Gravid med min älskare!

Hej
Jag är i ungefär samma sits. Har haft en älskarinna sm jag har börjat älska och känslorna är besvarade. Vi har precis blivit gravida och båda har förhållanden/familjer vid sidan av. Vet inte var det slutar. Troligtvis abort, men nu har jag börjat önska mig barnet. Behåller vi barnet kommer det bli en hemsk resa. Två uppbrutna förhållanden och kanske inleda ett djupare med någon som man kanske inte passar att ha familj med?

Vi bröt också med varandra några gånger av praktiska skäl, men har hela tiden fått "återfall". Att ha djupa känslor för någon utanför familjen är inte det minsta bra har jag bittert fått erfara.

Just nu känns allt bara så jobbigt och hemskt.

 

Hej! Jag förstår vad du går igenom, ingen önskvärd sits!! Och ni har familjer på var sitt håll! Självklart kommer det att bli en jobbig resa för alla inblandade parter, om ni väljer att behålla barnet!
Har ni barn på varsitt håll också?

Hur känner du för din sambo/fru? Är du villig att bryta upp från det förhållandet, för att ge det andra livet en chans?

Ja, många frågor att ta ställning till! Jag måste ju börja med att tala om för mannen i fråga, att jag är gravid, det har jag inte gjort ännu! Känns jättejobbigt!!     

Jag har tre barn och hon har ett. Jag skulle kunna bryta upp, men har svårt att lämna barnen i sticket hos en kvinna som är elak och förstör mer än bygger upp. Min älskarinna, som också har barn, kommer att ha svårt att dölja graviditeten även om hon gör abort, men vill inte heller lämna sin man av liknande orsaker som jag.
Vi har olika lösningar men ingen är bra.
Abort, behålla barnet, leva tillsammans, hon bryter upp och bor ensam och jag får leva en livslögn.
Om det ändå blir en skilsmässa kommer både hon och jag att förkastas av familj och vänner. Våra respektive barn kommer bli utsatta.
Usch

Självklart måste du berätta för "mannen". Han tar det nog bättre än vad du tror ;). Lycka till 

Önskar jag kunde hjälpa dig med råd, men jag vet tyvärr inte vad som vore bäst! Jag känner ju att det blir svårt att göra abort, om jag nu väljer det...Ska jag ha ett barn till, så är det detta, det blir inga fler "tillfällen". Ibland tror jag på ödet, att det finns en mening med det som händer.

Risken är ju ganska stor, att det slutar med att jag behåller barnet, men blir ensam med det, och två barn till. Vill jag det? Klarar jag det? Ja, det är sånt jag försöker fundera ut svar på, men jag kommer inte fram till något bra! Jag ska börja med att prata med mannen i fråga, och höra vad han säger. Jag är bara så rädd att han ska få panik, och lägga skuld på mig!  

För mig finns det nog inga råd. Alla alternativ är dåliga och kommer att leda till tråkiga efterspel. Just nu samlar jag mig inför det kommande årets storm. Försöker känna lite glädje i nuet och njuta av att min älskarinna och jag har något som är en del av oss ;)

Jag hoppas att din "man" kommer att vara förstående. Tror säkert att det blir en chock först, men kan inte tänka mig att han i längden kommer att vara upprörd. Det är du som bestämmer över din kropp och du har rätt i att själv fatta beslut om en graviditet eller en abort. Tror också att man inte ångrar att man föder ett barn men däremot är risken stor att man ångrar en abort.

Oj låter som en enda röra :(

Trodde jag var gravid med en gift man jag haft oskyddat med och han typ tvinga mig om jag skulle va gravid o ta bort det

Nu var jag inte gravid men skulle aldrig lyssnat på han

Skulle behållit om jag ville :) min kropp...

Vi avslutade vårt kk förhållande för han blev för rädd...

Blev dock oxå lite kär i han...o då blir de ju svårare just för dig som älskar han men han har sambo:(

Berätta för han och återkomm gärna med uppdatering

Lycka till

Kram

Prata med någon kurator.
Dem brukar ställa dem dem frågor du behöver för att komma till ett beslut du är nöjd med.

Ursäkta....men du överväger väl inte ens alternativet att behålla barnet??
Vem är du att förstöra dina barns liv idag om ni separerar, pga ditt slampiga beteende??  
För du behåller väl inte barnet och ljuger för alla!!!
Hur kan du riskera barnens trygghet ö ht? Jag fattar inte hur jävla egoistisk man kan vara...alla ni jävlar som laborerar med ungar hemma. Är dom inte mer värda för er? 
 
  

Det inlägget var helt onödigt. Ts behöver stöd i att fatta det för henne bästa beslutet inte fördömanden.

Med vem ska ts separera med?