Åååååh! Det går så långsamt. Vill till v. 18 med en gång och gå på UL. Är liksom bara i v. 5 (4+4) nu så det är ju lääänge kvar. Har inte ringt BM ännu. Sist (första barnet) var vi på inskrivning i ca v. 10. Vet inte hur dom gör nu med andra barnet.
Känner typ inga symptom mer än trött, trött och blir helt klar mer lättirriterad av det (eller hormonerna). Märker att jag fräser ifrån mot sambon betydligt snabbare än vanligt. Ska försöka skärpa mig.
Jättejobbigt för er som börjat blöda. Även om man vet risken för MF så är det ju ett barn man ställer in sig på när man plussar.
Jag hoppas min lilla vill hänga kvar där inne. Även om jag njuter av att inte illamåendet har kommit än så är det ju samtidigt lite overkligt när jag bara är lite tröttare på dagarna och mer svullen om magen på kvällarna.
Fast jag försöker njuta av att sova på mage och kunna äta typ vad som helst (ett litet tag till).
Har jättesvårt att somna om på nätterna jag med och här väcks jag ju av dottern som nattammas. Har börjat försöka hoppa över första amningen varje natt och vi båda har varit vakna två timmar per natt innan vi somnat om. Så tröttheten behöver inte ens bero på graviditeten.
Sambon måste tro att lillan blivit svår att natta senaste dagarna... När hon somnat ligger jag och läser ikapp allt ni skrivit :)
Sambon måste tro att lillan blivit svår att natta senaste dagarna... När hon somnat ligger jag och läser ikapp allt ni skrivit :)
ps. I love you heter filmen. En riktig snyftare.
Jag som också hade ett extremt illamående som inte gav med sig när jag väntade dottern (kräktes kräktes kräktes) känner också att det är lite knasigt att längta efter hravidsymptom men samtidigt är det ju så overkligt om man inte KÄNNER nåt.
Dagen innan UL (alltså i V 18) så var jag så himla ledsen. Var helt säker på att det inte famns något barn där inne och tänkte att jag borde förstått eftersom jag inte kände några fosterrörelser. Då påminde sambon mig om att jag varit sängliggande nästan på heltid och spytt i flera månader. Räckte inte det som bevis?
Jag var ändå inte övertygad.
Man blir så himla knäpp som gravid ibland :D
Att få illamående, foglossning och sen hepatos (hemsk klåda som dessutom är farligt för barnet) kändes som ett jobbigt uppvaknande från min illusion av vad det innebar att vara gravid. Hoppas få det lite lindrigare den här gången för nu har jag ju en ettåring som kräver rätt mycket här hemma.
Är i V. 5+2 och än har inte illamående tagit fart. Passar på att fixa massa saker för jag räknar med att det kommer. Än är det bara den förlamande tröttheten och bristen på aptit som påminner om att jag är gravid.
Mitt dagens postivia är att illamåendet inte har kommit än (för det räknar jag med). Njuter av att kunna leka vilt med dottern och ta promenader. Att vara totalt orkeslös är så mycket lättare att hantera än däckad av kräkningar. 
Jag är sjukt trött men har svårt att somna om på nätterna. Går runt med en känsla av att vara bakis/ha festat hela natten. Håller just på och avslutar nattamningen och även om hon inte är ledsen så blir det ett par timmar vaket varje natt innan hon somnar om med hjälp av vatten i nappflaska och napp. Hoppas snart att hon vara sover till 5 då jag fortfarande ammar för att vakna vid tolv och tre och vara vaken länge pallar jag nog inte så många nätter till.
Hon kommer ju vara så liten (1 år och 10 månader) när liten kommer så att förklarar för henne att hon kommer bli storasyster är lite bortkastat än så länge. Hon skulle inte alls förstå vad vi pratar om. Kanske blir lättare att förklara mot slutet när hon är större och det finns en mage att känna på.
Vi bor snart i södra Sverige. I mars går flyttlasset till Rörum, Österlen. Hela min familj bor i Skåne så det ska bli så härligt att bo närmre. Nu bor vi i norduppland så det blir lååång resa varje gång jag åkt ner med lillan.
Vi tog reda på kön med dottern men hade egentligen bara tur att det gick att se tydligt. Var iväg på ett UL till för BM studenter och då gick det inte att se något allt för hon låg helt fel. Hade inte tänkt på det innan (bara räknade med att man alltid kunde se) så nu ska vi fråga om det ser men vi räknar inte med att få reda på kön. Vill gärna veta, även om jag inte är en sån som ska måla rummet rosa/blått så gör det namnsökandet lite enklare.