Anonym (Umgås)

Äldre 3 Oct 10:51

145 svar

Umgås med sitt ex?

Jag har en fundering som jag hoppas få svar på här.
Har läst massa trådar där styvmammor inte tycker att deras män skall kunna umgås med sina ex som de har barn ihop med.

Det vanligaste argumentet är att man kan ta allt som rör barnen via mail eller telefon.

Barn som går igenom en skiljsmässa förlorar en hel del när föräldrarna skiljs. De får växa upp med att ständigt sakna en av sina föräldrar. Varje dag, året runt.
Är det så orimligt att de någon/några dagar per år får träffa båda sina föräldrar samtidigt. Att få någon dag där de inte behöver sakna någon av sina föräldrar.

De har ju inte själva valt att växa upp så, utan det beslutet har de vuxna tagit över huvudet på dem.

Sen är det ju en annan aspekt. Alla som skiljs gör ju inte det för att de är ovänner.
Vissa har levt ihop 10-20 år och kan vara väldigt nära vänner trots att kärleken tar slut.
Är det då ett rimligt krav från den nya att man bryter med en nära vän?

Gäller det bara vänner man har barn ihop med eller alla vänner?
Är det inte viktigare att ha en vänskapsrelation med någon som man delar ett sådant stort ansvar med som ett barn faktiskt innebär?

Jag läste just en tråd där en biomamma skrev att hon inte fick ta en promenad med sitt ex för hans nya och direkt hoppade "bonusarna" in och hävdade att "all kontakt kan ske via telefon och mail".

Ni som tycker så, är ni så osäkra i era relationer eller vad är det som gör att ni inte klarar av att er pojkvän tar en promenad med en annan människa?
Får era män promenera till ett lunchställe med en kvinnlig kollega? Får han överhuvudtaget prata med kvinnliga kollegor "ansikte mot ansikte" eller måste han sköta även sådana kontakter via mail/telefon?

Vissa tycker också att den nya skall vara medbjuden i alla sammanhang där de kan stöta på varandra. Gäller det samma på After Work, firmafester och konferanser? Måste ni vara medbjudna där också för att mannen skall kunna gå?

Hjälp mig att förstå hur ni tänker!

Anonym (Umgås) Trådstartaren

Äldre 3 Oct 11:50

#11

sextiotalist skrev 2013-10-03 10:56:02 följande:

Ja, det är ett val man gör, när man separerar, dvs man kommer inte umgås som en familj längre. Man kommer träffas i olika sammanhang som två vuxna, men aldrig som familj.

Den dagen den ena personen väljer en ny partner, så är det den partnern som är en familj, inte sitt ex.

Sedan anser jag att man som två vuxna kunna träffas för att prata om barnen och det kommer finnas tillfällen där de som föräldrar kommer att träffas.

Vill man att barnen inte ska behöva sakna sammanlevande föräldrar, om det är det viktigaste, så får man fortsätta att leva ihop.

Fast vem säger att man måste umgås som en familj?

Jag gör massa saker med mina vänner som att fika, gå på bio, shoppa men de är inte min familj för det.

Har du inga vänner så kanske det är svårt att förstå men de flesta andra brukar umgås med andra utanför familjen ibland.

Anonym (Umgås) Trådstartaren

Äldre 3 Oct 11:51

#12

sextiotalist skrev 2013-10-03 11:21:52 följande:

Läste du vad jag skrev

jag skrev ju, dvs att det är helt OK att träffas, men man måste inse att familjebiten har man valt bort då man separerar
Sedan anser jag att man som två vuxna kunna träffas för att prata om barnen och det kommer finnas tillfällen där de som föräldrar kommer att träffas

Men träffas och prata om barnen går alltså bra. Över en fika på stan? En shoppingtur? Ett gemensamt biobesök med barnet?

Var drar du gränsen?

Anonym (Umgås) Trådstartaren

Äldre 3 Oct 11:57

#13

sextiotalist skrev 2013-10-03 11:36:38 följande:

Person 1 beskrev det bra. Jag tror att man måste vara ännu mer noga att vårda sin parrelation när det är ex inblandade på det sättet som det är när det finns barn med.

Visst, man kan fortsätta att vara bästis med sitt ex, men då får man också räkna med att en ny partner inte kommer att vara bekväm med det och även kanske väljer att avsluta förhållandet.

