Jobbig inskolning - vanligt?

Tack för svaret!

Ja, vi får skynda långsamt och hoppas att det löser sig, trots att Liten snart ska flytta hit...

Jo, men inte helt enkelt? Har du konkreta tips?

Ska vi fortsätta ha kontakt med jourhemmet, t ex? 

Hej jourmamman!

Tack för ditt långa svar! Din inskolning verkar ju suverän. Tyvärr finns den del omständigheter som gör att det inte blev riktigt så i det här fallet. Liten är för tidigt född och sover som en tremånaders, men är anknuten som ett betydligt större barn.

Nu är vi klara och Liten flyttade hit igår. För mig känns det underbart att ha fått hit hen och få vara med hen utan granskande blickar. Jag tror tyvärr att det var vad som gjorde det jobbigt, bl a...

Allt har gått fint nu. Liten känns trygg och harmonisk och samtidigt glad över att det händer lite mer i vårt hem med en sexåring. Jourhemmet är äldre och har inga andra barn hemma.

Tack för alla tips! jag hör gärna av mig om jag har fler undringar!
 

Hej oroad och tack för ditt svar!

Inlägget skrevs för fyra-fem veckor sedan och det har förstås hänt en del sedan dess. Bebis bor nu hos oss och känns trygg och stabil i det. Anknytningen är naturligtvis säkerligen inte helt färdig från något håll, men hen har smidigt vuxit in i vår familj.

Min känsla av att det gick långsamt byggde på den info jag fått från soc, samt från jourmamman, där vi inte följde det schema som i förväg hade gjorts upp från dem, utan sackade efter hela tiden. Det gav naturligtvis mig tvivel på mig själv och jag trodde att det kanske var mitt fel. Det är dessutom svårt, rent praktiskt, att resa 1,5-2 tim i vardera riktningen varje dag...

Min man och min dotter har en mycket fin och bra relation och har alltid haft det. Dottern kände sig inte övergiven, bara övergiven av mig eftersom vi knappt han ses under de veckor inskolningen pågick.

Du låter lite arg och upprörd i ditt inlägg? Tyckte du att det verkade som om jag lade ansvaret för anknytningen på bebis? Eller vad är det i huvudsak som gjorde dig orolig?

Detta är helt nytt för mig och vi har inte hunnit få någon utbildning innan placeringen. Allt har gått väldigt fort och jag känner lite att jag famlar. Min viktigaste källa till information har varit datorn och jag försöker läsa allt jag kommer över.

I inlägget yppade jag en oro för att starten inte blev som jag hade fått information om att den skulle bli. Jag tar fortfarande gärna emot stöd och råd, men vill helst inte bli mer nedtryckt i skorna än jag redan blivit...