Är din Smartphone viktigare än ditt barn?!

Jag använder min telefon ganska mycket i en del av de situationer som ni pratar om. Inte när jag är ute och går med barnvagnen särskilt, utom att eventuellt knappa på tex RunKeeper för att kolla hur långt vi gått eller så, eller om barnet sover och jag lyssnar på musik i den.

När barnen är nattade, sagan är läst och lampan är släckt och sonen vill att man ska sitta kvar bredvid sängen, då kommer telefonen eller Ipaden fram. Då har jag ro att sitta kvar där och hålla honom sällskap medan han somnar, istället för att bli uttråkad eller riskera att somna och därför känna att jag hellre går ut och sätter mig i tv-soffan.

Om barnen vill ha sällskap i soffan när de tittar på barnprogram kan jag ta fram ipaden eller telefonen, då får de sällskap, men jag slipper bli uttråkad av tvn och hellre känna att jag går därifrån.  Innan jag skaffade Ipad och smartphone hade jag natgligen slagit upp en bok istället, och som jag läser hade jag varit svårare att få kontakt med om jag hade dykt in i en bok än om jag är inne i ett spel. Ändå känns det mer socialt accepterat att sätta sig och läsa. Varför?
 
Likaså på lekplatsen. Visst leker jag med barnet till och från, men jag brukar också sätta mig på bänken och titta på emellanåt (även innan smartphonens tid). Då kan det hända att telefonen åker fram. Förr hade jag ofta pocketböcker i väskan. Eller en tidning. HAde det varit mer ok att sitta och läsa Amelia på lekplatsen? Eller ska det vara dagstidningen? Eller måste man följa barnet med blicken hela tiden? Eller till och med aktivt leka med dem?

Jag har inga problem med att vara kontaktbar även om jag håller på med telefonen, och jag pratar mycket med mina barn och ger dem uppmärksamhet när de vill ha det. Börjar de prata med mig lägger jag bort telefonen. Men när de bara vill ha sällskap tycker jag det är helt ok att hålla på med telefonen, eftersom jag annars ändå skulle ha gjort något annat, läst en bok eller tidning, eller kanske inte ens suttit där med dem....