avundsjuka, frustration, bitterhet, ilska, uppgivenhet

Vad skönt med någon som befinner sig på samma plats i denna kamp. Vi borde få tid i december, och med det hoppas jag att vi är igång med IVF i början på nästa år.

Det är så långt mina tankar går nu. Försöker inte tänka så mycket på "tänk om det inte går på första försöket, eller andra, eller tredje.... eller inte alls". Försöker tänka att vi har alla odds med oss, eftersom utredningen inte visar något avvikande.

Vissa dagar går det bättre än andra!

Vad visade er utredning? Har ni barn innan? Hur gamla är ni? Nyfiken bara.

Kram

Det får vi göra. Hoppas ju också att vi är igång runt årsskiftet.

Idag är en sån där skitdag igen. Är så arg över situationen på jobbet just nu. Är nämligen kollega med min svägerska. Hon är tillsammans med min sambos lillebror, och hon är gravid! Och nu känns det som om alla gör allt för att vi inte ska jobba ihop. Till och med har dom ändrat mina kvällspass till dagpass, när jag skulle jobbat med henne. Ett himla trixande och fixande bakom min rygg känns det som. Det mår man ju inte bättre av direkt.

Nog om det.

Hur orkar man ja... Det är väl en dag i taget man tänker... Dagar blir veckor och veckor blir månader.... Och så går tiden.... Hur dåligt man än mår vissa dagar.

Jag är 30 och min sambo 38.

Vi får följas åt här. Det är ju ett bra stöd!

Ja det måste vara fruktansvärt att ha förlorat ett barn så, och sen kämpa och kämpa utan att det händer. Jag skulle bli arg.

Det är så orättvist!

Visst kan det säkert spela in med stressen och så. Helt övertygad om att det spelar in mer än man tror. I mitt fall är det säkert en stor bov, plus att jag har låg ämnesomsättning som tagit tid att få på rätt nivå och åkt berg-och-dalbana.

Men idag när jag kom hem och öppnade brevlådan låg det ett stort kuvert. Yes! Kallelse och en hög papper för vårt första besök på Sahlgrenska. Så jag hoppas att vi är igång snart, precis som ni.

Men så orättvist allt detta är. En del börjar med ägglossningstester inför första försöker att bli gravid och blir helt förkrossade när det inte gått vägen första månaden. Själv vet jag inte hur många månader jag försökt med sådana stickor. Jag har i alla fall lagt ner det nu. Inbillar mig att det också blir en stress och spärr.

När har du tid för besöket på Sahlgrenska? Jag ska dit den 6:e. Åsa Magnusson heter doktorn vi ska till.

Nästan lite nervös av tanken att det bara är en vecka kvar. Känns stort på nåt vis. Som början på nåt nytt. Spännande.

Ha det gott!

Så idag är stora dagen! Lycka till. Du får skriva sen hur det gått och vad dom gjorde.

I övermorgon smäller det för mig. Redan nervös! Fick hem ett brev om att vara med i en studie förra veckan. Har du också fått det?

Kram

Hur har det gått? Vad hände idag? Vad är nästa steg? Så himla nyfiken nu.

Jag är egentligen inte nervös, mer förväntansfullt pirr och ivrighet i kroppen. ????

Jag tror faktiskt inte du förstår riktigt.

Det handlar inte alls om att vi inte kan glädjas med andra som blir gravida, eller missunnar dom det.

Det som är jobbigt i det hela är bara att det triggar igång en enorm saknad efter att kunna få barn själv. Situationen är nog så psykiskt påfrestande med utredning, undersökningar, provtagningar som ska tajmas, och all väntan. Och hoppet efter varje ägglossning som slutar med fritt fall när mensen kommer, det tar hårt på än månad efter månad.... i ett par år. Under tiden har man förlorat några vänner som är som uppslukade av nya mamma-rollen. Det fattar ju jag med att det så. Men jag känner så stor sorg över att jag vill vara en av dom, men inte är det.

Jag har accepterat min avundsjuka, bitterhet och avståndstagande! Min terapeut sa nåt mycket bra om det. Och efter det känner jag faktiskt att jag har en energislukare mindre. Tack vare det kan jag komma vidare med mina känslor som finns där på djupet mitt i detta virrevarr.

Och detta är trots allt ett forum för oss barnlösa att få andas ut och "prata" fritt med människor i liknande situation, och som vi är neutrala inför.

Har sett flera såna "taggiga" kommentarer här. Och jag tänker att det är ju bara ett bevis för att även mina fina vänner faktiskt inte heller förstår. Det är ju bara att hoppad att dom finns kvar när vi väl är i mamma-rollen. För på sikt är det ju faktiskt obetydligt hur man blivit mamma... Men just nu ligger ju vårt fokus på HUR!!!! Och det kan inte den där bästa kompisen förstå som blev gravid på första eller andra försöket förstå!

