Pcos skrev 2013-10-05 09:10:48 följande:
Det du beskriver, t o m att du tycker att du luktar illa (jäst?) kan vara pco(s) med insulinresistans.
Har du kollat upp pco(s)? Googla gärna fram lite information och din vårdcentral kan kontrollera dina hormonnivåer med några enkla blodprover.
Hudläkaren upptäckte min pco(s) när jag sökte hjälp pga att jag hade börjat tappa massor av hår på huvudet. Har/hade även ökad hårväxt på kroppen, speciellt mörka i ansiktet. Då hade jag redan haft pco(s) i flera år.
Insulinresistansen gör att kroppen blir alltmer okänslig för insulin och kämpar mot för högt blodsocker, detta kan leda till diabetes typ 2. Det kan göra så att man luktar illa i underlivet och kan även ge klåda och irritation. Har du för högt blodsocker så svettas man mycket, då i kombination med att man känner sig extra törstig och måste kissa ofta.
Jag svettades och mådde illa bara, kände inget annat trots att jag fick gå med obehandlad insulinresistans i över 10 års tid. Det var först när jag hade utvecklat diabetes som man började medicinera, först med Metformin och liknande, men nästan genast med insulinsprutor eftersom jag inte tålde Metformin.
Mörkare pigmentförändringar kan vara melasma/kloasma (mest i ansiktet) som är en biverkning av hormonerna i p-piller i kombination med sol. Sitter pigmentförändringarna t ex runt halsen och i armhålorna är det ännu ett tecken på pco(s) med insulinresistans. Det finns ofta beskrivet på amerikanska sidor om pcos, vet inte om den informationen har hunnit sprida sig till Sverige än.
P-piller kan ha minskat din acne en aning (om du har testosteronöverskott) och det är därför du har det värre än någonsin nu när du har slutat. Om du har pco(s) med testosteronöverskott är p-piller (el p-stav el p-spruta) nästan den enda behandlingen (ev tillsammans med Androcur som ska minska testosteronet).
Nu har jag gått ner i vikt och fått normalt/lågt blodsocker och har slutat med insulinet. Mina mörka pigmentförändringar har försvunnit men det tog några år. Tyvärr har jag massor av melasma i ansiktet pga av min behandling mot pcos(s) med "p-pillret" Diane/Zyrona.
Jag har fortfarande hormonproblem, men gynekologen hävdar att de försvinner när jag får normalt BMI. Men personer som t ex Victoria Beckham har pco och är knappast överviktig?!
Min gynekolog tror inte på att behandla med mediciner över huvud taget, inte ens min endometrios som är väldigt smärtsam.
Hoppas att DU hittar en bra läkare som kan hjälpa dig, oavsett om du har pco(s) el ngt annat. Kolla gärna upp sköldkörteln igen, vissa mediciner kan ändra resultatet. Se också till att de tar rätt prover på sköldkörteln, det ska var 3-4 st olika värden. Googla!
Tack för långt och utförligt svar!
Jag har läst lite och pco men jag vet inte riktigt om det stämmer in på mig. Blåsor på äggstockarna verkar vara ett vanligt problem när man har det men jag var hos gyn för någon månad sen och gjorde ett ultraljud men då sa hon inget om några blåsor.
Samt att mensen ska vara ur balans. Det vet jag ju inte riktigt eftersom p-pillerna har gjort så att jag har haft min mens varje månad och den har varit normal (tror jag).
Pigmentfläckarna/förändringarna jag har är främst i ansikte (som typ lite större fräknar) sen har jag även i armhålorna, runt bröstvårtorna, bikinilinjen och på benen. Det känns som att mina pigmentfläckar på kroppen är kopplade till där jag tar bort hår (rakar/pincettar). När jag rakar mig så syns det typ inte att jag har rakat mig eller så får jag stubb efter 2 timmar...
Min mamma har ju diabetes... Så jag kanske ligger i risksonen. Men när jag kollar mitt blodsocker så är det alltid normalt. Jag är i och för sig sällan törstig och kissar kanske två gånger om dagen (mamma kissar kanske varannan timme känns det som...)
Jag skulle ju som sagt vilja ha en ordentlig utredning, men jag känner mig som en hypokondirker. Jag är ganska ofta på vårdcentralen p.g.a att jag har turen att få en massa andra knasiga sjukdomar (njursten, öroninflammation, allergiska reaktioner m.m. bara senaste håret) så det känns som att dom är trötta på mig. Samt att de även ser att jag har någon psykisk sjukdom så då tror de väl ännu mindre på mig..
Det är ingen "riktig" doktor jag ska träffa nu utan en AT-läkare. Hon kändes ganska bra förra gången jag träffade henne men jag vet inte hur mycket kunskap man har då? Jaja, hon får väl försöka. Känns ändå som att jag aldrig kommer bli hjälp :/