ni som flyttat för att slippa varannan veckas boende

jag flyttade 20 mil ifrån pappan, vi hade gemensam vårdnad. Jag har barnet heltid, han hälsar på ett par ggr om året. Jag har nu ensam vårdnad och ja det har väl varit en del dispyter men det har lagt sig nu efter några år...

Det största problemet jag har nu är att när mitt barn leker så är alltid pappan död. H*n vägrar prata om sin egna pappa. H*n är sviken, fruktansvärt sviken. Vill du att samma sak ska hända dig?

Vill du att samma sak ska hända ditt barn? Man må tycka illa om personen man skaffat barn med men man måste se till sitt barns bästa. Alla barn bör få veta vem deras fäder är och se till så de kan få en relation till dem på en nivå som passar barnet.

Att mitt barns pappa skitit i att skapa en relation hör inte riktigt till men du vill trots allt försvåra den. Du kan inte låta din känslor styra!         

Nja försvårat har jag väl inte, jag flyttade närmre alla släkt så h*n har fått möjlighet att skapa en relation till mormor, morfar, farmor, farfar osv, sen att han aldrig åker och hälsar på varken sina föräldrar eller sitt barn det kan jag väl inte hjälpa så väldigt mkt...

På grund av mig har mitt barn en nära relation till hela sin pappas släkt. Fy så hemsk jag måste vara ;)  

De är viktigare att ha än någonting. Jag kunde bott kvar, mitt barn hade inte haft en bättre kontakt med sin pappa för det. Så just i vårt fall spelar det ingen roll om jag bott i samma stad eller som nu för hans intresse för sitt eget barn är inte särskilt stort eftersom han prioriterar annat före. 

Hellre ha släkten än ingenting alls, eller?  

Kan inte familjerätten få honom till att skapa en kontakt med barnet skulle jag då kunna forcera fram en? Jag vet inte riktigt hur du tänker men sen kan du inte veta bakgrunden till nutiden.    

Nej absolut inte jag flyttade närmre min och hans släkt för att vårt barn skulle få veta sitt ursprung och vara bland människor som tycker om och bryr sig om h*n. Vi hade gemensam vårdnad från början. Inte särskilt lätt och flytta om inte han hade godkänt det. Han har alltid lämnat över ansvaret på mig och till slut så lämnade han frivilligt även över vårdnaden för att underlätta alla papper för oss och även för att jag skulle få föräldrardagarna, han har inga som helst funderingar på att själv ta ut några, vilket du säkert redan förstått. Är det nåt så får han reda på det ändå.

Och det gör mig så ledsen när det finns pappor som faktiskt vill göra allt för sina barn men mamman gör allt för att sätta stopp för det! Det är ett otroligt stort ansvar att bli förälder man kan inte längre bara tänka på sig själv men verkar vara alltför många som inte förstår det...