ni som flyttat för att slippa varannan veckas boende

Varför är ni så negativa mot TS?
Tror ni verkligen inte att hon har sina skäl att inte vilja lämna bort sitt barn till pappan halva tiden?

Själv skaffade jag barn med en man som totaländrade sig så fort jag blivit gravid.
Jag sparkade ut f-nskapet redan innan barnet var fött.

Sen hade han fri tillgång till barnet i mitt hem och även att gå promenader och att jag var iväg på diverse kortare ärenden.
Efterhand som hon blev äldre fick han lov att hämta på dagis/fritis och göra vad han ville.
Mitt enda villkor var att han inte fick ta med henne hem över natten (han bor 10 mil bort av egen vilja, jag bor kvar där jag alltid bott).

Skulle han börja ha dottern över natt fick han träffa henne oftare som en sorts inskolning. Det tyckte han verkade både dyrt och jobbigt så därför föll det på det. Han har haft väldigt liten kontakt med henne och nu är hon 19 och de har inte träffats på över 2 år. De senaste 9-10 åren har jag inte alls varit inblandad i deras umgänge utan det har de själva skött per email och att han ringt hennes mobil. Tyvärr har det varit väldigt sporadiskt där också. Han har helt enkelt inte rätta intresset.

TS: Du kan visst flytta med ditt barn. Gör det innan barnet börjat på dagis. Se till att få dagis på den nya orten och sen ska du göra allt för att pappan och barnet ska kunna träffas så ofta som möjligt. Det innebär att även du ska åka med barnet till honom. Du kar säkert någon kompis du kan sova hos under deras helger - eller kanske ett vandrarhem.

Pappan kommer inte få boendet. Och om det mot förmodan skulle bli så, så är det ju bara för dig att flytta tillbaka.  Allt snack om att du bara skulle få umgänge med kontaktperson är bara löjligt. Det som isåfall skulle hända är att ni får vv. Men tänk på att du just nu har ett så litet barn att det inte ännu är tal om vv och att då flytta boendet till pappan är högst osannolikt. Speciellt om han inte visat sig vara årets pappa direkt.

Lycka till!               

Hur många av er känner till en mamma som i princip inte längre träffar sitt barn?
Hur många känner till en pappa som i princip inte längre träffar sitt barn?

Jag känner till mängder med pappor som träffar sina barn alldeles för sällan och ingen enda av dessa gör det för att de inte får utan för att de inte vill/hinner/orkar/nya frun vill inte/det är för dyrt/ etc...

Min egen bror sa att hans känslor för sin förstfödda var svala de första månaderna och att han tyckte mer om sina syskonbarn det första halvåret. Detta trots att han bodde ihop med barnet och mamman lämnade bebisen i hans vård flera timmar varje kväll för att jobba med sitt extrajobb.

Det är helt enkelt lättare för kvinnor att knyta an till sitt barn pga graviditet, förlossning, amning, gener (?), etc.