Att vara tre i sängkammaren är inte alltid så trevligt.

Respektfullt bemötande av alla inblandade ser jag inga problem med.

Du har alltså inga nära vänner? Eller är de med dig i sängkammaren?

Jag delar väldigt sällan säng med mina vänninor. Någon gång har vi fått en dubbelsäng när vi varit iväg på weekendresa men det fungerade utan problem.

Varför är det "allt eller inget?"
Antingen bästis eller en kylig kontakt? Kan man inte vara vänner som ses ibland och umgås ibland?

Anonym (Umgås) Trådstartaren

Äldre 3 Oct 12:02

#14

Person1 skrev 2013-10-03 11:28:27 följande:

Men, mamman och pappan måste också vara respektfulla mot styvmamman och acceptera att hon också har behov och gränser. Man får förhandla och kompromissa sig fram till var gränserna bör gå, men man kan inte som förälder kräva eller förvänta sig att en styvförälder ska lägga sig platt på marken för vilka önskningar som helst som föräldrarna har. Styvföräldern är också en människa, har ett lika stort värde som föräldrarna och måste ges rätt att kunna må bra.

Jag tycker naturligtvis att man skall respektera varandras känslor.

Jag var mest nyfiken på hur de som konsekvent tycker att "all konversation skall skötas via mail eller telefon" tänker.

Det är lite som att behandla symptomen och inte sjukdomen. För är man trygg i sin relation så behöver man inte ge varandra massa restriktioner. Åt något håll.

Det är ju inte normalt i någon relation att behöva förbjuda sin partner att göra olika saker. Antingen har man fel partner då eller så behöver man jobba med sin egen självkänsla.

Person1

Äldre 3 Oct 12:12

#15

sextiotalist skrev 2013-10-03 11:36:38 följande:

Person 1 beskrev det bra. Jag tror att man måste vara ännu mer noga att vårda sin parrelation när det är ex inblandade på det sättet som det är när det finns barn med.

Visst, man kan fortsätta att vara bästis med sitt ex, men då får man också räkna med att en ny partner inte kommer att vara bekväm med det och även kanske väljer att avsluta förhållandet.

Att vara tre i sängkammaren är inte alltid så trevligt.

Respektfullt bemötande av alla inblandade ser jag inga problem med.

Anonym (Umgås) Trådstartaren

Äldre 3 Oct 12:13

#16

Anonym (Umgås) skrev 2013-10-03 12:02:25 följande:

Jag tycker naturligtvis att man skall respektera varandras känslor.

Jag var mest nyfiken på hur de som konsekvent tycker att "all konversation skall skötas via mail eller telefon" tänker.

Det är lite som att behandla symptomen och inte sjukdomen. För är man trygg i sin relation så behöver man inte ge varandra massa restriktioner. Åt något håll.

Det är ju inte normalt i någon relation att behöva förbjuda sin partner att göra olika saker. Antingen har man fel partner då eller så behöver man jobba med sin egen självkänsla.

Jag skulle vilja jämföra det med att en kvinna träffar en kontrollerande man som inte låter henne träffa sin familj och vänner.
I de lägena brukar det sluta illa.

Där har jag svårt att tro att någon tycker att man skall respektera mannens önskan och att kvinnan skall isolera sig utan man tycker väl att mannen måste jobba med sin osäkerhet/svartsjuka eller att kvinnan skall lägga beben på ryggen och springa.

Här verkar det som vissa tycker att det är en rimlig önskan att få bestämma vem ens partner skall umgås med. Det är det jag har svårt att förstå och vill gärna ha svar från de som upprepade gånger skrivit att man skall sköta all kontakt via mail/telefon och att de inte skall kunna umgås.

Anonym (Umgås) Trådstartaren

Äldre 3 Oct 12:20

#17

Anonym (c) skrev 2013-10-03 11:07:26 följande:

Läste just samma tråd. Om du vill diskutera det här generellt så ska du nog inte blanda in det inlägget. Som någon annan skrev i den tråden, jag har inget emot att min sambo och hans ex träffas och pratar om sitt barn men den som startade den där tråden har en trist attityd och borde lugna ned sig.

Jag läste bara de första två sidorna och redan där var det flera som skrev att de inte tyckte en promenad var lämplig.
Jag förstår verkligen inte det olämpliga att ta en promenad med en annan människa.

