Sambon uppmärksammar aldrig min födelsedag

Vi firar inte varandra något nämnvärt vid födelsedagar, köper tex inte presenter. De pengarna lägger vi på barnen istället.
Däremot kan min man ge mig ett glas vin tex och be mig sätta mig ner och ta det lugnt när han städar eller lagar mat. Det uppskattar jag ännu mer än presenter.

Ja, alla är ju olika. I min familj har vi alltid firat födelsedagar, både till föräldrar och barn, och jag tycker det är en enormt trevlig tradition. Jag skulle inte uppskatta att ha det som ts... men tyvärr har jag inga tips på vad du kan göra. Antar att du har försökt prata med honom?

Jag hade en sådan kille i sju år och hanterade det genpm att byta kille och bli sedd.

Min sambo är liknande men där har jag helt enkelt sagt åt honom vad jag förväntar mig till födelsedagen, mors dag och alla hjärtans dag mm. Present (och ger exempel på saker som skulle vara bra) och lite kärlek. Att han aldrig säger att han älskar mig har jag slutat bry mig om, jag ser det i handlingar som att han lagar alltid mat som jag gillar istället för det han gillar och liknande. Och så lägger jag orden i munnen på honom. Det där gör du för att du älskar mig va? Eller Åh vad du måste älska mig mycket som gör det där! Förut brydde jag mig mer och vi har pratat om det men sedan har jag helt enkelt insett att han inte är sådan som öser kärleksbetygelser.

Vi firar inte heller de vuxnas födelsedagar här hemma, jo, den som fyller år av oss vuxna får välja middag.

Vi är dessutom usla på att komma ihåg varandras födelsedagar 

Samma här, så jag talar om för honom när det är dags att köpa en present till mig. Förr köpte jag mina egna presenter och lade paketerna i hans garderob och berättade dagen innan var de fanns. Men han fattade inte den hinten, tyckte bara att det var attans bekvämt. Det går inte n i hans tjocka skalle att jag gillar att få presenter när jag fyller år. Att jag inte vill peka t vad jag vill ha, då kan jag ju köpa det själv. Att det liksom är grejen med presenterna att man inte skall veta. Jag har försökt att tala om att det spelar ingen roll vad det är om det är en liten pyttig billig grej, men det går inte in. Han fattar inte att grejen är att bli ihågkommen, att bli prioriterad.

Så det enda som gäller här hemma är att jag börjar tjata om min födelsedag några veckor innan jag fyller år, Talar om för barnen att nu är det dags att påminna honom.

Varför inte hitta andra värden i stället för att bry sig eller tror du han gör det på ren jäkelskap det tror inte jag mer att en födelsdag kanske inte är så stort för honom när man är vuxen

Vi har varit tillsammans i fem år och jag har ALDRIG någonsin blivit uppmärksammad på min födelsedag. Fast jag tydligt sagt vad jag önskat mig. Det enda jag önskar mig är frukost på sängen och inte ens det har jag fått.  
Vi har till och med tillsammans gått till affären dagen innan födelsedagen och jag har sagt och pekat vilket bröd och vilket pålägg jag önskar mig. (Jag vet ÖVERTYDLIGT!) men har har ändå inte fattat och köpt det.
Ibland har han mumlat något om att det inte blir någon överraskning då... Men vadå, det har ju aldrig ändå inte blivit någon överraskning.

Jag har tydligt sagt att jag vill bli grattat på morgonen och att det är viktigt för mig, jag vill bli sedd och ihågkommen. Jag vill inte gråta hela dagen för att på kvällen inte heller få någonting....  

Många av er skriver att i er familj så firar ni inte vuxnas födelsedagar...och det är väl ok om det är ett gemensamt beslut.
Men på TS så låter det ju som att hon vill bli firad....och då tycker jag att det hela blir en annan sak.

Jag tycker inte att det är för höga krav att begära att en vuxen ska köpa/göra nåt extra en endaste liten dag på året om man vet att den man lever med blir glad av det.

Min man har varit likadan. För honom handlade det om både glömska och ovana att göra sånt...
Han gjorde inget för han var rädd att göra fel. det låste sig, han försträngde och sköt det framför sig...och när dagen väl kom så hade han liksom inte fixat nåt...
Idag fixar han jättefina saker...

Kanske behöver din sambo konkreta tips som någon föreslog här ovan. De första gångerna kanske det inte känns så kul att behöva säga åt honom vad du vill men sedan kanske han har lärt sig....
Skriv ner och honom 5 alternativ på vad han kan hitta på (tex biokväll, brunch, bowling, middag på favvorestaurangen eller romantisk middag hemma) och utryckligen säg att att 1 av dessa får du välja och jag vill INTE veta vad du valt.
Om han gör något av detta så ska du förstärka förstärka förstärka....
Gör likadant vid mors dag...ge tex 5 namn på restauranger och be honom boka på en av dem...och INTE säga vilken...