Kissnödig hela tiden (nästan)

Har du fått träffa nån gynekolog? Finns det ingen sköterska som jobbar med denna typ av problematik? Har för mig att det finns det där jag bor. Hur var det innan det här började då? Var det helt normalt då eller?

Jag har gjort en gynekologisk undersökning men det hittade inget. Försökt få hjälp via vårdcentralen men senaste läkaren sa eftersom jag att jag hade "stressblåsa" och att han bara kunde ge mig rådet att hålla mig 4 timmar. 

Vilket jag som sagt var inte har problem med när jag är hemma. Sen har det ju gått bra det första dagarna på jobbet efter jag varit hemma 1 vecka och även att blåsan lugnat ner sig i övrigt men efter 3-4 dagar på jobbet är det igång igen och samtidigt som jag har värk över bäckenet men de menade läkaren var träningsvärk och att jag då får det eftersom jag reser mig upp och ner på jobbet mot att jag varit hemma.

Less på att gå tillbaka till jobbet efter att mått ok i 2-3 dagar ( och kunnat gå handla i mataffären i 20 minuter tex) för att sen ha samma helvete igen efter några dagar på jobbet.

Om jag fick välja mellan att gå arbetslös och slippa mina "urinbesvär" eller fortsätta som jag har det nu i 3 månader till så hade jag valt att bli arbetslös.

 

Jag har det likadant som du. Och för mig med är det bara när jag är ute eller på jobbet, aldrig hemma. Det är lite pinsamt att behöva springa ifrån möten på jobbet bara för att man blivit max kissnödig på bara 15 minuter trots att man varit på toan innan. För att inte tala om när man är ute på stan, då kan jag behöva rusa in i närmaste butik och be om att få låna toa.  Och när jag är på väg hem (oavsett varifrån), är det ofta så att jag blir nödigare och nödigare ju närmare hem jag kommer. Och när jag väl är vi dörren har jag flera gånger tömt handväskan i panik bara för att hitta nyckeln. 2 ggr har det hänt att jag kissat på mig helt, en gång vid dörren då jag var på väg att låsa upp, och en gång på stan (det var hemskt!). Tack och lov har det aldrig hänt på jobbet för skulle jag nog bara dö.

Eftersom jag aldrig blir så nödig snabbt när jag är hemma är jag också helt säker på att det är något psykologiskt. 

Skönt att höra att man inte är ensam. Varit hemma nu 3 dagar och idag lyckades jag handla i matbutiken utan problem. Jag har har även fått sova på nätterna utan att behöva vakna och behöva rusa till toaletten.

Dock på måndag måste jag tillbaka till jobbet och då vet jag att det kommer sätta igång igen garanterat.

Undra om det hjälper att tänka att jag INTE är kissnödig fast det har jag försökt och även då försökt slappna av och det är då jag läckt lite bara några få droppar precis innan jag fått ner byxorna på toaletten.

Har väl hänt 2-3 gånger och efter det började jag använda TENA.

Dock idag så valde jag att gå ut utan men gick på toa innan jag gick. Tog en promenad på 15 min och sen in i affären ca 20 min och sen hem 5 min.

När jag får den där känslan och den kan komma väldigt plötsligt blir jag oftast yr, lätt illamående, skakig och spänd och kan inte slappna av för då känns det som jag ska kissa ner mig helt.

Är rätt stressigt när man går på toa på jobbet och är oftast nån på toan bredvid (väggivägg) sen ska vi helst gå när vi har rast och inte annars (men då när det är som värst kan jag springa 2 gånger i timmen på jobbet)

Hemma är det inte fullt så ofta. Dock senaste perioden mycket på nätterna. Jag har fått för mig att somnar jag kissnödig kommer jag kissa på mig.

På morgonen innan jobbet kan jag behöva gå 3 gånger sen en gång till när jag kommit till jobbet ca 15 min senare. Sen ca 15-20 min efter det igen.

Jobbiga är att vi har matsalen en trappa ner där det ej finns nån toa. Trots att jag går en gång innan så kan jag sitta max 15 min innan jag måste rusa upp. Vilket betyder att jag måste kasta i mig maten.

Dricker normal mycket. Blivit iretterad i underlivet och urinrör vilket göra att det blir värre.

