Hur ser era måltider ut, ni med barn mellan 2-5 år?

Våra får sitta lugnt och stilla på rumpan, föra normalt samtal med varandra och äta det som bjuds, det som skall fram ställs fram innan och det får de hjälpa till med för när sedan alla sitter så ska vatten osv finnas så man slipper joja upp och ner. De får lägga på sin egen mat och det som de lögger på skall ätas upp så då påtalar vi att det är bättre att ta mindre och sen ta mer, allt skall provsmakas om man tål det och de gör det men vi har involverat båda sen de var små i matlagning och dukning, idag är de 2 och 4. Sitter kvar gör man tills alla barn ätit upp så är det bara, vilket mina lärt sig från början, vi skulle aldrig fixa att ha det stökigt. Vi tänder ljus och då måste det vara lugnt och stilla

Regel två ska du inte räkna med. Iaf en tvååring är för liten för att bedöma hur mycket det äter. Vi har som regel att tar de mycket mer än de äter då ger vi dem nästa gång. Att tvingas äta upp ger ett dåligt förhållande till mat.

Tvinga inte barnen att äta upp, hjälp dem istället att lägga upp och lägg bara upp lite i taget som två kött Ullared och en sked makaroner. De får självklart mer men bara lite i taget så de klarar av att äta upp. Den andra regeln kan nog vara svår för en 2 åring men om ni vill införa den se till att försöka prata med barnen och hålla ett samtal igång med barnet som är klart så det inte bara blir en tråkig väntan,

Tvinga inte barnen att äta upp! Det får komma senare och leder vara till att de måste åsidosätta sina hunger- och mättnadskänslor om ni tvingar dem. Lägg upp lite i taget till dem bara.

Våra barn är 3 och 5 år om några månader. Nu har vi ganska lugna måltider, i vintras var dock lillebror alldeles för mycket tvååring plus trött och ohungrig (åt mycket till lunch på dagis) för att sitta med.

Vi kör konsekvent med att middag är trevligt att äta ihop, oavsett om yngsta spårar ur ibland så försöker vi hålla lugnet, fortsätta äta och småprata.

De får gå ifrån när de är klara, vi börjar uppmuntra äldsta till att sitta kvar tills lillebror är klar men det är inget tvång. Hon går ibkand upp till sitt rum istället då och leker. De får inte se på tv direkt efter maten i alla fall, just för att inte den ska locka.

Som sagt, vi har kaos ibland men mer och mer sällan. Se det långsiktigt och så fort er yngsta mognar lite så kommer det bli skillnad.

Vi har att ett barn kan få hjälpa till lite under matlagningen. Få hälla i riset i vattnet eller blanda om något skall blandas osv. Man får hitta saker som dom kan klara av efter ålder. Hjälpa till med att duka och ta fram saker som mjölk å en vatten kanna för att slippa detta å behöva gå från bordet. Tv avatängd å telefoner med nedsatt ring ton eller på diskbänken. Man kan oftast ringa tb dem som ringt å ibte ta det under maten. Så gör vi å det funkar för det mesta

Det är först nu när våra barn är 3 resp 5 år som de måste sitta kvar vid bordet tills alla är klara eftersom det är trevligare, innan hade det aldrig funkat utan de fick gå och leka när de var mätta/klara. 

Vi har regeln att man måste smaka, inte äta upp (man ska faktiskt sluta äta när man är mätt och jag vet att jag själv skulle må bra av att hoppa över sista köttbullen ibland men jag är inpräntad att man måste äta upp).

Nu har vi bara ett barn, så det är ju inte jämförbart med två. Men han är 3 år, vilket ju inte är känt som den smidigaste åldern...

Men han sitter faktiskt stilla och äter till vi är klara. Springer aldrig iväg... om han inte blir akut bajsnödig, förstås, vilket har hänt nån gång...
Men är vi och besöker andra som har små barn som sticker innan middagen är klar, så vill han ibland hänga på. Men han är otroligt matglad, och har alltid varit, så maten har starkare dragningskraft än leken...
Och om han skulle vilja gå ifrån bordet, så skulle han få det. Jag ser ingen vinst i att tvinga honom att sitta kvar om han har ätit klart.

Och vi skulle aldrig tvinga honom att äta upp allt på tallriken. Det anser jag vara en hemsk regel! Han äter generellt väldigt bra och mycket, men är det något han inte gillar så får han självklart lämna det. Tvång och trugande är rena döden för matglädjen.
Han tar inte maten själv. Den som lagar maten brukar lägga upp på allas tallrikar, så att det ser snyggt och aptitiligt ut. Lite som på restaurang. Och sen äter han det han vill av det. Och så får han fylla på mer av det han önskar.

Men vi tillåter inte lek med maten. Börjar han kladda och köra runt med fingret i såsen eller bygga torn av morötterna så tar vi bort maten.

Tvinga dem att äta upp allt på tallriken låter hemskt,det gör bara matsituationerna ännu värre.Man kan aldrig tvinga dem att äta.Sonen är två år och 3 månader.Vi lägger alltid upp en normal liten barnportion till han,de vet inte hur lagom mycket de ska ta om de får ta själva.Vi har regeln att vid matbordet sitter vi lugnt och stilla och äter.Det ska vara lugnt vid maten och vi samtalar pratar om dagen vad han gjort mm.Ibland vill han ha en liten bil bredvid men det är ok.Han får heller inte leka med maten, inte gå ner och springa och leka förrän han är färdig.Han måste inte äta upp allt men han ska vara klar.Säger alltid till när han är mätt "färdig" "mätt magen" :)  Sen säger han tack tack maten SEN får han gå ner.Sen fortsätter vi äta medans han leker eftersom han oftast blir klar först.Det är lite svårt när man är borta och har varit krångligt i början hemma också men det har blivit bättre.Men tvinga aldrig

min tjej är 3 år.

frukost hemma när vi är lediga så sitter hon vid bordet o äter det hon villel ha. macka yougurt eller va det nu va. regeln är att man sitter kvar tills man har ätit av allt man tagit för sig. inte äta upp allt kanske, men äta. 

lunch är likadant, även här sitta kvar och det är tvång på att smaka iaf en eller två tuggor. man sitter tills man gjort det.

ibland blire kvällsmys framför teven o då behöver jag varken säga till eller från. hon äter tills det är slut utan att säga pip.

o tvätta händer o mun efter maten gör hon av sig själv numera.