Anonym (syster) skrev 2013-09-28 16:05:25 följande:
Hej! Jag har inte varit med om det personligen, men när min mamma hade min bror i magen s
Anonym (syster) skrev 2013-09-28 16:07:40 följande:
Ursäkta, telefonen krånglar.
Min mor råkade ut för det + havandeskapsförgiftning. Min bror, 8 veckor för tidig, klarade sig, trots att ingen läkare trodde det. Han har Aspergers och en minimal cpskada i benet men klarar sig utmärkt idag. Ska bli doktorand. Ville bara säga att det inte behöver gå åt helvete. Kram och lycka till.
Vad härligt att han klarade sig, och ska bli doktorand! :)
Anonym (en till) skrev 2013-09-28 17:39:07 följande:
Hej, det blev inga direkta kompikationer efteråt. Barnet mådde bra. Det tog en stund innan jag hämtade mig fysiskt, det höga blodtrycket ville inte gå ner. Psykiskt tog det längre. Efter ca 1 år var jag och diskuterade med en barnmorska som är utbildad till att hantera mammor med förlossningsskräck och hon och jag gick igenom vad som hänt och pratade sådär allmänt. Kändes bra. Antagligen var det havandeskapsförgiftningen som hade en stor inverkan i det hela.
Min andra graviditet var med tvillingar, gissa om jag blev rädd att nåt skulle gå galet! Det slutade också med ett akutsnitt eftersom jag började blöda, men i det fallet hade bara en del av en moderkaka börjat lossna och det blödde bara lite. Inte som i första förlossningen då det var massor med blod. Allting slutade bra även denna gång.
Skönt att allt slutade bra!
Har du någon aning om det är större chans att det händer igen, om den en gång börjat/har lossnat?
krakel skrev 2013-09-28 20:50:13 följande:
Hej igen ja jag vaknade tidigt på morgonen men smärta i magen va på toa och la mig igen. När min man åkt till jobbet tilltog smärtorna och vid 8 så pass att jag ringde förlossningen.
Fick komma direkt och då vi kom in på rum så letade de efter hjärtljud men fann inga.
De kallade in dr som kolla med ul och bara för säkerhets skull så fick vi gå in i rimmet med den stora ul apparaten. Där konstaterades det snart att tyvärr hade prinsen somnat.
Vid det här laget hade jag så ont att jag fick massa morfin o man försökte sätta igång mig med efter sissodär 12h lada min kropp av o alla mina värden ballade ur o man snittade mig.
Man skickade min moderkaka o bebis på obduktion men man fann inga fel eller varför detta inträffade.
Jag har dock 3 barn efter detta och jag har varit så otroligt kollad de graviditeterna
det känns så skönt.
krakel skrev 2013-09-28 20:51:50 följande:
Glömde säga att hela min moderkaka lossnade på en gång och därför dog min bebis. Jag har ätit blodförtunnande alla efterkommande graviditeterna bara dör att vara på den säkra sidan. /-)
Usch, börjar ju nästan gråta här! Vad hemskt! Beklagar verkligen =/ <3
Kom dina andra barn tidigt, eller var det några "konstigheter" med de graviditeterna?
kattm skrev 2013-09-28 21:10:05 följande:
Vi förlorade vår förstfödda pga moderkaksavlossning. Det hände under själva förlossningen, v 41+2. Det blev katastrofsnitt när personalen väl förstod att något var fel, och vid snittet upptäcktes att hela moderkakan hade lossnat. Jag störtblödde aldrig, utan allt blod stannade kvar i livmodern, och det var mycket därför barnmorskan och läkaren inte misstänkte moderkaksavlossning. Jag hade inte heller jätteont (eller jag tyckte ju att jag hade ont, men som förstagångsföderska hade jag ingen aning om hur ont värkarna skulle göra. Jag klarade mig med lustgas och att andas, så jätteont kan jag ju inte ha haft).
Vår dotter fick så svåra skador av syrebristen (hon hade i stort sett förblött inne i livmodern och fick blod och plasma motsvarande hela blodvolymen vid återupplivningen) att hon somnade in dagen efter förlossningen. Detta hände i mars förra året. Moderkakan obducerades aldrig, så vi har inte fått något svar på varför det hände. Jag hade inga tecken på havandeskapsförgiftning. Vår dotter var välväxt och helt frisk förutom syrebristskadorna och efterföljande hjärndöd, så moderkakan borde ha varit funktionsduglig hela graviditeten. Jag bad om att få göra en koagulationsutredning, och den visade inte på några konstigheter.
