Anonym (LOL) skrev 2013-10-07 14:38:32 följande:
Vissa människor är självgoda med ett till synes gott självförtroende. De har något grandiost över sig. Vi gillar dem inte men de gillar sig själv. Och det märks. De behöver nödvändigtvis inte alltid vara framfusiga eller skrytsamma, men självgodheten lyser igenom i alla fall. Problemet med denna typ av självförtroende är att den byggs upp av att andra måste göras sämre.
Andra självgoda individer utvecklar sin människosyn byggd på fördomar och syndabockar. Så länge de andra är sämre, är vi med automatik bra. Det går alltså att vara självgod utan bra självkänsla. Bara de andra är sämre. Och jag måste se till att de görs sämre. Självkänslan är så skör och utmanad att jag måste ge mig på andra. Självgodheten byggs upp genom hatet mot andra.
Men människor med bra självkänsla behöver inte vara självgoda, långt därifrån. De är trygga och kan uppskatta andra. I självförtroendet syns och känns begrepp som integritet, värdighet och tillit. Men också en stor dos av ödmjukhet. Självkänslan byggs inte upp genom jämförelser mot andra. Och ödmjukheten är inte en svaghet. Ödmjukheten och värdigheten ger styrka.
Nej men så fint skrivet, skiner glorian extra starkt idag? :)
Du skriver generellt men jag får anta att du försöker lägga dessa egenskaper på mig eftersom det är mig du citerar. Ironiskt nog är det inlägg som ditt som lyser av självgodhet, precis som ordet antyder vill du visa hur mycket
godare människa du är som accepterar alla och försöker knäppa på näsan genom att insinuera att det måste vara något fel på min självkänsla som inte gör detsamma.
I ditt första inlägg tar du upp allt händigt du kan, och att du minsann inte står ut med belevrade människor som har politik som nöje. Det är alltså OK för dig att lufta hur duktig du är och vilken typ av människor du inte kan med, men det är inte OK för mig att göra detsamma. Sedan går du till semantiskt angrepp (nu kommer väl "nej men vadå, tog du åt dig? Jag skrev ju bara generellt" ) när jag påpekade att jag faktiskt också kan allt det du räknade upp, men att jag skulle känt mig begränsad om det var allt jag kunde.
Då byter du taktik och börjar kalla mig
självgod i tron att det ska få mig att...ja jag vet inte, inte skrev du väl det där för att få mig att må dåligt? inte är du väl en sådan människa som hånar stackars individer med dålig självkänsla? Nej, för då är du ju inte bättre själv och så KAN det ju bara inte vara..
Jag skäms inte för att jag tycker jag är bättre än de flesta, klart jag framstår som självgod när jag är så bra :) Men jag tycker inte det är något fel. Jag avskyr jante och "du ska inte tro du är något, du ska inte tro du är bättre än någon annan". Det är bara en social konstruktion som säger att ödmjukhet skulle vara något bra. Det är inte viktigare för mig att vara omtyckt än att säga vad jag egentligen tycker, DET är nämligen tecken på dålig självkänsla.
Problemet med ödmjukhet är alla skenheliga personer som vill trycka i ansiktet på andra hur ödmjuka de är och vilka fina människor de är, vilket i sig tyder på motsatsen.