Men hoppas att vi snart kommer i fas med våra "mammiga" vänner.

Ska ni tillbaka?! Varför det?! I mitt brev stod det att att först en timma med doktorn och sen en timma med barnmorskan för att gå igenom... Finns inte i värld med mer frånvaro på jobbet nu. Visst de flesta vet ju om situationen... Men hur många förstår???? Har inte mina kollegor barn och barnbarn så är dom gravida...

Idag var vi där. Kändes bra. Men känns så konstigt att vi är på gång nu på riktigt. Kan inte riktigt fatta det.

Vi träffade barnmorskan idag också. Enligt beräkningarna kommer det troligtvis bli start med spray precis runt nyår. Attans att julen ska komma emellan. Men cykeln ligger i alla fall bra för att komma igång direkt efter att dom haft julstängt.

Hur ser planen ut för er?

Kram

När jag först började få dessa känslor kände jag mig hemsk och elak, men sen har jag ju fått det bekräftat att vi är många. Och kuratorn som jag går till sa att jag ska bara acceptera att jag tar avstånd och undviker vissa situationer. Jag ska inte alls bli arg på mig själv och tycka jag är hemsk för det. Du har nog med det andra sa hon. Efter det känns det faktiskt som jag är en energislukare mindre.

När är det dags för er nästa IVF? Mitt i behandlingen nu?

Om allt är enligt min cykel kommer jag börja spraya precis vid nyår. Min cykel låg så bra till som det bara går för att komma igång efter deras juluppehåll sa dom. Praktiskt! ????

Kul att vi är så nära! Vågar man tänka att vi går med barnvagn om ett år? ????

När jag satt där kände jag flörst att orkar jag detta nu?? Vill jag detta nu? Sen började jag tänka på tiden bakom oss och sen vad vi har framför oss! Visst säkert lika tufft både psykiskt och fysiskt på kortare tid. Men när man väl har sin lilla bebis kommer man nog tänka: "jag vill mer, jag vill igen". ????

Bor ni i Göteborg?

Jag har alltid gratulerar mina kompisar och sagt vad kul och allt det där, och det menar jag. Men varje gång har jag skakat, fått andnöd och bara skrikigt. Så reagerar jag. Kan inte hjälpa det.

Jag har också varit ärlig och sagt att jag blir avundsjuk och tycker det är skitjobbigt. Och att jag kommer ta avstånd. Sen vet jag att även om dom säger att dom förstår, så gör dom inte det. Man måste ha upplevt detta själv. Självklart fattar jag ju att dom också tycker situationen är jobbig.

Jaha, då var det söndag! Åter till jobbet imorgon och träffa min gravida kollega (som dessutom är min svägerska). Det känns ångest här kan jag säga. Är så himla glad att jag jobbade igår när det var familjemiddag hos min sambos föräldrar. Hade inte orkat! Först flera dagar i veckan på jobbet, och sen på helgen också. Puh!

Oj! Så du går och ruvar nu? Håller tummarna.

Ja det är första IVF:n vi ska påbörja snart. På Sahlgrenska. Får ju vara glada att vi bor på rätt ställe i landet. Är ju inte många som får 3 gratis-försök. Självklart hoppas man ju att det inte ska behövas. Men man vet ju tyvärr inte.

En sak i taget tänker jag nu.

Knepigt det där hur man nästan kan bli psykiskt besatt av kroppens signaler. Jag vet vad du menar....

Vi har försökt i drygt 2 år nu. Påbörjade utredning efter 1,5 år. Och nu är vi här. Mycket väntan blir det och så segt! Vad jag har fått stöta på!

Men fick väldigt bra intryck av alla på Sahlgrenska. Kändes så himla bra.

Grattis! Så det kan bli. Visst kan psyket spela in... Håller tummarna!

Själv har har jag ganska exakt två veckor kvar tills jag ska börja med sprayen. 2 januari.

Pirrigt, men längtar faktiskt nu. Vill bara att jul och nyår ska vara över så jag får börja. ????

Hej! Första IVF:n blev inget. Och det blev inget till frysen heller. Nu väntar jag på att få komma igång med IVF nr 2. Denna eviga väntan.... IVF är väldigt mycket väntan.

Hoppas på bättre lycka denna gång. Blir helt nytt behandlingsprogram denna gången. Blev överstimulerad sist och mådde riktigt dåligt i slutet på behandlingen.

Hur går det med din graviditet då? Du måste väl kommit halvvägs nästan?