Mitt barn verkar inte accepteras!

Jag har varit bonusmamma i 6år! Fick för ett år sedan ett barn gemensammt med deras pappa! Jag har haft mucket med de barnen att göra, vabbat, lekt, tröstat, firat, kalasat åkt på semester varit på föreställningar osv osv! Jag har haft dem mer än deras mamma trots att vi har dem vv! Alla har tyckt bra om mej förutom deras mamma! Jag kallar mej däremot inte för mamma till dem! Men nu när jag fått eget barn så känns det som att jag behandlas som om jag svikit bonusarna som att min bebis inte är lika värd eller knappt ens välkommen! Om jag säger något positivt om min bebis så möts jag av tystnad eller av snipoga kommentarer såsom " ja, men det är väl inget annorlunda mot något av de andra barnen ". , vilket jag aldrig sagt heller! Men jag måste väl få prata om våran bebis oxå? Jag har rannsakat mej själv och ser alltid till att säga något positivt om båda syskonen innan jag ens nämner bebisen, men ändå så är det inte riktigt ok! Det enda som jag kommer på som kan ha gjort folk irreterade på mej var när faster hälsade på och det första hon säger var att han var lik sin bror och då sa jag att jag inte tyckte det! ( bonusarna var inte där)Men det var inte för att jag ville sära på syskonen eller markera! Utan enbart för att de verkligen inte är lik varandra! En av bonusarna ser precis ut som sin mamma och den andra är rödhårig, sneda ögon och fräkning- inga drag som min son har! Jag har sagt att bebisen är lik sin pappa massor av gånger och får svaren att det är det den äldre bonusen som är! Ok! Får inte bebisen plats då! De har olika drag från honom, men är båda lik! Sedan slutade bebisen att vara lik pappa och började se ut som mej och när folk sa det så verkar det fel det med! Som att han måste bara vara lik sina syskon och jag får knappt vara lik min egen son, inte pappa heller! Till bonusarna har jag sagt att han är lik dem båda, men det är för att bekräfta dem som syskon! Sesan när jag var gravid fick jag höra att det inte var lika speciellt för min man som för mej för han har ju redan barn! Men det var mest från bonusarnas mamma som var svartis, men även från faster och tom min egen pappa! Skitelakt ju, vem säger så till någon överhuvudet taget när de är gravida! Skulle aldrig rapa ur mej att deras graviditet inte skulle vara speciell min man sa snällt nog att detta barn var precis lika speciellt..., eller som faster påpekade- det är lättare för dej att föda bebisen - för "maken" har ju redan gjort det med sitt ex!! Jag känner att jag går och ältar sånt här och jag känner mej så arg och ledsen över att mitt barn inte känns välkommet! Så oförtjänt! Jag som varit med och alltid alltid ställt upp för dem! Aldrig särbehandlat nu heller! men de däremot särbehandlar jättemycket, det finns inte ens en dukad plats för bebisen i söndags när vi åt hos farföräldrarna till barnen! De har inte köpt barnstol, mugg, tallrik eller bestick som de haft åt de andra barnen! Han skulle vara utan mat och akulle vänta tills vi kom hem! Farföräldrarna shoppar massor till de stora barnen, men köper inget till bebisen! Känns jättekonstigt! Borde det inte vara lite roligt med bebisen oxå? Fel kön var det på bebisen oxå, de har redan 3 barnbarn som är pojkar och var inte sugna på en till! De ville hett att det skulle vara en tös! Tydligen jätteviktigt med könet på ett barn både för faster och farmor och farfar och vårat barn hade fel kön! Har bestämt att inte bjuda faster eller storkusinen till 1 års kalaset för jag vill inte må dåligt över särbehandlingen och elaka kommentarer. Ville skriva av mej lite, kanske mår jag bättre då, tar gärna emot tips eller andras erfarenheter!