Vad är man rädd för? Att de skall hoppa in i närmaste buske och sätta på varandra?
Antagligen är det så eftersom det redan kommit upp här att "man blir tre i sängkammaren" om man umgås med andra.

Men är det då sunt att vara så osäker på sig själv och sin relation?

Anonym (IQ)

Äldre 3 Oct 12:23

#18

Anonym (Umgås) skrev 2013-10-03 12:20:00 följande:

Jag läste bara de första två sidorna och redan där var det flera som skrev att de inte tyckte en promenad var lämplig.
Jag förstår verkligen inte det olämpliga att ta en promenad med en annan människa.

Vad är man rädd för? Att de skall hoppa in i närmaste buske och sätta på varandra?
Antagligen är det så eftersom det redan kommit upp här att "man blir tre i sängkammaren" om man umgås med andra.

Men är det då sunt att vara så osäker på sig själv och sin relation?

Tycker att de osäkra nya kvinnorna borde arbeta med sin självkänsla istället för att förstöra två föräldrars vänskap.

Person1

Äldre 3 Oct 12:24

#19

Anonym (Umgås) skrev 2013-10-03 12:02:25 följande:

Jag tycker naturligtvis att man skall respektera varandras känslor.

Jag var mest nyfiken på hur de som konsekvent tycker att "all konversation skall skötas via mail eller telefon" tänker.

Det är lite som att behandla symptomen och inte sjukdomen. För är man trygg i sin relation så behöver man inte ge varandra massa restriktioner. Åt något håll.

Det är ju inte normalt i någon relation att behöva förbjuda sin partner att göra olika saker. Antingen har man fel partner då eller så behöver man jobba med sin egen självkänsla.

Jag vet inte hur vanligt det är att som styvförälder känna att föräldrarna aldrig bör träffas. I den tråden du hänvisar till drog ju styvmamman gränsen vid att föräldrarna skulle träffas ensamma på trevliga promenader. Hon accepterade ju gemensamma barnkalas och liknande.

Det kan vara rätt jobbigt att vara bonus/styvmamma. Det är normalt att det tar flera år innan man känner sig helt bekväm, känner sig som en familj med bonusbarnen, accepterar att mannens exfru alltid kommer att ta mycket plats i ens liv. Många bonusföräldrar känner sig ofta utanför, som att de inte riktigt är en familj med sin partner och dennes barn. Man kan känna sig ensam och att man förväntas undertrycka "normala" behov som att vilja umgås ensam med sin nya partner, bara de två, och utveckla sin relation. Det kan vara väldigt jobbigt att känna sig utanför i sitt eget hem, det kan också kännas jobbigt att ens partners ex finns i ens liv varje dag för resten av ens liv (tillsammans med partnern).

Man har faktiskt rätt som styvförälder att säga att "jag kan acceptera x och y men z känner jag mig inte bekväm med" och att föräldrarna då lyssnar och tar denna gränssättning på allvar.

Person1

Äldre 3 Oct 12:31

#20

Anonym (Umgås) skrev 2013-10-03 12:13:09 följande:

Jag skulle vilja jämföra det med att en kvinna träffar en kontrollerande man som inte låter henne träffa sin familj och vänner.
I de lägena brukar det sluta illa.

Där har jag svårt att tro att någon tycker att man skall respektera mannens önskan och att kvinnan skall isolera sig utan man tycker väl att mannen måste jobba med sin osäkerhet/svartsjuka eller att kvinnan skall lägga beben på ryggen och springa.

Här verkar det som vissa tycker att det är en rimlig önskan att få bestämma vem ens partner skall umgås med. Det är det jag har svårt att förstå och vill gärna ha svar från de som upprepade gånger skrivit att man skall sköta all kontakt via mail/telefon och att de inte skall kunna umgås.

Jag tycker inte att det är en jämförbar situation. Det skulle i sådana fall handla om styvmammor som kräver att mannen ska ge upp sina barn, inte styvmammor som är respektfulla mot barnen och exfrun, accepterar alla telefonsamtal från exet i hennes hem, accepterar att hennes man har barnkalas med exet, men inte vill att mannen ska gå på myspromenader ensam med exet.

Umgås med sitt ex?

INNEHÅLL