Unga ivf:are som vill följas åt?

Är ny på FL from idag, kul att hitta en tråd med fler unga, barnsugna tjejer! Så många historier, vilket både känns som en lättnad för det innebär att jag och min man inte är ensamma, men samtidigt så hemskt att många behöver gå genom denna eviga väntan... Jag håller tummarna för er allihopa och ser fram mot att följa er fortsättning!

Själv är jag 27 år och nygift med min goa man, lever på det lyckoruset för tillfället för de senaste 3 åren har vi försökt skaffa barn utan framgång.

Man har upptäckt diverse fel i min livmoder under de 16 månader som vi gått på utredning på Sahlgrenska i Göteborg. Ungefär 4 månader efter att jag slutade med p-piller började jag få mellanblödningar ca 1 vecka innan vanlig men och kunde blöda så det rann ner i toalettstolen, men bara när jag gick på toa för att göra nr 2. Framförallt obehagligt men också rätt äckligt att blöde så fort jag behövde gå på toa. Gick till slut till läkaren på en KK men som inte hittade någon förklaring då, men tyckte sig se en sk hjärtformad livmoder / skiljevägg när hon gjorde ultraljudet. Efter att ha rådfrågat överläkare konstarerade dom däremot att så inte var fallet - då hade vi försökt få barn i 9 månader. Efter totalt 1,5 år av misslyckade försök så konstaterade experterna på Sahlgrenska genom en kavititetsspolning att jo - jag hade visst en skiljevägg (uterus septum) i livmodern och inte så liten heller, den gick nästa hela vägen ner till livmodertappen. Bokades in på operation, sk hysteroskopi, vilket gick bra med för att hålla mig kort så blev det totalt 3 operationer på 7 månader. Nu är hela skiljeväggen borta och i samband med den sista kontrollen så fick vi remiss till IVF. 

Idag var vi på det första "planeringsmötet" med läkare och barnmorska osv på iVF-kliniken på Sahlgrenska och v 44, i mitten av oktober, så är det förhoppningsvis dags att plocka ut ägg och försöka befrukta. Jag kommer göra den vanliga behandlingen, med nässpray, injektioner osv. Spännande att komma igång efter en så lång väntan men måste erkänna att det känns rätt surrealistiskt... svårt att ta till sig att det verkligen drar igång nu och jag kommer nog inte våga hoppas förens jag ser ett plus... 

Min man har för övrigt en tapper armé spermier så det är inget fel på honom. Läkarna är tveksamma till att min skiljevägg är orsaken till att vi inte lyckats, men utesluter det inte helt. Däremot är skiljeväggar oftast mer betydande för tidiga födslar och missfall. 

Hur som helst... skönt att ha er att "prata" med Håll tummarna för oss och håll ert hopp uppe! Stor kram!

Jag tänkte vlogga om hur det går med barnlösheten och endometrios, någon fler som har endometrios som kanske vill dela med sig hur det går?

Videon här:

Försökte nå min lokala IVF-klinik där vi gör alla ultraljud och så...
De ska tydligen flytta, har stängt i två veckor. Går inte att nå via telefon eller mail, och deras huvudväxel går inte heller att nå...

Paniiiiiiiik, då de skulle förnyat våra recept och inte gjort det... Tanken var att min mens kommer i helgen och vi ska börja med sprutorna därefter, och vet inte ens vilken dag jag ska börja. De sa bara att vi skulle ringa när det närmade sig mensen...
Och nu når man inte ens dom, blir så himla ledsen om det ska skita sig för oss nu för att de inte har vett att höra av sig till oss...
Blir så ledsen.....

Efter 200 samtal kändes det som, ooh en stor klump i halsen, fick jag tag i nån som kunde hjälpa..
Så nu löste det sig för denna gången... Deras ursäkt, "oj vi glömde ringa".
De fick höra precis alla nyanser av mina känslor; att det här är hela vår vardag, vad alla drömmar och samtal handlar om hemma hos oss, vår längtan och vår kamp för att få de som andra tar för givet, hur jävla respektlöst det är att glömma ett par som kämpar och klöser sig fram genom alla käftsmällar och missfall för att nå sin dröm.
Det blev helt tyst i luren, sen fick jag en hyfsad ursäkt...

Vi är iaf back on track, men är nu helt tomma på energi för denna dag...

Första sprutan igår - äntligen händer det något!!
Försök nummer två, here we go!