
Har haft saker där de har kunnat tjäna extra pengar, men det finns inget som helst intresse för det. De får inte allt de pekar på och jag säger nej till allt tjat i affärer oavsett vad det gäller och jag ger aldrig med mig, men ändå tjatar de  sig blåa och jag blir tokig på dem.
Tar de då lärdom av detta och ser till att tjäna ihop egna pengar för att kunna köpa sakerna själva istället för att tjata på mig? Nop.

Jag har rensat hela huset på leksaker flera gånger och de bryr sig inte. När de efter några veckor får tillbaka någon leksak så bryr de sig ändå inte om att hålla ordning på den.
Jag har massor av gånger dragit in förmåner, men vem bryr sig? Var ju synd just då och man kan gråta krokodiltårar, men 5min senare är det totalt bortblåst och livet är skitkul igen. Vem bryr sig då om att man inte fick åka till leklandet för att man inte hade ordning på sina saker. Det är ju minst lika roligt att leka med Lego.
Och ta lärdom av detta till nästa gång? Varför då?

Nu har jag lackat ur ordentligt så idag sitter de vid var sitt bord i huset och gör ingenting. Vi skulle ha åkt iväg till ett museum som ena sonen pratat om länge att han vill till och vi skulle luncha på stan och sedan åka och fika hos mormor och morfar. 
Men eftersom de inte plockade upp saker som jag sa till dem om så blev det inget idag. Den berömda droppen föll.
Jag gick med dem och påtalade massor av saker som de skulle ta hand om och ändå så blir inget gjort.
Står man och trampar på tuschpennor utan kork på golvet? Sitter man framför datorn och glor när jag har sagt till flera gånger att man ska plocka upp pennorna och röja i datarummet. Man får inte spela om det inte är i ordning... Böckerna som låg i soffan har jag sagt till om flera gånger och de vet att de inte ska ha saker i det rummet. Leker de med dem just då är det okej, men det ska inte bli saker ståendes där när de drar vidare. Skräpet efter en sak de fick igår låg kvar fast jag sagt till flera gånger. Osv. i alla oändlighet.

 

Min senaste teori är att barnen lever i sådant oväsen hela dagarna så de är vana att stänga av och därför hör de inte när man pratar med dem.
De har stängt av och lyssnar inte.

Jag sa ex igår att vi skulle ta en annan bil än den vi brukar ta när vi åker till skolan. Det var tyst när jag sa det och ena var utanför dörren när jag öppnade dörren och sa att vi ska åka transporter idag. Ändå går han vidare till Mercedesgaraget...
För att han skulle lyssna var jag tvungen att vråla till.