Vi har haft svårt att få barn, men nu är jag äntligen gravid igen (vid vår femte embryoåterföring), och den här gången blir det tvillingar. Vi går hos både vanliga mödravården och specialistmödravården (dels pga vår historia och dels pga att vår ena tvilling har ett hjärtfel som upptäcktes vid rutinultraljudet) och får bra stöd. Jag behöver inte äta blodförtunnande. Vi är så klart väldigt oroliga, speciellt när hjärtfelet upptäcktes, men hoppas att allt ska gå bra den här gången.
Beklagar verkligen! Så hemskt :'( <3
Vad innebär embryoåterförening? Och varför fick ni göra en sådan?
Hoppas innerligt att det går bra för er denna gång!
zeebra skrev 2013-09-28 23:45:11 följande:
Jag låg och vilade och drömde att det rann varmt vatten på mig, vaknade och det kändes lite vått i sängen. Jag kände med handen på benet och såg då att det var blod. Jag gick in på toa och det bara rann och kom klumpar. Ropade på min sambo som ringde 112. Jag var hur lugn som helst och hade jag varit ensam hemma hade jag inte ringt efter ambulans direkt. Jag var mer orolig för att jag inte hade byxor på mig när jag satte mig på båren än något annat, i ambulansen skämtade och skrattade jag. Vi kom in och dem kollade hjärtljud osv och läkaren konstaterade snabbt att min son var påverkad och att det skulle göras kejsarsnitt. Sambon var helt förstörd medans jag var superlugn och sa till honom vem han skulle ringa osv. Kommer ihåg att det kändes som jag var med i en film när de körde in mig på operation. Det tog 45 min hemifrån tills vår son var född. Han andades inte när han föddes och var utan luft 6-7 min, men han klarade sig och är idag fullt frisk :). Jag vet inte varför moderkakan lossnade har bara fått veta att det kan hända vem som helst, jag vet så mycket att dagen innan tvättade jag och bar på tunga påsar, hängde tvätt osv ansträngde mig kanske lite för mycket. På kvällen kände jag inte lika mycket rörelser som annars ( han rörde sig bara en stund per dag och det var på kvällen). Vissa har kopplat ihop det med ansträngning. Han är vårt andra barn och vår tredje kom för tre mån sen.
Först vill jag bara säga att jag också blev helt lugn, och oroade mig mer för andra saker, än att det just rann massa blod. Min make var alldeles uppjagad, men jag var kolugn.
Skönt att det gick bra och att han är fullt frisk!
Hur gick det med "trean"? Extra kontroller? Tog det tid innan ni blev gravid med hen?
Snöviolen skrev 2013-09-29 01:47:30 följande:
Min son föddes 12 veckor för tidigt
p.ga moderkaksavlossning. Nu är han 4 år och frisk både psykiskt och fysiskt.
Vad skönt att han är fullt frisk!
Har du fått barn efter honom?
Trotsig skrev 2013-09-29 02:00:20 följande:
min dotter föddes för 6 år sedan , jag vaknade på natten någon dag innan bf och var kissnödig och kände lite värkar, ställde mig upp för att gå på toa och det bara forsade blod. fick snabbt en ambulans till förlossningen som konstaterade att allt såg rätt ok ut ändå, de satte en skalp elektrod och allt var frid och fröjd. efter ett tag kom personalen inspringandes och jag blev sövd för katastrof snitt( då den antagligen lossnat helt) dottern fick inga men av det hela.
det skumma är att jag hade en blödning ett par dagar innan och gick till en barnmorska, jag hade känt konstiga stickningar i magen och var övertyga dom att moderkakan höll på att lossna men hon lugnade mig och fick mig att tro att jag bara inbillade mig.
Tänk att jag också fick höra att jag bara inbillade mig =/ Jobbigt att inte bli tagen på allvar när man vet/känner att något inte stämmer.
Hur mådde dottern? Och hur mår hon idag? Har du fått barn efter det?