Hej

Naturligtvis skall du/ni söka hjälp för problemet! Det vore ju skönt att bli av med det. Det är också viktigt att få veta att det inte finns någon bakomliggande orsak som är allvarlig.
Sedan tror jag också att det ofta ligger en hel del psykologi i det här. Även jag har "olyckor" när jag skall låsa upp min dörr till exempel.

Jag vet att det går att leva ett bra liv med det här problemet. Jag har kissat på mig och haft blöjor till och från hela livet. Visst var det jobbigt många gånger men man vänjer sig. Och det är ju i alla fall lindrigt jämfört med många andra problem, krämpor och sjukdomar.

Det verkar heller inte som om andra människor uppfattar det som så märkligt som man först tror. Det är faktiskt många som har inkontinensproblem.Jag lever nu i ett förhållande med en man och när jag berättade om det var hans kommentar: "OK".

Lycka till        

.. Å jag som inte vill träffa nån för mitt "handikapp"

Be om en remiss till en uroterapeut.

Själv hade jag liknande problem och fick diagnosen uretrit, det låg ingen sjukdom eller så bakom bara olyckliga situationer som i kombination ledde till en ond cirkel som jag själv inte kunde bryta.
För mig var det ett helvete att ens klara vardagen med konstanta trängningar och en kissnödighetskänsla som aldrig försvann. 

Efter att vårdcentralen inte kunde hjälpa mig sökte jag mig till en privat urolog som sedan skickade remiss till en urolog på sjukhuset som gjorde diverse undersökningar och sedan hamnade jag hos en uroterapeut. 
Lyssna inte blint på vad en läkare på en vårdcentral säger till dig, jag fick höra saker som "försök hålla dig så länge du kan", "det går nog snart över av sig själv", "försök tänka på annat" osv. jovisst lätt för läkaren att säga.....

Det som tillslut blev min räddning var faktiskt akupunktur, kanske främst för att vid minsta lilla signal om att jag var kissnödig så stressade jag upp mig till max på nolltid och då fanns det bara ett val, att hitta närmaste toalett så fort som möjligt. 

Jag är inte helt problemfri idag men det har lugnat ner sig oerhört mycket och jag behöver inte längre planera mitt liv runt att alltid ha en toalett nära till hands.

Faktiskt skönt att höra andra berätta om samma sak. Man blir ju så fruktansvärt låst i sin oro att inte kunna hålla sig. Ska också söka hjälp av en urolog. Om ni också verkligen råkade ut för olyckor, hur hanterade ni det?

Ska träffa en läkare imorgon igen på vårdcentralen. Ska be att få en remiss till en urolog. Imorgon måste jag tillbaka till jobbet med. 

 

Precis så har jag också haft det i perioder ända sen barndomen. Nu har jag dock inte haft några problem på ett par år. För mig har det hjälpt att ha svarta byxor och binda när det är som värst. Jag vet ju egentligen att det inte hjälper mycket om olyckan skulle vara framme, men det känns tryggare så. I skolan/på jobb har jag gått på toa efter schema, så ofta som praktiskt möjligt, och på det sättet byggt upp förtroende för att jag faktiskt kan hålla mig i x minuter. Väl på toa har jag försökt torka väldigt försiktigt, för jag har märkt att det lätt börjar svida när jag går för ofta, vilket lätt kan uppfattas som kissnödighet när man är orolig. När jag har varit ledig har jag försökt utmana mig så mycket som möjligt, typ druckit ett extra glas vatten till maten och sedan inte gå på toa innan vi startar en film och gå på promenad utan att gå på toa innan. I mitt fall har kissnödigheten och oron för att kissa definitivt varit ett sätt att rikta ångesten från jobbiga saker som händer i livet, så när omständigheterna har förbättrats har problemet gått tillbaka. I ditt fall skulle jag därför fundera på om något sådant kan ligga bakom. Jag skulle även prata med chefen om att du kan behöva springa på toa så att du vet att du alltid får. I mitt fall har det inte varit några problem när jag vet att toan bara är 30 sekunder bort, men så fort jag vet att inom de närmsta 20 minutrarna får jag inte har jag fått panik direkt.  Hoppas du blir bättre snart!